Mannen mötte upp med polis för att visa ett vapen som polisen under alias påstått sig vilja köpa.
Hovrätten konstaterar, likt tingsrätten, att innehavet kan ha berott på polisens provokation och dömer inte mannen för grovt vapenbrott.
Åklagare och polis hade kommit fram till en genomförandeplan där de genom provokativa åtgärder skulle försöka få fram pris och bilder från en säljare av en revolver, en 19-årig man. Tanken var att det skulle vara en bevisprovokation för att säkerställa att mannen innehade vapnet och inte för att provocera fram ett brott som han annars inte hade begått.
Bevisvärderingen i migrationsmål
En återkommande kritik är att den svenska asylprövningen brister i djupet av analysen av situationen i andra länder och missar att göra en sammanvägd bedömning av de olika riskerna som en person löper vid en utvisning. I ett färskt avgörande från Europadomstolen, som gällde en utvisning till Afghanistan, upprepades den kritiken. Bevisvärderingen i migrationsmål måste bli bättre – menar Anna Rogalska Hedlund i sin analys av det senaste avgörandet mot Sverige.
Revolver
Polisen kontaktade mannen under alias via hemsidan Telegram där han lagt upp en försäljningsannons för revolvern. Där frågade polisen om revolvern fortfarande fanns kvar och om mannen bodde i Malmö, vilket mannen svarade ja på. De bestämde träff i Trelleborg så att polisen kunde få se vapnet. Tanken var att civilpolis skulle vara på mötesplatsen där en polis skulle agera köpare och när säljare identifierats skulle han gripas.
Väl på plats såg polisen den 19-årige mannen och en ytterligare man komma i en BMW. Männen gick ut ur bilen, den 19-årige mannen hade handskar på sig och bar revolvern i en påse. De två männen greps.
Båda männen åtalades för grovt vapenbrott vid Ystads tingsrätt för att de tillsammans och i samförstånd uppsåtligen innehaft revolvern. Åklagaren yrkade även att revolvern skulle förverkas.
Provocerades
Männen ifrågasatte inte omständigheterna, men 19-åringen menade att det inte var han som ägde vapnet och att den förvarats hos ägaren fram till mötet med polisen. Han påstod att om polisen inte varit så angelägen att se vapnet skulle han inte hämtat det. Han hade alltså inte begått gärningen om polisen inte provocerat honom.
Mannen berättade att han inte kände ägaren, men hade gått med på att sälja vapnet åt honom. Före konversationen med polisen hade han kontakt med fyra potentiella köpare, som dock inte varit intresserade av att köpa vapnet. All information som han lämnade ut om revolvern fick han av ägaren.
Före mannens möte med polisen åkte han till ägaren i Trelleborg och hämtade revolvern, med överenskommelsen att han skulle lämna tillbaka den efteråt. Ägaren tog då bild på mannens körkort som försäkring. Direkt efter satte sig 19-åringen och den andra mannen i BMW:n och filmade vapnet. Den andra mannen menade att han bara var där eftersom 19-åringen var nervös inför mötet och bett honom följa med.
Tingsrätten ansåg att uppgifterna som lämnats av åklagaren gav stöd åt den 19-årige mannens berättelse. I konversationer mellan ägaren och mannen fanns samma bilder som han skickat till polisen. Dessutom berättade ägaren att vapnet var gömt i Trelleborg, varför mötet skedde där och inte i Malmö.
Otillåten brottsprovokation
Åklagarens beslut om provokativa åtgärder bedömde tingsrätten baserats på felaktiga förutsättningar. Den 19-årige mannen innehade alltså inte vapnet före mötet med polisen. I praktiken var polisens agerande därmed en otillåten brottsprovokation.
Tingsrätten lämnade åtalen mot båda männen utan bifall.
Hovrätten över Skåne och Blekinge konstaterar att det framgår av den skriftliga utredningen och den 19-årige mannens uppgifter att han och den andra mannen haft sådan rådighet över pistolen efter den hämtats hos ägaren samt under mötet med polisen att de innehaft den i vapenlagens mening.
Åklagarens skriftliga bevisning visar att den 19-årige mannen pratat med fyra personer angående försäljning av vapnet. De potentiella köparna blev ointresserade eftersom det inte fanns ammunition till vapnet och kommunikationen med dem avslutades. Detta skedde före konversationen med polisen.
Ägaren sa då till mannen att han skulle se om det gick att få tag på ammunition. Ett dygn senare hörde mannen av sig till ägaren, utan att ha fått svar om ammunitionen, och sa att han ville visa pistolen för en vän. Meddelandet skickades efter polisens kontakt med mannen. Hovrätten konstaterar att mannens påstående om att han gett upp försäljningen av vapnet före polisens kontakt inte kan bortses från.
Fastställer
Hovrätten anser att det inte kan uteslutas att mannens innehav vid mötet med polisen berodde på polisens provokation. Hovrätten fastställer tingsrättens domslut och ogillar åtalet mot båda männen, beslaget består. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall, juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
