Hovrätten anser, liksom tingsrätten, att en man med påstådd postpolio inte har varit berättigad till assistansersättning någon gång under de nio år han fått det beviljat.
Mannen, hans maka och deras tre söner döms till 3 respektive 3,5 års fängelse i hovrätten för bidragsbedrägerier.
Sammanlagt har de fått tiotals miljoner i ersättning de inte haft rätt till.
En 69-årig man hade polio som barn och har som vuxen uppvisat postpoliosyndrom. Polioviruset skadar nervsystemet i ryggmärgen och kan leda till förlamningar och muskelsvaghet i till exempel armar, ben och/eller hals. Den som har haft polio som barn kan senare drabbas av så kallad postpolio. Postpolio innebär en ytterligare försämring i den infektion som patienten redan har haft. Även postpolio drabbar alltså nerverna. Symptom vid postpolio är muskelsvaghet, trötthet och smärta. Det kan leda till svårigheter att röra sig.
Den som behöver personlig assistans på grund av en funktionsnedsättning kan få assistansersättning. 69-åringen tillerkändes assistansersättning i oktober 2001 och har i huvudsak fått assistansersättning sedan dess, även vid tidpunkten för huvudförhandlingen. Den som får rätt till assistans kan själv anställa sina personliga assistenter. Den kan också köpa assistansen av en privat assistansanordnare, varvid assistenten är anställd av assistansanordnaren.
Närmare tio år
Målet gäller tiden den 1 november 2011 – den 17 november 2020. Till Försäkringskassan har det lämnats uppgifter innebärande att samtliga tilltalade, frånsett pappan själv, har utfört arbete som assistenter åt honom under något eller några av dessa år. Enligt uppgift till Försäkringskassan har de utfört assistansarbete under följande år (hela året eller bara delar av året).
Under den för åtalet aktuella perioden har alla som har uppgetts ha utfört assistansarbete åt pappan varit anställda av ett assistansanordnarbolag som registrerades den 20 december 2010. Frågorna i målet gäller i huvudsak om pappan felaktigt har fått assistansersättning utbetalt till sig som en följd av att oriktiga uppgifter har lämnats samt vilket ansvar han, , hustrun och barnen i så fall bär för det (bidragsbrott). Åklagaren har påstått att det har lämnats felaktiga uppgifter dels vad gäller pappans hälsotillstånd och behov av assistans, dels vad gäller omfattningen och förläggningen i tid av utförd assistans.
Oriktiga uppgifter
Enligt Attunda tingsrätt har åklagaren visat att det är ställt utom rimligt tvivel att det i de tidsredovisningar och assistansräkningar som åtalet avser har lämnats oriktiga uppgifter vad gäller omfattningen av utförd assistans (uppgifter om arbetstider/belopp). Det är också ställt utom rimligt tvivel att det i tidsredovisningarna från och med juli 2013 har lämnats oriktiga uppgifter om förläggningen i tid för påstått utförd assistans (uppgifter om assistenter/arbetstider).
Vidare har åklagaren bevisat att det i samband med ansökan den 1 maj 2013 och under den därpå följande processen har lämnats oriktiga uppgifter om pappans hälsotillstånd och behov av assistans. De oriktiga uppgifterna har lämnats till Försäkringskassan och andra och har legat till grund för Försäkringskassans utbetalningar av assistansersättning i tiden efter angiven ansökan. Tingsrätten finner det också ställt utom rimligt tvivel att pappans hälsotillstånd och behov av assistans inte någon gång mellan den 1 november 2011 och den 17 november 2020 har varit sådant att han har haft rätt till assistansersättning (inte behov av personlig assistans avseende grundläggande behov 20 timmar eller mer per vecka).
Tingsrätten konstaterade att vid kännedom om de rätta förhållandena när det gäller omfattningen av och förläggningen i tid av utförd assistans respektive när det gäller hälsotillståndet och behovet av assistans hade Försäkringskassan enligt tingsrätten inte betalat ut någon assistansersättning alls.
101 fall
Pappan dömdes för 101 fall av grovt bidragsbrott och försök till bedrägeri och frun för medhjälp därtill. Enligt tingsrätten uppgår det samlade straffvärdet för den brottslighet som pappan döms för till fängelse 4,5 år. För hustrun uppgår straffvärdet enligt tingsrätten till fängelse 3,5 år.
Påföljden sattes till 3 år och 3 månader för båda.
Sönerna dömdes till mellan 3 år och 3 år och 9 månader för grovt bidragsbrott.
Sänks
Domarna överklagades och Svea hovrätt anser i likhet med tingsrätten vid en sammanvägd bedömning av utredningen liksom tingsrätten att åklagaren har visat att pappan inte under någon del av den åtalade perioden har varit berättigad till assistansersättning.
Straffet för pappan och mamman sänks dock till 3 år vardera, för en av sönerna till 3,5 år, en annan till 3 år och för den tredje sonen fastställs tingsrättens dom. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
