Den 15-åriga rumänska flickan misstänks vara utsatt för människohandel. Men svensk domstol får inte tvångsomhänderta henne.
Social- och omsorgsnämnden i Linköpings kommun beslutade i maj 2019 att omedelbart omhänderta en 15-årig flicka från Rumänien enligt lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU. Skälet till beslutet var bland annat misstankar om att flickan har utsatts för människohandel.
Vapentillstånd och extremism – återkallelse av gynnande beslut som rör grundläggande rättigheter
Nyligen prövade Högsta förvaltningsdomstolen ett mål, där en aktiv medlem i Nordiska motståndsrörelsen blivit av med sitt vapentillstånd med hänvisning till säkerhetsskäl. Vad gäller vid återkallande av gynnande förvaltningsbeslut som rör grundläggande rättigheter, och har det någon betydelse på vilket sätt enskilda använder sig av dem? Vid vilka andra typer av speciallagstiftning och tillstånd kan motsvarande frågor aktualiseras? Carl Lebeck gör sin analys av ett område, där rättspraxis kan verka klar och tydlig – men under ytan är komplex.
Skulle försörja familjen
Flickans mamma har motsatt sig det omedelbara omhändertagandet och bestridit att hon brustit i omsorgen av dottern. Mamman har uppgett att hon vistas i Sverige i perioder för att försörja familjen i Rumänien och att dottern endast kommit hit för att besöka henne, och att hon då har tagit väl hand om flickan.
Beslutet att omedelbart omhänderta flickan underställdes Förvaltningsrätten i Linköping – som beslutade att upphäva det omhändertagandet eftersom svensk domstol inte ansågs ha behörighet att besluta om ett omedelbart omhändertagande då flickan ansågs ha hemvist i Rumänien.
Inte förutsättningar
Det är enligt den så kallade Bryssel II-förordningen i första hand hemviststaten som är behörig i mål om föräldraansvar. Bestämmelserna i förordningen hindrar dock inte att domstolarna i brådskande fall vidtar interimistiska åtgärder. Eftersom ett omedelbart omhändertagande förutsätter att det är sannolikt att den unge senare kan beredas vård med stöd av LVU fann förvaltningsrätten att det inte heller fanns förutsättningar att besluta om ett omedelbart omhändertagande.
Socialnämnden överklagade till Kammarrätten i Jönköping. Nämnden har framhållit att flickan ska anses ha sin hemvist i Sverige, både eftersom hon varit i Sverige flera månader och eftersom hon har ett tidsbegränsat uppehållstillstånd. Hon har därför rätt till samhällets stöd- och skyddsinsatser, framhåller nämnden.
Saknar behörighet
Kammarrätten går dock på förvaltningsrättens linje och konstaterar att svensk domstol saknar behörighet enligt Bryssel II-förordningen, eftersom flickan har hemvist i Rumänien. Det förhållandet att flickan har beviljats ett tidsbegränsat uppehållstillstånd medför ingen annan bedömning i frågan om hemvist eftersom syftet med uppehållstillståndet ”primärt är att möjliggöra ett rättssäkert samarbete” mellan flickan och svenska brottsutredande myndigheter – och ”inte att i grunden förstärka hennes band till Sverige”.
Kammarrätten finner alltså inte skäl att bedöma frågan om svenska domsrätt på annat sätt än förvaltningsrätten har gjort. Överklagandet avslås därför.
Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik – klicka här
