Att kvinnan innerst inne varit negativ till att ha samlag med mannen utomhus saknar avgörande betydelse – och det gör även den ånger hon känt efteråt.
Genom att efter övertalning gå med på samlaget har kvinnan deltagit frivilligt.
Det har alltså inte handlat om någon våldtäkt och mannen ska därför frikännas, bekräftar hovrätten.
Det var på försommaren 2021 som den våldtäkt i Arvika som mannen i 20-årsåldern åtalades för skulle ha begåtts.
En kvinna som ett par år tidigare haft en kortare relation med mannen hade sprungit på honom slumpmässigt under en festkväll och det hade blivit att de gått åt sidan och satt sig på en parkbänk och pratat. Kvinnan hade efter viss övertalning också gått med på att kyssas, trots att mannen hade flickvän. När han sedan ville att de skulle ha sex hade hon sagt att de kunde åka hem till någon av dem, men att hon inte ville ha sex utomhus, där det var mycket folk. Mannen hade dock haft besök hemma och sagt att om de skulle ha sex fick det bli ute.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
”Gav med sig”
Kvinnan beskrev själv under huvudförhandlingen i Värmlands tingsrätt vad som hänt:
”Hon sa flera gånger, kanske sex gånger, att hon inte ville ha sex utomhus. När hon skulle gå därifrån kom han och kramade henne bakifrån. Hon sa till honom att lägga av. Efter ett tag så märkte hon att det inte spelade roll vad hon sa utan hon gick med på det. Han tjatade och hon gav med sig. De gick mot skogen ett par minuter bort. Hon kan ha dragit ned byxorna lite mer eftersom hon skulle ha sex med honom. Hon blev inte fasthållen. Hon ville bara att det skulle ta slut. Han fick utlösning på hennes byxor. Hon sa: ’Bli färdig bara för jag har inte tid att stå här.’ Hon såg och hörde att det kom folk i skogen. När de kom tillbaka till de andra pekade och skrattade [mannen] med sina kompisar och betedde sig som att han ville visa sina kompisar att de haft sex i skogen. Hon sa till sina kompisar att de låg i skogen. Hon kände sig äcklig efteråt. Alla runt dem visste att de legat i skogen. Hon har svårt att lita på folk efter händelsen.”
Tingsrätten ansåg i och för sig att kvinnans berättelse var trovärdig, men ansåg inte att det var en våldtäkt som hon hade beskrivit utan så kallat ”tjatsex”. Rätten citerade i sina domskäl bland annat ett utdrag ur kommentaren till brottsbalken:
”Tjatsex”
”En person som deltar frivilligt i ett samlag eller annan sexuell handling har av fri vilja bestämt sig för att delta i någon form, mer eller mindre aktivt eller passivt. Frivilligheten är således kopplad till självbestämmanderätten. För att deltagandet ska vara frivilligt fordras inte att vederbörande styrts av något visst motiv, exempelvis att han eller hon sett fram emot en lustfylld upplevelse. Motivet kan vara uppgivet eller beräknande, såsom när någon låter sig övertalas av tjat, s.k. tjatsex, eller när någon valt att delta i förhoppningen att vinna karriärmässiga fördelar. I propositionen använder man formuleringen att det saknar betydelse om en person innerst inne har varit positiv eller negativ till sexuell samvaro.”
Det framgick i och för sig tydligt av kvinnans berättelse att hon inte hade varit positivt inställd till en sexuell samvaro med mannen på den plats han föreslog – och var uppenbart att kvinnan mått mycket dåligt av händelsen. Kvinnans inre inställning saknade dock avgörande betydelse – och det gjorde också den omständigheten att hon efteråt ångrat sig och mått dåligt av händelsen. Även om mannen tjatat sig till samlaget hade kvinnan trots allt gått med på detta – och det hade även tagit sig uttryck i hennes fysiska handlande, där hon bland annat dragit ned sina byxor och ”hjälpt till att ställa sig i position” för att genomföra samlaget.
Tingsrätten friade
Eftersom det inte var styrkt att samlaget genomförts utan frivilligt deltagande från kvinnan ogillades också våldtäktsavtalet av en enig tingsrätt.
Åklagaren och kvinnan överklagade men Hovrätten för Västra Sverige går nu på samma linje som tingsrätten och fastställer den friande domen.
Bevisningen är densamma som i underinstansen och som tingsrätten funnit är det utrett att mannen genomfört ett samlag med kvinnan. En första fråga att ställa sig är dock om det är bevisat att kvinnan inte deltog frivilligt i samlaget.
Det man ser till här är det faktiska handlandet. Frivillighetsrekvisitet tar inte sikte på ”den inre inställningen” och den som väljer att delta i något som man helst skulle låta bli att göra anses agera frivilligt i lagens mening. När det gäller våldtäktsbestämmelsen saknar det därför betydelse om personen ”innerst inne” har varit positiv eller negativ till sexuell samvaro, konstaterar hovrätten.
”Valt att delta”
”Om en person själv har valt att delta i ett sexuellt handlande och det inte samtidigt har förekommit någon omständighet som medför att det valet inte ska tillmätas betydelse, såsom våld, hot eller utnyttjande av en särskilt utsatt situation, är gärningen straffri även om personen i grunden har varit negativt inställd till handlingen”, fortsätter domstolen. Den avgörande frågan är om personen ”haft möjlighet att fritt ta ställning till om han eller hon ska delta i den sexuella handlingen”. Att en person utsätts för påtryckningar eller övertalningsförsök och därefter tillåter en sexuell handling innebär därför inte i sig att deltagandet inte anses frivilligt.
Kvinnan har lämnat en trovärdig berättelse där hon beskrivit det som att hon gått med på att ha samlag med mannen, men att detta berott på att han tjatade på henne om detta trots att hon sagt att hon inte ville ha sex med honom utomhus. Kvinnans egna uppgifter talar därför alltså för att hon deltog i samlaget frivilligt i sexualbrottslagstiftningens mening. Att hon följt med mannen en bit bort för att de skulle ha samlag, hjälpt till att dra ned sina byxor och ställt sig i en viss position talar i samma riktning. Varken kvinnans egna uppgifter eller hennes faktiska handlande ger därför stöd för att det har handlat om sådan ofrivillighet som förutsätts för straffrättsligt ansvar – och det gör inte heller bevisningen i målet.
Åklagaren har därmed inte styrkt att det objektivt sett har handlat om en våldtäkt eller en oaktsam våldtäkt och det har därför varit korrekt att ogilla åtalet och skadeståndsyrkandet. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
