Två män som dömts för människorov efter att ha fått en intellektuellt funktionsnedsatt man att köra dem i sin mammas bil frias i hovrätten.
Det är inte visat att männen genom sina uttalanden, ageranden eller kroppsspråk skaffade sig en sådan bestående konkret och fysisk maktposition över honom i samband med att de åkte i väg med bilen.
Två 20-åriga män, åtalades för bland annat människorov. Enligt gärningsbeskrivningen har de tillsammans och i samförstånd bemäktigat sig och fört bort en man i syfte att öva utpressning. Det gjorde dom genom att numerärt överlägsna anspela på tidigare våldsanvändning, uppträda aggressivt, hotfullt och höja sina röster när de tilltalade mannen, ställa sig nära honom och befalla honom att han skulle skjutsa dom med sin bil. Agerandet framstod för målsäganden som akuta hot om våld. Händelsen inträffade den 25 april 2021 på flera platser inom Nyköpings kommun och Oxelösunds kommuner.
Enligt utredningen hade mannen som körde bilen lätt intellektuell funktionsnedsättning. Både mannen själv och en av de två tilltalade körde bilen.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Numerärt överlägsna
Nyköpings tingsrätt konstaterade att de tilltalade var numerärt överlägsna och att de mot bakgrund av en av männens tidigare kontakter med målsäganden var medvetna om vad de behövde göra för att få honom att göra som de ville.
Det har dock inte framgått av utredningen att de uttryckligen skulle ha anspelat på tidigare våldsanvändning eller att de uppträtt aggressivt. Av målsägandens egna uppgifter framgår dock att han i situationen inte tyckte sig ha några andra handlingsalternativ än att göra som de ville eftersom han annars skulle utsättas för våld. Sammantaget har situationen, enligt tingsrätten, varit sådan att 20-åringarna tillsammans och i samförstånd har bemäktigat sig målsäganden. Situationen de försatt denne i har gjort att han inte hade andra realistiska handlingsalternativ än att följa med. Det är därmed fråga om ett bortförande i brottsbalkens mening. Av utredningen framgår även att syftet med detta var att utöva utpressning. Med hänsyn till att något våld inte utövades och att händelseförloppet inte var särskilt utdraget var gärningen sammantaget att bedöma som människorov, mindre grovt brott.
Männen dömdes också för utpressning vid två tillfällen, stöld, grovt tillgrepp av fortskaffningsmedel, tillgrepp av fortskaffningsmedel, övergrepp i rättssak och olovlig körning.
Hovrätten friar
Männen överklagade till Svea hovrätt som först utifrån de åberopade övervakningsfilmerna konstaterar att en av de tilltalade och målsäganden i det inledande skedet före bilfärden hälsade på varandra på ett sätt ”som framstår som helt naturligt”.
Utifrån filmen kan inget hotfullt agerande noteras. Enligt målsäganden ropade den nämnde tilltalade i samband därmed på honom och han kände sig därför tvungen att gå fram till de 20-åriga männen. Han var redan då rädd och kände att han inte hade något annat val än att följa med dem båda. Han tyckte även att de lät hotfulla på rösterna när de något senare uppmanade honom att skjutsa dem i sin mammas bil. Det har dock inte framkommit att det vid tillfället uttalades några hotelser eller ens förtäckta hot från de tilltalade.
När en av de tilltalade sedan bakom ICA sa till målsäganden att han ville köra bilen i stället sa denne nej en gång. Efter en förnyad uppmaning lämnade han dock över nyckeln till 20-åringen.
Ifrågasätter inte
Hovrätten ifrågasätter inte att målsäganden agerade som han beskrivit eftersomhan var rädd och inte ville bli slagen. För att 20-åringarna ska kunna dömas för människorov måste gärningen innebära att de har bemäktigat sig och fört bort målsäganden. Bemäktigandet måste åtminstone ha innefattat att de tilltalade skaffat sig en tills vidare bestående konkret och fysisk maktposition över målsäganden. Slutligen måste de ha haft för avsikt med bemäktigandet och bortförandet att öva utpressning mot honom.
Inte visat
Det är inte visat att 20-åringarna genom sina uttalanden, ageranden eller kroppsspråk gentemot målsäganden skaffade sig en sådan bestående konkret och fysisk maktposition över honom i samband med att de åkte i väg med bilen. Även om deras agerande i det inledande skedet var av det slaget att det för målsäganden framstod som att han inte hade något alternativ till att skjutsa dem och att därvid låta en av de tilltalade själv köra bilen från platsen har agerandet inte inneburit ettsådant bemäktigande som förutsätts för ansvar för människorov. Härtill kommer att det inte är visat att någon av dem haft uppsåt till ett sådant bemäktigande. Inte heller är det ställt utom rimligt tvivel att agerandet vid avfärden i bilen syftade till att utöva utpressning mot målsäganden.
Hovrätten ifrågasätter inte att målsäganden under bilfärden och i samband med olika stopp vid matvara- och tobaksaffärer upplevde sig fortsatt ofri. Det är dock klarlagt att han aldrig hölls fast och att han lämnades helt ensam i samband med att han tog ut pengar från en bankomat. De objektiva förutsättningarna för ett olaga frihetsberövande är alltså inte heller uppfyllda. Inte heller kan 20-åringarna sägas ha haft uppsåt till ett olaga frihetsberövande. De ska därför frikännas från människorov och även det tillgrepp av fortskaffningsmedel som inleddes utanför ICA. Tingsrättens dom ska ändras i denna del.
Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning att den lämpligaste påföljden för männen är skyddstillsyn. Varken straffmätningsvärdet för de brott som var och en av dem döms för, brottens artvärde eller att båda återfallit i brott motiverar att skyddstillsynen förenas med fängelse för den enes del, eller med samhällstjänst för den andres del. Hovrätten har därvid också beaktat att båda männen har varit föremål för frihetsberövande i målet under nästan två månader. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
