Kammarrätten konstaterar att en man, vars hund omhändertogs av länsstyrelsen i samband med hans frihetsberövande, inte ska behöva stå för kostnaderna uppgående till 13 739 kronor för omhändertagandet då det föreligger särskilda skäl.
Den 27 mars 2020 anmälde Polismyndigheten till Länsstyrelsen Västernorrland att en 37-årig man hade frihetsberövats och att det fanns en hund kvar på mannens adress som saknade tillsyn. Länsstyrelsen omhändertog hunden enligt djurskyddslagen och beslutade den 8 maj 2020 att mannen skulle stå för kostnaden för omhändertagandet som uppgick till 13 739 kronor.
37-ingen överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Härnösand och yrkade att han inte skulle behöva betala kostnaderna för omhändertagandet. Han uppgav att han häktades på felaktiga grunder och var oskyldig.
Enligt djurskyddslagen ska länsstyrelsen bland annat omhänderta ett djur om det är nödvändigt ur djurskyddssynpunkt.
Det framgår av lagen att kostnaden för omhändertagandet ska betalas av den som åtgärden riktats mot om det inte föreligger särskilda skäl. Särskilda skäl kan exempelvis vara att omhändertagandet av djuret varit omotiverat eller att det föreligger fel i myndigheternas hantering av frågan. Även personliga skäl som allvarlig sjukdom kan utgöra grund för att inte ta ut kostnaden. Det ska göras en helhetsbedömning av samtliga omständigheter och det är den enskilde som har att närmare redovisa de omständigheter som åberopas. Att en person felaktigt frihetsberövats skulle i och för sig kunna utgöra särskilda skäl för att slippa betala kostnaderna för ett omhändertagande.
Förändrade regler om topsning
En del av lagreformen om biometri i brottsbekämpningen är förändrade regler om tagande av salivprov eller topsning för brottsbekämpande ändamål i rättegångsbalken. Dessa regler gäller från och med den 1 juli 2025 och innebär framför allt att möjligheterna till topsning för dna-analys på olika sätt har utökats. Mattias Hjertstedt analyserar de nya bestämmelserna och deras konsekvenser.
”Häktad på felaktiga grunder”
Förvaltningsrätten noterade att 37-åringen uppgav att han häktades på felaktiga grunder. Något underlag till stöd för detta, exempelvis domar, beslut eller annan utredning presenterades emellertid aldrig. Mot denna bakgrund fann förvaltningsrätten att det inte förelåg sådana särskilda skäl som krävdes för att mannen skulle slippa återbetala kostnaderna för omhändertagandet. Överklagandet avslogs därför.
37-åringen överklagade till Kammarrätten i Sundsvall och vidhöll sitt yrkande. Till stöd för sin talan åberopade han en dom från hovrätten och påpekade att det inte var rimligt att han belastades med kostnader som han inte kunde påverka.
Kammarrätten belyser att befrielse från betalningsskyldighet i praxis har ansetts kunna komma i fråga när en djurhållare på grund av sjukdom kan sägas oförskyllt ha hamnat i en situation som gjort omhändertagandet nödvändigt.
”Särskilda skäl”
Kammarrätten konstaterar vidare att anledningen till att 37-åringens hund omhändertogs var för att han blev frihetsberövad på grund av brottsmisstanke och han därmed inte kunde ta hand om sin hund. Omhändertagandet var således motiverat och kostnaderna inte är orimliga.
I samband med omhändertagandet har mannen inte åsamkat det allmänna kostnader på grund av bristande djurhållning utan omhändertagandet har enbart varit en följd av frihetsberövandet. Vidare framgår att han under häktningen lämnat uppgifter till länsstyrelsen om flera personer som eventuellt skulle kunnat ta hand om hunden men att det visat sig att inte någon av dem kunde det. Dessa omständigheter utgör, enligt kammarrättens mening, särskilda skäl för att befria mannen från betalningsansvar för kostnader i samband med omhändertagande av hans hund. Överklagandet ska därmed bifallas. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
