28-åringen hade vistats i Sverige i många år, talar god svenska och har etablerat sig på arbetsmarknaden.
Han har även en 6-årig dotter.
Han hade deltagit i den faktiska vårdnaden och hon bodde hos honom några dagar i veckan.
Om han utvisades skulle det leda till ett anknytningsbrott.
Hovrätten beslutar, till skillnad från tingsrätten, att inte utvisa honom.
Den 28-årige mannen var medborgare i Azerbajdzjan. I Stockholms tingsrätt dömdes han för en våldtäkt. Åklagaren yrkade att han skulle utvisas.
28-åringen ansökte om asyl år 2009 tillsammans med sin familj. Ansökan avslogs och de utvisades till Azerbajdzjan år 2011. Han ansökte på nytt 2015 och fick avslag även då. År 2019 beviljades han tidsbegränsat uppehållstillstånd för tiden 14 februari 2019 till den 14 februari 2021. Den 25 mars 2021 beviljades han permanent uppehållstillstånd på grund av anknytning till sin dotter.
Bevisvärderingen i migrationsmål
En återkommande kritik är att den svenska asylprövningen brister i djupet av analysen av situationen i andra länder och missar att göra en sammanvägd bedömning av de olika riskerna som en person löper vid en utvisning. I ett färskt avgörande från Europadomstolen, som gällde en utvisning till Afghanistan, upprepades den kritiken. Bevisvärderingen i migrationsmål måste bli bättre – menar Anna Rogalska Hedlund i sin analys av det senaste avgörandet mot Sverige.
”Hot mot grundläggande samhällsintresse”
Tingsrätten konstaterade att den gärning som mannen dömdes för var brott av sådant slag att det utgjorde ett hot mot ett grundläggande samhällsintresse och därför kan ligga till grund för utvisning med hänvisning till allmän ordning och säkerhet och att hans beteende utgör ett sådant verkligt, faktiskt och tillräckligt allvarligt hot mot grundläggande samhällsintressen att han ska utvisas om det med hänsyn till hans anknytning till Sverige är proportionerligt.
28-åringen var skild sedan 2020 och var registrerad vårdnadshavare till ett barn som föddes 2018. I ett yttrande från socialnämnden uppgav modern att 28-åringen hade umgänge med dottern cirka två gånger i veckan, men hon var tveksam kring om mannen skulle upprätthålla kontakten med dottern om han utvisades.
Etablerad
28-åringen hade under många år vistats i Sverige, lärt sig svenska och etablerat sig på arbetsmarknaden. Av störst betydelse var dock att han har barn i landet och att en utvisning till ursprungslandet kommer medföra att kontakten med barnet försvåras. Vid en samlad bedömning fann dock domstolen att det med hänsyn till brottets allvar ändå är proportionerligt att utvisa honom. Tingsrätten beslutade att utvisa honom.
Svea hovrätt gör konstaterar att den gärning som mannen döms för har ett straffvärde som överstiger fängelse i sex månader och är dessutom av sådan karaktär att de allmänna förutsättningarna för utvisning i 8 a kap 1 § utlänningslagen är uppfyllda. Frågan är då om andra hänsyn gör att en utvisning ändå inte bör komma i fråga.
Bestämmelserna i 8 a kap 6 § utlänningslagen med mer kvalificerade krav för utvisning av en familjemedlem till en EES-medborgare är inte tillämpliga här. Även i fråga om utlänningar som kom till Sverige innan de fyllt 15 år och som när åtal väcks har vistats i landet sedan minst fem år finns mer kvalificerade krav för utvisning, se 8 a kap. 5 § utlänningslagen. Det råder viss oklarhet kring om 28-åringen uppfyller kravet på att nu ha vistats i landet sedan minst fem år samt om hans vistelse under denna tid i sin helhet varit laglig och vilken betydelse det i så fall bör ges.
Barnets bästa
Den gärning som han döms för är dock under alla förhållanden sådan att även de mer kvalificerade kraven är uppfyllda. Avgörande blir i stället de faktorer som enligt 8 a kap. 2 § utlänningslagen särskilt ska beaktas vid bedömningen av om en utlänning ska utvisas. I sammanhanget ska även nämnas 1 kap. 10 § utlänningslagen. Av denna följer att i fall som rör ett barn ska särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver. Genom bestämmelsen markeras att principen i FN:s barnkonvention om barnets bästa ska gälla när utlänningslagen tillämpas i fall som rör barn (se prop. 2003/04:113 s. 8). Barnkonventionen gäller också sedan den 1 januari 2020 som lag i Sverige.
I detta fall aktualiseras främst en prövning mot artiklarna 3 och 9 i barnkonventionen. Principen om barnets bästa finns i artikel 3. Den anger att barnets bästa ska sättas i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn. Principen om barnets bästa är grundläggande och övriga artiklar i konventionen ska läsas i ljuset av den principen. Artikeln innebär en rätt för ett barn att få sitt bästa utrett, bedömt och beaktat. Det innebär dock inte att barnets bästa alltid ska vara utslagsgivande när andra legitima intressen kolliderar med barnets intresse, men barnets bästa ska utgöra en tungt vägande faktor i beslutsprocessen. Enligt artikel 9 ska konventionsstaterna säkerställa att ett barn inte skiljs från sina föräldrar mot deras vilja utom i fall då behöriga myndigheter bedömer att ett sådant åtskiljande är nödvändigt för barnets bästa.
28-åringen har vistats i Sverige i många år. Han talar god svenska har etablerat sig på arbetsmarknaden. Han har även en snart sexårig dotter i Sverige. Hans etablering i det svenska samhället och hans familjeförhållanden i övrigt är inte sådana att de i sig motiverar att han får stanna i landet. Däremot skulle dessa omständigheter tillsammans med barnets behov av kontakt med honom kunna medföra att 28-åringen inte ska utvisas trots den allvarliga gärning som han döms för.
God och nära relation
Av utredningen samt förhör med dotterns mamma framgår att 28-åringen och hans dotter har en god och nära relation. Han har deltagit i den faktiska vårdnaden av dottern, som brukade bo hos honom några dagar i veckan. Om han utvisas skulle det sannolikt leda till ett anknytningsbrott, då det framstår som oklart hur dottern i en sådan situation skulle kunna upprätthålla en god kontakt över tid med sin pappa. Utgångspunkten för bedömningen måste därför vara att 28-åringens dotter har behov av en fortsatt nära kontakt med sin pappa och att hänsynen till hennes bästa talar med viss styrka för att mannen inte ska utvisas.
Mot barnets intresse ska ställas samhällets intresse av att en utvisning sker. I målet står således två starka intressen mot varandra. Vid bedömningen kan även beaktas 28-åringens etablering i samhället, att han är tidigare ostraffad och att det inte framkommit något som ger anledning att anta att det finns en risk för fortsatt brottslighet. Vid den avvägning som ska göras mellan de olika intressen som står mot varandra anser hovrätten sammantaget att barnets intresse i detta fall väger tyngre. 28-åringen ska alltså inte utvisas ur Sverige och tingsrättens dom ändras i enlighet med detta. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall, juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
