En man nekades sjukersättning i förvaltningsrätten eftersom det medicinska underlaget var inte visade att han hade tillräckligt allvarliga besvär för att inte kunna jobba.
I underlaget som lämnats in till kammarrätten var det dock tydligt att mannen på grund av bland annat rädsla och stress inte kunde arbeta ens i ett väl anpassat arbete.
Försäkringskassan beslutade att inte ändra ett tidigare beslut att avslå en 33-årig mans ansökan om sjukersättning. Mannen hade lindrig psykisk utvecklingsstörning, ADHD och generaliserat ångestsyndrom, men Försäkringskassan bedömde inte att hans arbetsförmåga var stadigvarande nedsatt med minst en fjärdedel på grund av diagnoserna.
Fick inte rätt
Mannen överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Umeå. Där redogjorde rätten för det medicinska underlaget, i vilket det bland annat framgick att mannen lätt blir stressad och får ångest. Han hade inte närvarat vid den dagliga verksamheten på flera år och hans arbetsförmåga förväntades inte förändras framöver.
Rätten ansåg att underlaget var kortfattat och att de beskrivna begränsningarna inte var av sådan omfattning att det var sannolikt att mannens arbetsförmåga var nedsatt förhållande till förvärvsarbeten på arbetsmarknaden. Inte heller några rehabiliteringsåtgärder hade vidtagits, och han hade därmed inte rätt till sjukersättning.
Ytterligare underlag
Avgörandet överklagades till Kammarrätten i Stockholm. Inför den prövningen lämnades ytterligare underlag in för att visa på mannens oförmåga att arbeta, bland annat intyg och utlåtanden från läkare, psykiatrimottagningen och Arbetsförmedlingen.
Där framgår det att han inte ens klarar av att gå till den skyddade aktiviteten han har erbjudits eftersom han är för rädd. Han blir stressad av andra människor och kan inte sköta sitt hem eller person. Det ansågs inte heller aktuellt att göra någon arbetsförmågeutredning eftersom mannens funktionsförmåga inte är tillräcklig för att nå upp till att påbörja arbetslivsinriktade insatser.
Kammarrätten ger rätt
Kammarrätten framhåller att underlaget som fanns vid tidpunkten för underinstansernas bedömning inte var tillräcklig för att bedöma 33-åringens arbetsförmåga, men i och med det nu inlämnade materialet är bilden av hans besvär och arbetsförmåga tydligare.
Utifrån underlaget anser rätten att det nu står klart att mannen har haft en helt nedsätt arbetsförmåga även i ett anpassat arbete från och med den period han ansökt om. Det finns inget stöd för att det vore aktuellt med ytterligare rehabilitering som kan förhöja arbetsförmågan, och mannen har därför rätt till sjukersättning. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
