”HD:s nya praxis går stick i stäv mot vad som har uttalats i förarbetena”

DEBATT/REPLIK – Maria Malmer Stenergard, riksdagsledamot (M), jur.kand och kronofogde

Nyligen skrev advokaten Gunnar Brolin en krönika i Dagens Juridik med rubriken ”Vem är den moraliska skurken – den skuldsatta som inte betalar eller den som inte driver in sin fordran?” (Dagens Juridik 2015-04-17).

I Advokaten nr 2/2015 skrev jag en debattartikel där jag argumenterade för en översyn av preskriptionslagen, vilket Dagens Juridikockså skrev om (Dagens Juridik 2015-03-12).

Bakgrunden är HD:s nya praxis som enligt min mening går i stick i stäv mot vad som har uttalats i förarbetena.

Som bekant spelar förarbeten roll i svensk rätt. HD:s nya praxis har skapat stor osäkerhet för rättstillämpningen, vilket skapar problem för såväl kreditgivare som kredittagare.

Gunnar Brolin, advokat och doktorand vid Uppsala Universitet, menar att mitt resonemang är tekniskt och att jag inte ser skogen för alla träd. Han menar att man bör se till preskriptionsreglernas syfte och därvid anlägga ett moraliskt perspektiv.

Den diskussion som Brolin därmed går vidare till är precis den jag efterfrågar. Men diskussionen bör tas i utredningsform i samband med att lagstiftningen ses över.

Legalitetsprincipen är central i svensk rätt. För marknadsaktörerna är det viktigt att marknadens regler är begripliga och förutsebara. Omvälvande förändringar bör ske genom lagstiftning med tydliga övergångsregler och inte genom praxis.

Dagens regler kring fordringspreskription har uppenbarligen inte varit förutsebara, eftersom fordringar som före HD:s avgörande år 2007 var preskriberade numera kan krävas in. Det framgår också med all önskvärd tydlighet att de varken är förutsebara eller begripliga för gemene man, eftersom hovrätterna uppenbarligen har helt olika syn på vad som ska gälla.

Brolin anför: ”I sak (…) om nu gäldenären har sagt ”här bor jag”, genom att ange en adress där han är folkbokförd, så bör det vara rimligt att ställa upp en presumtion att gäldenären tar del av den post som skickas till den, av honom,  angivna adressen. Sedan förekommer naturligtvis någon gång då och då att posten inte kommer fram, av en eller annan anledning, varför man får ta lite höjd.” 

Precis denna typ av frågeställningar aktualiseras numera ständigt. Vad menar då Brolin med att man ”får ta lite höjd”? Det kan absolut vara så att det är rimligt att man ska anses ha läst posten på den adress där man är folkbokförd, men då ska den skyldigheten också vara klar och tydlig för medborgaren. Den ska inte smygas in i ett svårtolkat prejudikat.

Som kronofogde har jag varit med om att fatta beslut om att driva in miljonbelopp som före HD:s nya avgörande inte hade kunnat drivas in på grund av att de skulle ha ansetts vara preskriberade. Det visar tydligt att vad som kan tyckas alltför praktiskt orienterat för en juridisk fakultet kan ha mycket stor betydelse för vanligt folk.

Foto: Jonas Ekströmer/TT