Den direktsända tv-debatten handlade om turerna kring Thomas Quick. Utöver Sture Bergwall, som deltog via telefon, deltog även Lennart Furufors som dömde Quick för morden på såväl Yenon Levi som Therese Johannesen samt journalisterna Hannes Råstam och Gubb-Jan Stigson.
På plats i panelen fanns även Staffan Levén, före detta hovrättslagman och tidigare ordförande för Domstolsverkets mediegrupp. Tanken var att han skulle förklara turerna kring resning om det blev aktuellt.
Förberedde ni er på något särskilt sätt inför debatten?
– Deltagandet i Debatt hade inte föregåtts av någon diskussion mellan oss. Tvärtom har Lennart Furufors under lång tid varit beredd och villig att förklara sin roll i Quick-fallen. Han har till exempel tidigare ställt upp på debatt med bland annat Hannes Råstam i Publicistklubbens regi.
– Han har liksom jag inställningen att det närmast är en skyldighet att ställa upp och förklara vad vi sysslar med så länge det handlar om seriösa sammanhang, säger Staffan Levén.
Åklagaren Christer van der Kwast och kriminalinspektören Seppo Penttinen hade bjudits in men avstod från att medverka. Efter programmet påpekade Lennart Furufors att han inte vill ”buntas ihop” med van der Kwast och de andra i det som Sture Bergwall kallade ”Quick-gänget”.
– Jag vill poängtera att domarna inte tillhör den ”andra sidan”, vi står mitt i mellan, sade Furufors.
Problemet med att rollerna blandas samman var ett av skälen till att Domstolsverket inrättade en mediegrupp, berättar Staffan Levén:
– Det är djupt olyckligt om domstolen buntas ihop med polis och åklagare så som ofta sker. Det är ett av huvudskälen till att vi bildade en mediegrupp inom domstolarna, just för att informera om denna viktiga skillnad: Domstolen är ingen brottsutredande eller brottsbekämpande myndighet.
Han berättar också att han inte är förvånad över att van der Kwast och Pentinnen avstod från att medverka.
– Det är en stor skillnad mellan domstolarna och de brottsutredande myndigheterna i Quick-fallen. Polis och åklagare har en skyldighet att objektivt utreda vad som hänt, medan domstolen är en närmast passiv mottagare av ett gärningspåstående och den utredning som parterna väljer att presentera. Det förvånar mig därför inte att det känns mer obekvämt för de övriga inblandade att förklara sitt agerande. Det gäller även för Borgström, menar Staffan Levén.
Hur tycker du att det gick – fick Furufors fram det ni ville ha sagt?
-Jag är mycket nöjd med Lennarts insats. Jag tror att det stärkte allmänhetens förtroende för domstolarna.
Ville Carlström, som utbildat många domare i massmedierelationer, menar att det i princip borde vara en skyldighet för domare att delta i debatten. Ligger det något i det?
– Jag delar i mycket hans uppfattning. Vi har ju också arbetat ihop om detta. Att även en medieotränad domare kan göra en bra insats märktes väl igår. Vi är ju egentligen vana att tala och uppträda inför andra. Däremot tror jag inte att vi ska tvinga domare att ställa upp i media. Det är därför vi tillhandahåller särskilda mediedomare som kan ersätta den som inte vill.
Chefsrådman Mari Heidenborg tog över som ordförande för Domstolsverkets mediegrupp efter Staffan Levén. Hon instämmer i att det var värdefullt att Furufors deltog i debatten, men påpekar samtidigt att det kan vara olämpligt att tycka till för mycket.
– Det kan ju vara svårt att ställa upp i program som Debatt eftersom man ofta inte får komma till tals på ett rättvisande sätt utan klipps av. Jag tror emellertid för egen del att det ofta tas emot på ett positivt sätt att man vågar stå för sina domar och beslut.
Vad tycker du om Furufors insats?
– Jag tycker att Lennart Furufors gjorde ett bra intryck och tillförde en hel del. Jag tror också det var värdefullt att Lennart över huvud taget deltog.
Samtidigt menar hon att det kan vara olämpligt att ”tycka till” för mycket som domare.
– Domare är av tradition ganska återhållsamma och håller en låg profil, så det är väl till viss del en riktig uppfattning. Det har dock hänt mycket de senaste åren. Domare har blivit mer tillgängliga, säger Mari Heidenborg.
– I just debatter kan det vara olämpligt eftersom domare förväntas vara opartiska samtidigt som debatter mycket handlar om att tycka, vilket domare inte bör göra.
Svea hovrätts president Fredrik Wersäll satt med när domstolen beviljade Sture Bergwall resning i målet om mordet på Yenon Levi.
Anser du att domarkåren saknas i debatten om Quick?
– För egen del var jag med i stort sett i alla tv soffor och uttalade mig i alla tidningar. Jag var tillgänglig så mycket jag bara kunde. Så där tycker jag att vi i allra högsta grad var aktiva i media, säger Fredrik Wersäll.
Kan domarkåren bli mer aktiv?
– Absolut. Det går alltid att säga någonting. Domare kan alltid säga någonting om förloppet, vilka frågor som tas upp och så vidare, även om vi inte kan säga någonting om våra ståndpunkter under pågående mål. Men jag tycker att domarkåren visar en allt större öppenhet, även om vi måste visa viss försiktighet, menar Fredrik Wersäll.
– Till exempel finns det skäl till att inte gå ut i media och debattera och kritisera kollegors beslut.
Läs också:
Så fick han Quick att berätta
Roberth Nordh: ”Svårt ifrågasätta expertvittnen”
Forskare: Uppmärksammade mål skapar panik i medierna
”Quick har varit mångas livsprojekt”
Bevisen mot Quick
Fredrik Svärd
Chefredaktör
Bild: Yvonne Åsell / SvD / Scanpix
