En häst som sköttes om av en 61-årig kvinna hade fått en så pass allvarlig sårskada på benet att den måste avlivas dagen efter.
Det fanns, enligt tingsrätten, ingen anledning att ifrågasätta kvinnans uppgifter om att hon inte uppmärksammat skadan kvällen innan och ogillade åtalet.
Hovrätten instämmer.
En 61-årig kvinna åtalades vid Norrtälje tingsrätt för djurplågeri av en häst hon skötte om.
I målet var det utrett att 61-åringens sto fött ett stoföl i juli 2016. En annan kvinna hade ”lånat magen” på 61-åringens sto vilket innebar att stofölet ägdes av denna andra kvinna. Stofölet gick dock tillsammans med sin mamma i flock i en av 61-åringens hagar. Det var också utrett att 61-åringen hade tillsynsansvar för hästen.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Skador på bakbenet
Den 1 augusti 2017 upptäckte 61-åringen en större sårskada på hästens bakben och såg till att den kunde avlivas samma dag. Efter en bedömning av åldern på sårskadan anmälde den avlivande veterinären saken till Länsstyrelsen i Stockholm. Länsstyrelsen uppmärksammade dock inte några brister och ärendet avslutades.
Tingsrätten bedömde att det genom veterinärens uppgifter var visat att skadan varit åtminstone 24 timmar gammal och att hästen därför hade burit på skadan när 61-åringen kvällen innan avlivningen – det vill säga den 31 juli – iakttagit hästen.
Gick inte att dra slutsatser
Det gick enligt domstolen däremot inte att dra några säkra slutsatser utifrån veterinärens uppgifter om huruvida skadan skulle var ännu äldre än 24 timmar.
En fråga var om 61-åringen kunde anses ha brustit i tillsynen på sådant sätt att hon borde ha upptäckt skadan tidigare än vad som skedde.
Skadans förvärrandeförlopp – inklusive nekrosen – kan enligt veterinären ha påskyndats av att det varit varmt ute. Mot den bakgrunden samt att hästens leder var oskadade och att hon rörde sig förhållandevis oförhindrat vid veterinärens undersökning stödde 61-åringens uppgifter om att hon inte uppmärksammat något misstänkt kvällen innan.
Inte brustit
Utredningen visade samtidigt att 61-åringen – så snart hon upptäckt skadan – omedelbart såg till att hästen kunde transporteras till Ultuna djursjukhus för att få kvalificerad veterinärvård.
Sammantaget fann tingsrätten att 61-åringen inte hade brustit i tillsynen av hästen enligt djurskyddslagen.
Åtalet ogillades därför men överklagades till Svea hovrätt.
Hovrätten gör inte några andra bedömningar än de tingsrätten har gjort.
Överklagandet avslås därför. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
