En kvinna anses ha bevisat att en kriminell man tvingat henne signera ett köp av en Audi på kredit och slipper betala 400 000 kronor.
Detta trots att förundersökningen om råntvång lagts ned.
Tingsrätten menar att nedläggningsbeslutet varit summariskt och föranletts av resursbrist hos polisen.
Den 28 juli 2021 ingick en 20-årig kvinna och DNB Bank ASA ett kreditavtal beträffande avbetalning av en personbil, en Audi RS3 2.5. DNB har därefter sagt upp kreditavtalet.
Den 24 november 2021 polisanmälde kvinnan att hon hade tvingats ingå kreditavtalet under hot och en anmälan gällande människorov och olaga tvång upprättades. 20-åringen hörde den 6 december 2021 av sig till DNB om vad hon utsatts för och bifogade anmälan varefter DNB inte krävt henne på betalning medan polisutredningen pågått.
Förundersökningen lades ner
Förundersökningen avseende människorov lades ned den 23 augusti 2022 och avseende olaga tvång den 4 februari 2023. Underrättelse om detta skickades ut den 2 maj 2023 varefter DNB skickat kravet till PS Inkasso för att åter kräva kvinnan på betalning.
Parterna är överens om att kreditavtalet signerades med 20-åringens bank-id den 28 juli 2021 och att hon erlagt betalning i enlighet med avtalet under två månader.
Parterna är även överens om att det är hon som gjort signeringen eller i vart fall att något annat inte är bevisat. Parterna är vidare ense om att preskription inte har inträtt och att hon har bevisbördan för att hon har ingått kreditavtalet under råntvång eller tvång samt för att betalningsskyldigheten enligt kreditavtalet har eftergivits av DNB.
DNB Bank ASA begärde att kvinnan till DNB ska betala ett kapitalbelopp om 404 795 kronor plus ränta.
Kvinnan, som gjorde två avbetalningar på krediten, menar i första hand att kreditavtalet är ogiltigt eftersom hon tvingats ingå avtalet under omständigheter som utgör råntvång enligt 28 § avtalslagen. Hon har underrättat banken om detta i rätt tid och i vart fall har tidsutdräkten godtagits av DNB.
Avtalet är i andra hand ogiltigt eftersom hon tvingats ingå avtalet under sådana omständigheter som utgör tvång enligt 29 § avtalslagen.
Av motiveringen till nedläggningen framgår att det saknas anledning att anta att ett brott under allmänt avtal förövats. Kvinnan har alltså inte utsatts för brott och är därför fortsatt betalningsskyldig för kreditskulden.
Det är först den 6 december 2021 som kvinnan hör av sig till DNB och säger att hon utsatts för bedrägeri och inkommer med polisanmälan. Alltså över 4 månader efter att avtalet ingicks. Hon har därmed underrättat DNB om påstått råntvång för sent och inte omedelbart efter att det upphört. Första gången kvinnan hör av sig till DNB är den 19 oktober enligt deras logg och hon ombeds då återkomma med Bank-id. Det har inte framgått varför hon hörde av sig då men det är hur som helst också för sent.
”Inte utsatts för brott”
DNB framhöll att det av motiveringen till nedläggningen framgår att det saknas anledning att anta att ett brott under allmänt avtal förövats. Kvinnan har alltså inte utsatts för brott och är därför fortsatt betalningsskyldig för kreditskulden.
Det är först den 6 december 2021 som hon hör av sig till DNB och säger att hon utsatts för bedrägeri och inkommer med polisanmälan. Alltså över fyra månader efter att avtalet ingicks. Hon har därmed underrättat DNB om påstått råntvång för sent och inte omedelbart efter att det upphört.
Första gången hon hör av sig till DNB är den 19 oktober enligt deras logg och hon ombeds då återkomma med bank-id. Det har inte framgått varför hon hörde av sig då men det är hur som helst också för sent.
Södertörns tingsrätt konstaterar att kvinnan har uppgett att hon av en specifik man och andra för henne okända personer under knivhot tvingats in i en bil med flera män. Hon har därefter körts till en firma, som förmedlade bilköpet, där någon av männen under en kort tid lånat hennes legitimation.
Knivhot
I bilen tillbaka har hennes mobil sedan använts för att signera ett avtal med mobilt bank-id. Mot bakgrund av knivhotet, att hotet skett vid numerärt överläge samt i en bil som hon svårligen kunnat lämna anser tingsrätten att det hon redogjort för utgör råntvång enligt 28 § avtalslagen.
Att hon inte kunnat redogöra för var kniven var vid själva avtalssigneringen förändrar inte denna bedömning då tingsrätten anser att själva förekomsten av en kniv i förhållande till övriga omständigheter gör att hotet sammantaget är att betrakta som en trängande fara.
Hon har lämnat en klar och levande berättelse om det inträffade som varit fri från motsägelser, överdrifter och svårförklarliga moment. Det faktum att hon inte kunnat redogöra för om det var hon eller föraren av bilen som signerade avtalet eller var kniven var i bilen när avtalet signerades förtar enligt tingsrätten inte hennes trovärdighet särskilt med beaktande av att det förflutit lång tid sedan händelsen.
Kraschade bilen
Tingsrätten bedömer även att det är utrett att den person kvinnan menar har utövat tvånget är den som, enligt polisutredningen som några dagar efter bilköpet kraschat bilen.
Flera poliser som varit inblandade i utredningen hördes och antydde att nedläggningsbeslutet berodde på att ärendet inte prioriterades. Tingsrätten skriver: ”Med hänsyn till polisernas uppgifter talar nedläggningsbeslutet enligt tingsrätten inte för att brott inte begåtts utan att beslutet varit summariskt och föranletts av resursbrist. I synnerhet med hänsyn till att flera utredningsåtgärder inte genomförts, som att exempelvis höra [den misstänkte] och GT:s personal”.
Att kvinnan gjort två avbetalningar av skulden samt att hon väntat med att anmäla händelsen är omständigheter som i och för sig talar emot hennes berättelse. Tingsrätten anser dock att hon lämnat rimliga förklaringar till detta givet de bakomliggande omständigheterna.
För att kvinnan ska kunna göra gällande råntvånget mot banken såsom tredje man måste hon ha reklamerat avtalet utan oskäligt uppehåll efter att tvånget upphörde. Vägledning för vad som utgör en skälig reklamationsfrist vid råntvång framgår, såvitt tingsrätten kunnat finna, inte av avtalslagens förarbeten och någon praxis finns inte tillgänglig. I den juridiska doktrinen har innebörden av fristen vid råntvång uttryckts som en ”mycket kort tidsrymd” och ”så snart som möjligt”.
Mottog hot
Kvinnan har uppgett att hon under tiden efter råntvånget mådde väldigt dåligt och löpande mottog hot mot sig själv och anhöriga, vilket även har bekräftats av vittnesuppgifter. Kvinnan har i och för sig inte kunnat redogöra för när exakt under hösten 2021 som hoten upphörde men tingsrätten ser i förhållande till den bakomliggande händelsen och de uppgifter som framkommit om utföraren inga skäl till att ifrågasätta hennes upplevelse som sådan.
Med hänsyn till det sagda anser tingsrätten sammantaget att kvinnan meddelat DNB utan oskäligt uppehåll. DNB:s talan ska därför ogillas.
Domen, som kom innan sommaren, har vunnit laga kraft.
Gratis nyhetsbrev om rättsfall, juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
