Hovrätten ändrar den fällande domen och friar en 31-årig man som tidigare fällts för att ha misshandlat sin exsambo i samband med att ha hämtat möbler från det tidigare gemensamma hemmet.
Det finns flera brister i utredningen och motsägelser i både kvinnans berättelse och i vittnesmål.
Åklagaren kan därför inte anses ha uppfyllt sin bevisbörda.
En nu 31-årig man åtalades i Uppsala tingsrätt för att i december 2017 ha misshandlat sin före detta sambo. Händelsen skulle ha utspelat sig i samband med att 31-åringen under separationen var på väg att flytta ut sina saker.
Kvinnan beskrev i tingsrätten ett händelseförlopp där mannen gjort anspråk på två nya sängar som satt ihop i en sängram – men där kvinnan inte varit beredd att släppa ”sin halva” av dubbelsängen. Hon hade därför demonstrativt satt sig på sängen. 31-åringen skulle i detta skede ha brusat upp, tagit tag i kvinnans armar och kastat in henne i sänggaveln så att hon landade på golvet – något som gjort ont och resulterat i blåmärken.
”Märken på kvinnans ben”
Kvinnans bror och mamma hade också de funnits på plats vid tillfället, men inte befunnit sig i samma rum som kvinnan och alltså inte sett själva händelseförloppet. De vittnade dock om vad kvinnan berättat i direkt anslutning till händelsen – och sade sig även ha sett märken på kvinnans ben efteråt.
Vittnesuppgifterna skulle enligt tingsrätten värderas med viss försiktighet på grund av vittnenas närstående relation till kvinnan. Fotografier på blåmärken skulle också de värderas försiktigt, eftersom det inte syntes att det var just kvinnan på bilderna och eftersom det inte gjorts någon närmare undersökning av när fotografierna togs.
Tingsrätten tog dock fasta på en journalanteckning från ett besök hos distriktssköterska som kvinnan gjort knappt två veckor efter händelsen. Där står det att kvinnan berättat om att ha blivit utsatt för våld av sitt barns pappa, genom att han knuffat henne mot en säng – och att hon visat upp flera stora blåmärken på benen.
Dömdes – trots brister
Det fanns brister i utredningen, bland annat eftersom sängramen inte dokumenterats – och eftersom inget rättsintyg åberopats till stöd för att blåmärken av den aktuella omfattningen kan uppstå av att bli inknuffad i en sänggavel. Bevisningen räckte dock ändå för att fälla 31-åringen, ansåg tingsrätten – som bland annat konstaterade att även om exsamborna hamnat i vårdnadstvist så pågick inte denna vid kvinnans kontakt med vården.
Att 31-åringens bror – som hjälpt till att bära saker utanför huset – vittnat om en god stämning där kvinnan gjort ”high five” med 31-åringen var i sig inte konstigt, utan tydde på att kvinnan velat ”upprätthålla en fasad” inför den gemensamma sonen som också funnits på plats, konstaterade domstolen.
31-åringen dömdes till villkorlig dom och 80 dagsböter för misshandel av normalgraden och ålades även att betala 5 000 kronor i skadestånd till kvinnan.
Svea hovrätt river nu upp domen och frikänner 31-åringen samt befriar honom från skadeståndsskyldighet.
Hovrätten friar
Den huvudsakliga bevisningen i målet är kvinnans egen berättelse – och den har varit lång och innehållsrik. En stor del har dock handlat om andra händelser och när det gäller själva misshandeln har inte beskrivits på ett särskilt detaljrikt sätt.
Berättelsen innehåller dessutom svårförklarliga moment, som att kvinnan inte närmare har kunnat förklara hur hon orsakats ett flertal blåmärken av knuffen mot sänggaveln. Händelsen har också polisanmälts först efter fem månader i efterhand, när föräldrarna hamnat i vårdnadstvist om den gemensamma sonen. Fotografierna av blåmärkena har också getts in först vid huvudförhandlingen i tingsrätten – och polis har alltså aldrig fått del av denna bevisning.
Sammantaget måste kvinnans uppgifter värderas med stor försiktighet – något som i sin tur gör att kraven på stödbevisningen höjs. Vittnena är närstående till kvinnan och har inte avlagt ed – och det finns dessutom avvikelser mellan vad de sagt till polis och under huvudförhandlingen som inte kan förklaras som missförstånd eller liknande. Kvinnans mamma har till exempel inför polis inte trott att kvinnan fått något blåmärke – men vid huvudförhandlingen tämligen detaljerade uppgifter om dessa. Det framgår också att kvinnans mamma inför huvudförhandlingen tagit del av material från förundersökningen.
Begränsat bevisvärde
Fotografierna har i sin tur ett mycket begränsat bevisvärde, eftersom det inte går att säga när de tagits – eller vem de föreställer. Journalanteckningen ger visst stöd åt att kvinnan haft flera blåmärken, men bevisar inte när eller på vilket sätt blåmärkena uppkommit.
Med hänsyn till detta och de utredningsbrister som tingsrätten påtalat kan det inte anses ställt utom rimligt tvivel att 31-åringen misshandlat kvinnan på det sätt som åklagaren påstått. Åtalet ogillas därför av en enig hovrätt. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
