Sekretessen i personaladministrativ verksamhet hos ”Kriminalvården” enligt offentlighets- och sekretessförordningen gäller myndigheten Kriminalvården och inte det övergripande begreppet kriminalvården.
Det var därför fel av kammarrätten att inte lämna ut uppgifter avseende ledamöter i en övervakningsnämnd, konstaterar Högsta förvaltningsdomstolen.
En handling innehållande uppgifter om personnummer avseende ledamöter i Övervakningsnämnden i Sundsvall hade överlämnats av nämnden till Kammarrätten i Sundsvall för prövning i ett av domstolens mål.
En man vände sig till kammarrätten och begärde att få ta del av den aktuella handlingen.
Kammarrätten avslog mannens begäran. Som motivering angavs att uppgifterna omfattas av sekretess enligt 39 kap. 3 § tredje stycket offentlighets- och sekretesslagen samt 10 § offentlighets- och sekretessförordningen, OSF.
Sanktionssystemet för hälso‑ och sjukvårdspersonal – en översikt
Parallellt med att antalet tillsynsärenden mot legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal ligger på en hög nivå och anmälningar om behörighetsinskränkningar ökar, föreslås att Inspektionen för vård och omsorg, IVO, ska kunna fatta interimistiska beslut – i vissa fall med sänkta beviskrav. Vilka regler gäller nu, och har IVO förutsättningar för att hantera utökade befogenheter på ett rättssäkert sätt? Ebba Sverne Arvill och Leila Nedaei redogör för dagens sanktionssystem, och några aktuella frågor.
Överklagade
Enligt 10 § OSF gäller sekretess i personaladministrativ verksamhet hos bland annat Kriminalvården. Kammarrätten konstaterade att i uttrycket kriminalvården ingår dels myndigheten Kriminalvården, dels övervakningsnämnderna. Uppgifterna omfattades därför av sekretess.
Mannen överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen och vidhöll sin begäran.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att även om övervakningsnämnderna kan anses ingå i det övergripande begreppet kriminalvården tillsammans med myndigheten så är de fristående myndigheter. Nämnderna nämns inte i uppräkningen i 10 § OSF.
Enligt domstolen måste bestämmelsen tolkas som att den endast avser myndigheten Kriminalvården och inte kriminalvård i allmänhet.
Överklagandet avslås
Det lagstöd som kammarrätten har angett håller därför inte, anser Högsta förvaltningsdomstolen. Kammarrätten har dock upplyst om att den begärda handlingen inte längre finns förvarad hos myndigheten, varför överklagandet ska avslås. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
