Journalisten Hannes Råstam avled på torsdagen efter en längre tids sjukdom. Han arbetade under många år vid SVT, bland annat med Striptease och Uppdrag Granskning.
Hannes Råstam blev bland annat känd för sitt reportage om en incestdömd pappa som efter granskningen beviljades resning, friades och fick 2,4 miljoner kronor i skadestånd. Han belönades med Stora Journalistpriset för sin granskning av fallet Osmo Vallo i slutet av 90-talet, och senare med Guldspaden för dokumentärerna om Thomas Quick, numera Sture Bergwall.
– Med en oerhörd energi uträttade han ett för det svenska rättssamhället mycket viktigt arbete med Quick-målen.
Det säger rådmannen Lennart Furufors, som dömde Sture Bergwall för morden på Yenon Levi och Therese Johannesen och som mött Hannes Råstam i flera debatter om målen.
– Första gången vi träffades kom han försynt fram och sade att han lovade vara snäll mot mig under debatten. Jag svarade att jag tänkte vara så elak som möjligt. Det blev början på en bra relation. Eftersom han var påläst, ödmjuk och humoristisk blev samtalen med honom gärna långa men givande, minns Furufors.
– Glöm heller inte bort att han dessutom var en framstående basist. Banden mellan oss stärktes avsevärt sedan vi konstaterat att vi besökt samma konsert med Jimi Hendrix 1970.
– För oss som arbetade nära Hannes var han en oerhört inspirerande arbetskamrat. Varje samtal med honom var en stund att ta vara på. Han hade alltid en metod att lära ut, ett dilemma att diskutera. Han delade generöst med sig av sin till synes obegränsade kunskaper i konsten att gräva, skriver Uppdrag Gransknings ansvarige utgivare Nils Hanson idag.
– Hannes död är en stor förlust för oss som förlorat en arbetskamrat. Det är en stor förlust för svensk journalistik som förlorat en mästare. Och det är en stor förlust för samhället eftersom många viktiga reportage nu förblir ogjorda.
