En bolagsföreträdare som friats från misstankarna om ekobrott har begärt resning då han ålagts personligt betalningsansvar för bolagets obetalda skatter.
Men Högsta förvaltningsdomstolen anser dock att den friande domen, som visar att han blivit lurad av den faktiska företrädaren, inte utgör tillräckliga skäl för resning – och avslår ansökan.
Förvaltningsrätten i Stockholm biföll i juli 2022 en ansökan från Skatteverket avseende företrädaransvar avseende en bolagsföreträdare. Han förpliktigades att, solidariskt med det bolag i vilket han varit legal företrädare, betala drygt tre miljoner kronor i skatter och avgifter till staten.
Domstolen ansåg att mannens underlåtelse att vidta åtgärder för att få till en samlad avveckling av bolagets skulder innebar att han i vart fall varit grovt oaktsam. Vad företrädaren anfört om att han hade blivit lurad av en person till vilken det faktiska ansvaret för den ekonomiska hanteringen hade delegerats utgjorde inte skäl för befrielse.
Domen överklagades till Kammarrätten i Stockholm, som avslog överklagandet.
Ansökte om resning i HFD
Företrädaren har nu ansökt om resning hos Högsta förvaltningsdomstolen, HFD, och anför att han efter kammarrättens dom friats från straffrättsligt ansvar avseende bland annat grovt skattebrott. Av brottmålsdomen framgår att en annan person var bolagets faktiska företrädare och att den personen hade tagit på sig hela ansvaret för bolagets deklarationer och ekonomi i övrigt.
Enligt sökanden har det därmed framkommit nya omständigheter som styrker att han inte var faktisk företrädare för bolaget under den period skatter och avgifter förföll till betalning.
Inte synnerliga skäl
HFD erinrar om att resning får beviljas endast om det finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt. Av praxis framgår att en företrädare som brister i sitt ansvar att kontrollera bolagets ekonomiska ställning regelmässigt anses ha agerat grovt oaktsamt. Av praxis framgår även att en delegation aldrig kan innebära att styrelsen avhänder sig det yttersta ansvaret för kontrollen.
Av utredningen framgår att sökanden var legal företrädare för bolaget under den tid som företrädaransvaret avser och att han hade delegerat ansvaret för bolagets skötsel till en annan person. Dessa omständigheter var kända vid underinstansernas prövning.
Med hänsyn till detta bedömer HFD att det, även med beaktande av den friande brottmålsdomen, inte föreligger synnerliga skäl att pröva saken på nytt. Ansökan ska alltså avslås.
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här