Gevär med vikbar kolv och friliggande grepp lämpat för jakt
Kammarrättspraxis i frågan spretar och även i det aktuella målet kan domarna i kammarrätten inte enas om huruvida vapnet, med vikbar kolv och friliggande pistolgrepp, är lämpligt för jaktändamål.
Majoriteten anser att det är funktionen som är avgörande för bedömningen – och landar därför i att vapnet är lämpat för jakt.
Minoriteten håller dock inte med.
Polismyndigheten beslutade i februari 2022 avslå en mans ansökan om tillstånd att inneha kulgeväret Tikka, modell T3x TACT Al för jaktändamål. Detta med stöd av 2 kap. 5 § andra stycket vapenlagen. Enligt bestämmelsen får tillstånd meddelas endast om vapnet är lämpat för det ändamål som tillståndet ska avse. Som motivering angavs att vapnet har en vikbar kolv och friliggande pistolgrepp. Myndigheten ansåg att dessa egenskaper inte var jaktligt motiverade utan i stället svarade mot militära behov.
Förvaltningsrätten i Stockholm konstaterade att frågan om vapen med vikbar kolv och friliggande pistolgrepp är lämpliga för jaktändamål har varit föremål för prövning i kammarrätten vid ett flertal tillfällen. Genom dessa avgöranden har det utvecklats en relativt enhetlig praxis om att sådana vapen inte är lämpliga för jakt.
Mot bakgrund av detta skulle överklagandet avslås.
Lämpat för jakt
Kammarrätten i Stockholm framhåller inledningsvis att det vid prövningen av om ett vapeninnehav kan godkännas för jaktändamål ska bedömas dels om vapnet är tillåtet för jakt enligt Naturvårdsverkets föreskrifter, dels om det är lämpat för jakt enligt vapenlagen.
Av förarbetena och Rikspolisstyrelsens föreskrifter framgår att det främst är vapen med bristande precision som inte lämpar sig för jakt, exempelvis hagelgevär. I föreskrifterna anges vidare att motsvarande bör gälla för korta vapen, vapen som saknar traditionell kolv eller vapen som saknar för ändamålet lämpliga riktmedel.
I motsats till förvaltningsrätten anser kammarrätten att kammarrättspraxis i frågan spretar. Högsta förvaltningsdomstolen har inte klargjort rättsläget.
Anges inte
Det är utrett att det aktuella vapnet får användas för jakt enligt Naturvårdsverkets föreskrifter. Det anges inte i vapenlagen hur ett vapens lämplighet för visst ändamål ska bedömas. Av förarbetena och Rikspolisstyrelsens föreskrifter anges endast, som framgått ovan, att det är vapnets precision som ska beaktas. Av detta drar kammarrätten slutsatsen att det är vapnets funktions som är avgörande.
Av utredningen framgår att det tillståndssökta vapnet är utformat för att ge mycket god precision. De egenskaper som skiljer vapnet från ett traditionellt jaktvapen gör det inte olämpligt för jakt, utan bidrar tvärtom till dess lämplighet för sådant ändamål. Den omständigheten att samma egenskaper även lämpar sig för militära ändamål saknar betydelse.
Mot denna bakgrund anser kammarrätten att vapnet är lämpligt för jakt. Polismyndigheten har alltså inte haft fog för sitt beslut. Målet ska därför visas åter till myndigheten för prövning av om övriga förutsättningar för tillstånd är uppfyllda.
En tillförordnad assessor är skiljaktig och vill avslå överklagandet.
Oenig rätt
I likhet med majoriteten anser hon att vapnet uppfyller kraven i Naturvårdsverkets föreskrifter. Däremot bedömer hon att vapnet inte är lämpligt för jakt enligt 2 kap. 5 § vapenlagen. Detta med hänsyn till att sökanden inte närmare har förklarat varför det aktuella vapnet är lämpligt för jakt. Till detta kommer att vapnet både utseende- och funktionsmässigt skiljer sig från traditionella jaktvapen.
Sammantaget anser minoriteten att Polismyndigheten haft fog för sitt beslut. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
