Högsta domstolen ska nu avgöra om Kronofogdemyndigheten är skadeståndsansvarig för en felaktig uppgift om ett guldsmyckes vikt i en annons inför en försäljning av smycket på exekutiv auktion.
Det ansåg tingsrätten men inte hovrätten.
Kronofogden sålde den 19 februari 2020 en halskedja med hänge i 18 karat vitguld exekutivt. Halskedjan och hänget ropades efter anordnad offentlig auktion in av Nybro Antik & Juveler AB för en köpeskilling om 26 000 kronor.
Inför den exekutiva försäljningen hade Kronofogdemyndigheten låtit värdera halskedjan och hänget av en utomstående värderingsman. Värderingsmannen upprättade ett värderingsintyg innehållandes en uppgift om att vikten för halskedjan uppgick till 26,8 gram och hänget till 47,1 gram och att marknadsvärdet uppskattades till 40 000 kronor.
Tvistlösning enligt kommande AB 25 och ABPU 25
Utkasten till nya standardavtal har väckt stort intresse, inte minst förslaget om att införa ett nytt kapitel 11 – och den så kallade tvistetrappan. Ambitionen att stävja processande är beundransvärd, men frågan är vilken rättslig verkan regleringen kommer att få. Kan tvistetrappan utgöra rättegångshinder, vad gäller i skiljeförfaranden och kan flerstegsklausulen få någon annan rättsverkan? Giorgio Leopardi ger sin analys, liksom tips till den som avser att upprätta entreprenadavtal med standardavtalen som bas.
VIktdifferens
Uppgifterna om vikt och marknadspris framgick av beskrivningen av objektet i kungörelsen inför den exekutiva försäljningen. Värderingsintyget fanns även bifogat vid auktionen. Efter att objektet ropades in framkom att värderingsmannen angett fel vikt i intyget. Värderingsmannen upprättade ett förnyat intyg med uppgiften om att den korrekta vikten för halskedjan uppgick till 26,8 gram och hänget till 20,3 gram. Den totala viktdifferensen från uppgifterna i kungörelsen i förhållande till den faktiska vikten uppgick till 26,8 gram.
Frågan i målet är om uppgiften om vikt i statens kungörelse inför den exekutiva auktionen vållat käranden ekonomisk skada genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning.
Nybro Antik & Juveler AB yrkade att Kronofogden skulle betala 9 429 kronor i skadestånd för fel och försummelse vid myndighetsutövning.
”Köparens ansvar”
Staten förnekade att käranden orsakats skada vare sig genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Kronofogden har inför försäljningen låtit värdera egendomen genom en sakkunnig person. Myndigheten har därigenom uppfyllt de krav som ställs beträffande värdering och information i kungörelsen. I kungörelsen angavs vidare att Kronofogden inte lämnar några garantier för funktion, ursprung, kvalitet eller äkthet samt att egendomen säljs i befintligt skick. Det är köparens ansvar att noga undersöka objektet och det har varit möjligt för köparen att undersöka smycket innan visning.
Solna tingsrätt konstaterade inledningsvis att både 3 kap. 2 § och 3 kap. 3 § skadeståndslagen kan ge rätt till skadestånd för ren förmögenhetsskada. Skillnaden är att informationsansvaret enligt 3 kap. 3 § skadeståndslagen inte förutsätter myndighetsutövning. I regel är det endast rena förbiseenden av en bestämmelse eller uppenbart oriktiga bedömningar som kan anses utgöra fel eller försummelse i den mening som avses i 3 kap. 2 § skadeståndslagen. Det krävs även att det inträffade har orsakat skada för den enskilde. Det är den som begär ersättning som ska styrka skadan och dess omfattning.
Om en myndighet har anlitat någon sakkunnig person som har gett ett felaktigt besked eller annars har visat försumlighet i sitt uppdrag, så kan myndigheten antas bli ansvarig även för denne (se Bengtsson, Det allmännas ansvar enligt skadeståndslagen, 2 uppl. 1996, s. 65). Saken ska ses från den enskildes perspektiv. Något strikt ansvar har myndigheten dock inte utan det måste göras en realistisk bedömning av myndighetens möjligheter att handla riktigt (se NJA 2017 s. 824). Mot denna bakgrund gjorde tingsrätten bedömningen att staten ska svara för värderingsmannens felaktiga uppgift om vikt.
Det grundläggande villkoret för skadeståndsskyldighet enligt 3 kap 2 § skadeståndslagen ansågs vara uppfyllt.
Skadan bestämdes utifrån mellanskillnaden mellan det pris Nybro Antik & Juveler AB betalat för smycket och värdet smycket skulle åsättas vid försäljning om vikten var den korrekta, det vill säga yrkade 9 429 kronor.
Hovrätten rev upp
Svea hovrätt rev upp domen och började med att konstatera att bestämmelsen i 3 kap 2 § skadeståndslagen inte innebär ett strikt ansvar för staten vid felaktigheter utan det måste i varje enskilt fall göras en realistisk bedömning av myndighetens möjlighet att handla rätt. Det avgörande blir vad den enskilde har rätt att förvänta sig vid en verksamhet av det aktuella slaget. (Se NJA 2017 s. 824 som avsåg ansvar enligt 3 kap. 3 § skadeståndslagen men har relevans även för den bedömning som ska göras i detta mål.)
I nu aktuellt fall har Kronofogden med stöd av 6 kap. 9 § första stycket andra meningen utsökningsbalken låtit en sakkunnig värdera smycket. I enlighet med vad som framgår av tingsrättens dom är parterna överens om att den sakkunniga i det värderingsintyg som hon utfärdade i september 2019 lämnade den felaktiga uppgiften att smycket hade en guldvikt om totalt 73,9 gram, att denna uppgift framgick av den beskrivning av smycket som fanns i kungörelsen inför den exekutiva försäljningen på auktion vid vilken bolaget köpte smycket samt att värderingsintyget fanns bifogat vid försäljningen.
Det exekutiva förfarandet i fall som detta – däribland värderingen av den utmätta egendomen – utgör masshantering inom Kronofogdens verksamhet. Med hänsyn bland annat härtill kan det inte anses ankomma på Kronofogden att regelmässigt kontrollera riktigheten av uppgifterna till exempel om ett föremåls vikt som en sakkunnig har lämnat i ett värderingsintyg till myndigheten och som sedan har tillhandahålls i samband med den exekutiva försäljningen. Den omständigheten, att Kronofogden med utgångspunkt i ett värderingsintyg inför och vid en exekutiv försäljning har angett till exempel att ett smycke har en viss vikt ädelmetall som framgår av intyget, kan inte i sig anses utgöra skadeståndsgrundande fel eller försummelse vid myndighetsutövning.
Ska prövas i HD
Hovrätten ansåg inte att omständigheterna i det här fallet varit sådana att Kronofogden har haft anledning att ytterligare kontrollera uppgifterna i värderingsintyget. Handläggningen hos Kronofogden kunde därför inte anses innefatta fel eller försummelse på det sätt som krävs för skadeståndsansvar. Att Kronofogden har hänvisat till ett dokument med rättslig information bland annat om att myndigheten ”ansvarar för att informationen som vi lämnar vid försäljningen är korrekt” är visserligen olyckligt men förändrar inte slutsatsen att det inte förekommit fel eller försummelse i skadeståndsbestämmelsens mening.
Högsta domstolen har nu meddelat prövningstillstånd i målet.
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
Högsta domstolen har nu meddelat prövningstillstånd i målet.
