Hovrätten ändrar underinstansens beslut och utvisar en 29-årig man som efter en fest våldtagit en berusad kvinna när denna sov.
På grund av brottets allvarlighet och straffvärde råder en utvisningspresumtion.
Att mannen – som kom till Sverige sommaren 2019 – har att arbete här bryter inte den presumtionen.
En 29-årig man åtalades och dömdes i Göteborgs tingsrätt för våldtäkt på en dåvarande väninna. Parterna hade varit ute och dansat och därefter tagit en taxi hem till kvinnans bostad.
Mannen hade därefter utnyttjat att den berusade kvinnan sov och förgripit sig på henne. 29-åringen dömdes till två års fängelse.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Avslog utvisningsyrkande
Åklagarens yrkande om att mannen även skulle utvisas avslogs dock. Även om mannen hade en tämligen svag anknytning till Sverige framkom nämligen av Kriminalvårdens yttrande att ”hans liv varit av klar positiv betydelse för egen och andras liv, inte minst utifrån arbetslivets synvinklar, under de cirka ett och ett halvt år han befunnit sig i Sverige”.
Med hänvisning till detta avslogs alltså utvisningsyrkandet. 29-åringen förpliktades dock betala 100 000 kronor plus ränta till kvinnan i skadestånd.
Hovrätten gör annan bedömning
Hovrätten för Västra Sverige gör ingen annan bedömning än tingsrätten vad gäller skuld- eller fängelsefrågan. Beträffande frågan om utvisning gör dock rätten följande överväganden.
Den 29-årige mannen kom till Sverige sommaren 2019 efter att ha fått ett arbetstillstånd för arbete här. Han har sedan dess varit inneboende hos en kompis och har varken barn eller annan familj här i riket. Mannen saknar med andra ord sådan anknytning till Sverige som kan påverka utvisningsbedömningen.
Det saknas samtidigt skäl att tro att mannen kommer fortsätta begå brott i Sverige. Frågan är därför brottet, med hänsyn till den skada, fara eller kränkning som har inneburit, är så allvarlig att han ändå inte bör få stanna.
Mot bakgrund av den allvarliga kränkning som våldtäkten inneburit av kvinnans integritet samt då gärningen har ett straffvärde på över två år finns det en utvisningspresumtion, skriver hovrätten. Att mannen har ett arbete här bryter inte den presumtionen.
Med ändring av tingsrättens beslut utvisar därför hovrätten den 29-årige mannen, med förbud att återvända inom tio år. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
