En lärare som sparkade en åttaårig elev och fälldes i tingsrätten frias med minsta möjliga majoritet i hovrätten med stöd av nödvärnsreglerna.
Hovrätten anser att ”Angriparens kroppsstorlek var inte så obetydlig att detta utan vidare kunde ignoreras”.
Den kvinnliga läraren dömdes av Uddevalla tingsrätt till villkorlig dom och dagsböter. Bakgrunden är följande: Under höstterminen 2018 var den tilltalade kvinnan lärare och en annan kvinna var lärarpraktikant på en grundskola i Uddevalla. Under en lektion den 12 december 2018, ledd av nämnda lärare, togs en då åttaårig flicka ut ur klassrummet eftersom hon störde lektionen.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Sparkade flickan
Praktikanten, som också deltog i lektionen, följde med åttaåringen ut i korridoren och försökte lugna henne. Strax därefter kom även läraren för att prata med flickan som då försökte ta sig in i klassrummet igen. Läraren ställde sig emellertid i vägen och i samband med det drog flickan i läraren.
Läraren, som hade skor på sig, sparkade sedan flickan på höger lår så att hon fick ont samt rodnad och blånad där.
Läraren åtalades för misshandel.
Dömdes i tingsrätten
Uddevalla tingsrätt konstaterade att genom det som framgått av utredningen står det klart att läraren gjort sig skyldig till vad åklagaren i objektivt hänseende lagt henne till last. De återstående frågorna i skulddelen är om kvinnan begått gärningen med uppsåt och, om så var fallet, om hon skulle gå fri från ansvar på grund av rätt till nödvärn.
Både tingsrätten och hovrätten anser att kvinnan begått gärningen med uppsåt och att hon hade rätt till nödvärn. Men bedömningarna av om hon gick för långt skiljer sig åt.
”Uppenbart oförsvarlig”
Tingsrätten konstaterade att flickan bara åtta år vid gärningstillfället och elev till den tilltalade kvinnan. ”Läraren kan inte ha förväntat sig ett allvarligare angrepp på sin person än det hon redan utsatts för. Hon måste mot denna bakgrund ha kunnat avvärja det överhängande brottsliga angreppet på annat sätt än genom att sparka [åttaåringen]” skrev tingsrätten.
Eftersom lärarens våldsutövning var uppenbart oförsvarlig och omständigheterna inte sådana att hon svårligen kunde besinna sig dömdes hon för misshandel till villkorlig dom och dagsböter.
Oenig hovrätt friar
Tre ledamöter mot två i Hovrätten för Västra Sverige friar läraren. När det gäller fråga om nödvärnsrätten beaktar hovrätten att läraren hade utsatts för ett brottsligt angrepp på sin person. Hon hade viss anledning att tro att det skulle fortsätta. Hovrätten skriver också att ”Angriparens kroppsstorlek var inte så obetydlig att detta utan vidare kunde ignoreras”. Sparken begicks därför i nödvärn.
Vid bedömningen av frågan om sparken varit uppenbart oförsvarlig säger domstolen först att, vilket framgår av förarbetena till lagstiftningen (citerat från rättsfallet NJA 1999 . 460), man ska räkna med en relativt bred marginal till förmån för den angripne.
”Reflexmässig”
Lärarens spark skedde enligt henne själv närmast reflexmässigt i den för henne hotfulla situationen. Att så var fallet motsägs inte av omständigheterna. Sparken orsakade eleven viss, rimligen snabbt övergående, smärta och vidare en påtaglig blånad på låret. Av rättsläkarens utlåtande i målet framgår att erfarenhetsmässigt kan blånader orsakas av även ringa trubbigt våld. Praktikanten uppfattade dock sparken som hård.
Till bilden hör också att flickan, läraren och praktikanten omedelbart efteråt var chockade över sparken. Läraren skickade omedelbart praktikanten att hämta skolkuratorn, som dock var upptagen, och såg till att anmälan till rektorn skedde. Flickan sprang hemåt gråtande. Läraren följde efter henne och kunde, som läraren uppfattade det, prata med henne om händelsen, be om förlåtelse och trösta henne. Läraren uppfattade det som att åttaåringen därefter blev på gott humör och hade kommit över händelsen.
Nödvärnssituation
Hovrätten kommer fram till att sparken i den rådande nödvärnssituationen inte kan anses ha varit uppenbart oförsvarlig. Åtalet och skadeståndsyrkandet ska därför ogillas.
Två av dem fem ledamöterna vill döma läraren för misshandel. De menar att vid bedömningen av om lärarens agerande var uppenbart oförsvarligt måste, utöver vad tingsrätten angett om, flickans ålder och om att läraren inte kan ha förväntat sig något allvarligare angrepp än det hon redan utsatts för, beaktas att läraren som rastvakt kommit fram till flickan för att hjälpa praktikanten med henne. Det har alltså varit fråga om en situation med två vuxna och ett utåtagerande barn. Mot denna bakgrund var lärarens spark uppenbart oförsvarlig, trots flickans agerande gentemot henne.(Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
