En man nekas tillstånd att fånga 25 duvhökar för att därefter flytta duvhökarna i syfte att skydda de fasaner han föder upp.
Utifrån utredningsunderlaget framgår nämligen inte att skyddsjakten behövs för att tillgodose viltförvaltningen av fasanerna, och inte heller att åtgärderna inte skulle försvåra duvhökens gynnsamma bevarandestatus.
En man ansökte om tillstånd att fånga duvhök i fälla med levande lockfågel för att därefter kunna flytta duvhökarna i syfte att skydda de fasaner han födde upp. Ansökan hos Länsstyrelsen avsåg fångst och flyttning av 25 fåglar mellan första september och sista december 2019.
Mannens ansökan avslogs dock med motiveringen att han tidigare ansökt om liknande fångst och flytt och då fått antingen fått avslag eller fått tillstånd beviljat, men därefter fått tillståndet upphävt i förvaltningsrätten, då det inte visats att något tillstånd behövdes för att tillgodose viltförvaltningen eller avsåg ett litet antal djur.
Inte visat behov
Förvaltningsrätten i Göteborg ansåg inte heller denna gång att mannen visat att behovet av jakt på fasanerna vägde tyngre än andra intressen, däribland bevarandeintressena av duvhöken. Att fånga och flytta duvhök för att reducera skador den orsakar kunde därför inte anses behövas för viltförvaltningen.
Inte heller utgjorde 25 duvhökar ett ’litet antal djur’ enligt undantagsbestämmelsen jaktförordningen § 31 första stycket andra punkten. Överklagandet avslogs därför.
Kammarrätten i Göteborg konstaterar inledningsvis att tiden för det sökta tillståndet har löpt ut, men att mannen ändå har ett befogat intresse av att målet prövas i sak.
Frågan i målet är om tillstånd till skyddsjakt på duvhök kan beviljas enligt undantagsbestämmelsen i jaktförordningen.
Inte tillräckliga uppgifter
Av bestämmelsen framgår att länsstyrelsen får ge tillstånd till jakt som annars inte är tillåten om jakten är selektiv efter ett litet antal djur under strängt kontrollerade former och om det behövs för att tillgodose viltförvaltningen. I bestämmelsens andra stycke står att jakten ska tillåten endast om det inte finns någon annan lämplig lösning och jakten inte försvårar gynnsam bevarandestatus hos artens bestånd.
Mannen har framhållit att den sammanlagda duvhökspopulationen uppgår till mellan 6 000 och 8 000 häckande par och att det utöver dessa finns ännu fler ännu inte häckande yngre hökar.
Även med beaktande av mannens uppgifter anser kammarrätten inte att dessa uppgifter är tillräckliga för att bedöma huruvida 25 duvhökar är att anse som ’ett litet antal djur’. Utifrån det underlag som finns i målet kan det därför inte konstateras att skyddsjakten är nödvändig eller annars en lämplig lösning för att tillgodose viltförvaltningen, och inte heller att denna inte skulle försvåra duvhökens gynnsamma bevarandestatus.
Kammarrätten fastställer därmed förvaltningsrättens dom och avslår överklagandet. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
