En dömd 33-årig man frias i hovrätten från fortkörningsbrott.
Uppgifterna i platsprotokollet och huvudanmälan är nämligen inte klara och entydiga om vem som gjort iakttagelsen av bilens registreringsnummer eller när hastighetsmätningen gjordes.
Förväxlingsrisken kan därför inte uteslutas.
En 33-årig man åtalades vid Skellefteå tingsrätt för att ha kört i 102 kilometer i timmen med sin bil i ett tättbebyggt område trots att hastighetsgränsen uppgick till 70 kilometer i timmen.
Av den skriftliga utredningen framgick att det laserinstrument som användes vid hastighetsmätning hade genomgått tillräckliga kontrollera och att den ansvarige mätkontrollanten – en trafikpolis – hade intygat att mätningen utförts i enlighet med gällande föreskrifter.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Mätt på annat fordon
Domstolen fann att polismannens anteckningar i målet var klara och entydiga. Även om laserhastighetsmätaren inte hade uppmätt hastigheten på 33-åringens fordon, var det, med anledning av att mannen kört om en personbil vars hastighet vid tidpunkten för omkörningen uppmätts till 102 kilometer i timmen, styrkt att mannen hållit den hastigheten.
Mannen dömdes därför för brott mot trafikförordningen till 3 600 kronor i penningböter.
Hovrätten för Övre Norrland gör nu en annan bedömning och frikänner 33-åringen.
Otydligt
Av den åberopade huvudanmälan framgår nämligen bland annat att den anmälningsansvarige är en annan polis än den ansvariga mätkontrollanten enligt platsprotokollet. Vidare är det inte tydligt av anmälan vem som har gjort iakttagelsen av bilens registreringsnummer och inte heller i vilket skede av hastighetsövervakningen iakttagelsen gjorts.
Eftersom uppgifterna i platsprotokollet och huvudanmälan inte är klara och entydiga är förväxlingsrisken inte utesluten. Den 33-årige mannens invändning om att det skett en förväxling mellan hans fordon och ett annat fordon är därmed inte motbevisad.
Han frikänns därför. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
