Tingsrätten och hovrätten är överens om att fria en man som åtalats för grovt rattfylleri.
Åklagarens påstående om förarbyte har inte bevisats och det anses vara en stor brist i utredningen att en av de förare som ska ha bytt plats inte har hörts i målet.
En 34-årig man åtalades för grovt rattfylleri och olovlig körning. Det är utrett att 34-åringen och ytterligare en medåtalad under eller efter den aktuella färden har haft den alkoholkoncentration som anges i gärningsbeskrivningarna i deras respektive blod och att de saknar behörighet att köra bil.
Frågan domstolarna därefter hade att ta ställning till är om det var visat att de tilltalade har framfört den aktuella bilen. Den medåtalade har erkänt gärningarna och hans erkännande stöds av utredningen i övrigt. Han dömdes därför för olovlig körning och grovt rattfylleri i tingsrätten och överklagade inte.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Stor brist
Beträffande 34-åringen ansåg Lunds tingsrätt att ”Det får anses vara en stor brist i utredningen att den tredje person som befann sig i bilen inte har hörts i målet”. Åklagarens påstående förutsätter nämligen att den tredje personen och 34-åringen måste ha bytt plats med varandra någon gång efter kl. 13:56 och före kl. 14:10 när vittnet ringde polisen. Inom denna förhållandevis snäva tidsram måste även 34-åringen och den medåtalade därefter ha genomfört ytterligare ett förarbyte för att det påstådda händelseförloppet ska stämma med den bevisning som försvaret lagt fram.
De båda tilltalade har samstämmigt förklarat att den medåtalade som erkände bytte plats med den tredje personen eftersom denne var alltför berusad för att köra. Något skäl för varför sällskapet skulle behöva byta förare ytterligare en gång har inte framkommit i målet och den medåtalades uppgifter om att det bara skett ett förarbyte under den aktuella körningen är, enligt tingsrätten, inte i sig så osannolika att de kan lämnas utan avseende. Enligt tingsrätten inger redan nu nämnda omständigheter visst tvivel beträffande frågan huruvida 34-åringen har framfört det aktuella fordonet.
Avviker
Vittnet, som enbart iakttog ett förarbyte innan hon ringde polisen, har förvisso lämnat ett signalement på den förare som ska ha bytt plats med den medåtalade som i viss mån avviker från den klädsel som den tredje personen bar vid tillfället. Det kan dock konstateras att vittnets uppgifter inte heller stämmer helt överens med 34-åringens klädsel och utseende.
Mot bakgrund av det nu sagda och att vittnet gjort sina iakttagelser från 300 meters håll genom en backspegel ansåg tingsrätten att hennes uppgifter inte är sådana att de utesluter en annan förare än 34-åringen. Hans uppgifter om hur förarbytet gått till ansågs således inte motbevisade. Vid sådant förhållande skulle åtalen mot honom ogillas.
Hovrätten över Skåne och Blekinge fastställer tingsrättens domslut utan några ändringar. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
