Högsta domstolen fastställer domen och friar en rådman från tjänstefel för att ha beslutat om kontaktförbud för en man avseende en kvinna och de gemensamma barnen.
Domstolen frikänner dock mannen redan på den grunden att beslutet skett inom ramen för det utrymme som lagstiftaren ger.
En man och en kvinna separerade i maj 2017. Efter att en åklagare i juli samma år beslutat att inte meddela mannen kontaktförbud avseende kvinnan och deras två gemensamma barn, födda 2009 respektive 2012, begärde kvinnan rättens prövning av besluten.
Göteborgs tingsrätt avslog överklagandet gällande kontaktförbud avseende gemensam bostad. Däremot meddelades mannen ett så kallat ordinärt kontaktförbud enligt lagen om kontaktförbud gentemot såväl kvinnan som barnen.
Förändrade regler om topsning
En del av lagreformen om biometri i brottsbekämpningen är förändrade regler om tagande av salivprov eller topsning för brottsbekämpande ändamål i rättegångsbalken. Dessa regler gäller från och med den 1 juli 2025 och innebär framför allt att möjligheterna till topsning för dna-analys på olika sätt har utökats. Mattias Hjertstedt analyserar de nya bestämmelserna och deras konsekvenser.
Enskilt åtal
Mannen väckte enskilt åtal vid Hovrätten för Västra Sverige mot den rådman som varit ordförande vid tingsrättens sammanträde och yrkade att han skulle dömas för grovt tjänstefel. Mannen ansåg att beslutet om det ordinära kontaktförbudet stått i strid med lagen eftersom han bodde på samma adress som skyddspersonerna.
Rådmannen berättade att han varit av uppfattningen att mannen inte längre skulle bo med skyddspersonerna samt att kvinnan inte längre hade tillgång till den tidigare gemensamma bostaden.
Hovrätten ansåg rådmannens påstående – om att tingsrätten varit av uppfattningen att mannen och skyddspersonerna inte längre hade någon gemensam bostad – var svårförenligt med hur man uttryckt sig i skälen för beslutet samt med de anteckningar från sammanträdet där det på flera ställen talades om en gemensam bostad.
Ogillades
Hovrätten framhöll att ett kontaktförbud avseende gemensam bostad endast får meddelas om det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att den mot vilken förbudet avses gälla kommer att begå brott mot en sammanboendes liv, hälsa, frihet eller frid. Om dessa kvalificerade förutsättningar inte är uppfyllda, kan inte ett ordinärt kontaktförbud meddelas i stället – så länge parterna bor ihop.
Tingsrättens rättstillämpning hade med andra ord stått i strid med förarbetena till bestämmelsen om kontaktförbud avseende gemensam bostad. Det fanns dock inte anledning att anta att tingsrätten valt att frångå lagmotiven. Hovrätten fann det därmed inte utrett att rådmannen uppsåtligen åsidosatt vad som gällt för hans uppgift. Åtalet ogillades därför i sin helhet.
Mannen överklagade till Högsta domstolen, HD, som nu gör följande bedömning.
Ett kontaktförbud får meddelas om det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att den som förbudet gäller kommer att begå brott mot, förfölja eller på annat sätt allvarligt trakassera den som förbudet avser skydda. Ett förbud kan också avse att uppehålla sig i en bostad som brukas gemensamt.
HD frikänner
Utredningen i fallet ger enligt HD inte stöd för annat än att rådmannen i tingsrätten – utifrån vad som framkommit i ärendet – bedömde att paret vid tiden för sammanträdet hade separerat och att kvinnan och barnen inte längre skulle bo i lägenheten med mannen.
Att rätten i den situationen beslutade om kontaktförbud skedde därmed inom ramen för det utrymme som lagstiftaren ger, skriver HD och menar att rådmannen redan på den grunden ska frikännas. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
