Sekretessen i personaladministrativ verksamhet hos ”Kriminalvården” enligt offentlighets- och sekretessförordningen gäller myndigheten Kriminalvården och inte det övergripande begreppet kriminalvården.
Det var därför fel av kammarrätten att inte lämna ut uppgifter avseende ledamöter i en övervakningsnämnd, konstaterar Högsta förvaltningsdomstolen.
En handling innehållande uppgifter om personnummer avseende ledamöter i Övervakningsnämnden i Sundsvall hade överlämnats av nämnden till Kammarrätten i Sundsvall för prövning i ett av domstolens mål.
En man vände sig till kammarrätten och begärde att få ta del av den aktuella handlingen.
Kammarrätten avslog mannens begäran. Som motivering angavs att uppgifterna omfattas av sekretess enligt 39 kap. 3 § tredje stycket offentlighets- och sekretesslagen samt 10 § offentlighets- och sekretessförordningen, OSF.
Tvistlösning enligt kommande AB 25 och ABPU 25
Utkasten till nya standardavtal har väckt stort intresse, inte minst förslaget om att införa ett nytt kapitel 11 – och den så kallade tvistetrappan. Ambitionen att stävja processande är beundransvärd, men frågan är vilken rättslig verkan regleringen kommer att få. Kan tvistetrappan utgöra rättegångshinder, vad gäller i skiljeförfaranden och kan flerstegsklausulen få någon annan rättsverkan? Giorgio Leopardi ger sin analys, liksom tips till den som avser att upprätta entreprenadavtal med standardavtalen som bas.
Överklagade
Enligt 10 § OSF gäller sekretess i personaladministrativ verksamhet hos bland annat Kriminalvården. Kammarrätten konstaterade att i uttrycket kriminalvården ingår dels myndigheten Kriminalvården, dels övervakningsnämnderna. Uppgifterna omfattades därför av sekretess.
Mannen överklagade till Högsta förvaltningsdomstolen och vidhöll sin begäran.
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att även om övervakningsnämnderna kan anses ingå i det övergripande begreppet kriminalvården tillsammans med myndigheten så är de fristående myndigheter. Nämnderna nämns inte i uppräkningen i 10 § OSF.
Enligt domstolen måste bestämmelsen tolkas som att den endast avser myndigheten Kriminalvården och inte kriminalvård i allmänhet.
Överklagandet avslås
Det lagstöd som kammarrätten har angett håller därför inte, anser Högsta förvaltningsdomstolen. Kammarrätten har dock upplyst om att den begärda handlingen inte längre finns förvarad hos myndigheten, varför överklagandet ska avslås. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
