Hovrätten går på samma linje som tingsrätten och frikänner kvinnan från åtalet för stöld, för att ha avverkat och tillgodogjort sig ved utanför sin egen fastighet i Orust kommun.
Kvinnan har först i efterhand förstått att hennes uppfattning om var tomtgränsen går varit felaktig och kan inte anses ha handlat med uppsåt.
Åtalet mot kvinnan, som idag är i 60-årsåldern, spänner över två och ett halvt år 2015–2017. Det är någon gång under denna period som avverkningen på de båda fastigheterna i Orust kommun har skett.
Kvinnan har bekräftat att hon både avverkat ett 40-tal träd på grannfastigheten samt tillgodogjort sig virket. Hon har dock gjort detta under föreställningen att hon inte gått över tomtgränsen, utan bara fällt träd och sly på sin egen tomt.
Gränsmarkering
Under huvudförhandlingen i Uddevalla tingsrätt förklarade kvinnan att hon vid köpet av fastigheten trott att fastighetsgränsen markerades av en gärdsgård, men att hon sedan fått information av lantmäteriet om att gränsen gick en bit bortom denna. Hon hade hittat en gränsmarkering, men trodde inte att den egna fastigheten sträckte sig så långt utanför gärdesgården. Hon hade därför valt att bara avverka ”ett mindre stycke in bakom gärdesgården”. Hon hade därför trott att det bara var egen skog som hade påverkats och inte något som tillhörde grannfastigheten – något som dock i efterhand visat sig felaktigt.
Kvinnan vidgick mot denna bakgrund att av oaktsamhet ha tillfogat grannfastigheten skada, men förnekade ett uppsåtligt agerande. Vissa av träden var samtidigt ruttna och kvinnan kunde inte godta grannens värdering av skadans storlek, uppgav hon.
Sonen till den kvinna som äger grannfastigheten uppgav i tingsrätten att även han ursprungligen hade utgått från gärdesgården som gräns, men fått veta att gränsen i själva verket går en bit från gärdesgården in på den fastighet som hans mamma förfogar över. Kvinnan hade inte kontaktat honom för att man skulle komma överens om vad hon kunde såga ned och då han kommit till platsen hade han kunnat konstatera att hon sågat ned långt mera än vad hon själv vidgått.
Sammanlagt ville ägaren till grannfastigheten ha drygt 100 000 kronor i skadestånd, för avverkning av 19 större träd och 130 mindre, för gränsbestämning och för juridisk rådgivning.
Tingsrätten ogillade
Tingsrätten ansåg dock inte att bevisningen mot kvinnan höll utan beslutade att ogilla åtalet.
Det var i och för sig utrett att kvinnan tillgodogjort sig ved tillhörig grannen och därmed i objektivt hänseende gjort sig skyldig till stöld. Det fanns dock ingen bevisning som styrkte att kvinnan – i motsats till vad hon själv uppgett – handlat med uppsåt vid avverkningen på grannens mark. I detta låg att kvinnan inte heller kunde anses ha agerat med likgiltighet inför äganderätten, utan bara hade agerat med oaktsamhet.
Två skiljaktiga nämndemän gjorde samtidigt en annan bedömning och ville fälla kvinnan för stöld genom likgiltighetsuppsåt, men åtalet ogillades alltså med röstetalet 2–2.
Åklagaren överklagade men Hovrätten för Västra Sverige ansluter sig nu till den bedömning som majoriteten i tingsrätten gjort och fastställer därför det friande domslutet.
Kvinnan säger sig ha fått information om att tomtgränsen gick 15–20 meter utanför gärdsgården. Att gränsen gick en bit utanför gärdsgården har också grannens son bekräftat, men enligt honom har gränsen legat betydligt närmare gärdsgården. Detta får också stöd av en åberopad kartbild där det vid en viss punkt ser ut att vara sex meter mellan gärdesgård och tomtgräns.
Oklarheter
Det är oklart exakt var kvinnan uppfattat tomtgränsen gått, men hon har berättat att de träd hon tog ned stod en bit ifrån den gräns som hon trodde utgjorde tomtgränsen – just eftersom hon var osäker på var gränsen gick och var rädd för att det skulle bli fel. Kvinnan har också förklarat att hon inte skulle ha tagit ned träden om hon hade misstänkt att de inte var hennes egna.
Fotografier som åberopats i målet visar flera rödmarkerade stubbar efter träd som kvinnan tagit ned på grannens mark. Det framgår dock inte var stubbarna är placerade i förhållande till den verkliga tomtgränsen och kan därför inte anses utrett att träden stått så långt ifrån tomtgränsen att kvinnan redan därigenom måste ha förstått att de stod på grannfastigheten.
Mot kvinnans förnekande kan det sammanfattningsvis inte anses bevisat att kvinnan kände till eller förstod att de träd och den sly som hon avverkade stod på grannfastigheten. Utredningen håller inte heller för att slå fast att kvinnan varit likgiltig inför detta förhållande. Hon har med andra ord inte agerat med uppsåt i förhållande till äganderätten och kan därför inte dömas för stöld, enligt en enig hovrätt. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
