En man som dömdes för bilbältesförseelse i tingsrätten frias av hovrätten.
Till skillnad mot underinstansen anser domstolen att mannens uppgifter om att bilbältet slutade fungera strax innan han blev stoppad av polisen inte har motbevisats av åklagaren.
En 46-årig man stannades av polisen i sin bil en vårdag i mars 2020. En polisman hade nämligen lagt märke till att mannen inte använde något bilbälte.
Mannen kom att åtalas för bilbältesförseelse vid Malmö tingsrätt. 46-åringen förnekade brott och hänvisade till att bilbältet gick sönder strax innan han blev stoppad av polisen. Han märkte inte att bilbältet gick upp.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Ändrade sig
Polismannen som stoppade 46-åringen berättade att mannen först uppgav att bilbältet inte fungerade när han påbörjade färden men ändrade sig sedan och påstod att det slutade fungera precis innan han blev stoppad.
Tingsrätten ansåg att det saknades anledning att ifrågasätta polismannens uppgifter om att 46-åringen ändrat sin historia. Mannen ansågs genom åtminstone oaktsamhet ha gjort sig skyldig till bilbältesförseelse och dämdes att betala 1 500 kronor i penningböter.
Mannen överklagade till Hovrätten över Skåne och Blekinge, som i stället frikänner honom.
Hovrätten friar
Domstolen konstaterar att det är klarlagt att 46-åringen inte hade bälte på sig i strid med trafikförordningen. Frågan är därför om det funnits uppsåt eller oaktsamhet, vilket mannen förnekat. Rätten anser att om det gått till på det sättet som mannen beskrivit, föreligger varken uppsåt eller oaktsamhet. Hans berättelse är heller inte i sig så osannolik att den kan lämnas utan avseende.
Hovrätten undersöker därefter om hans utsaga motbevisats av den övriga bevisningen i målet. Polismannens uppgifter om att 46-åringen ändrade sin historia till att bältet skulle ha slutat fungera under pågående färd framstår visserligen som trovärdiga. Uppgifterna bedöms dock ha varit något vaga beträffande hur 46-åringen initialt formulerade sig. Dessutom får mannens berättelse stöd av ett vittnes uppgifter. Hon är förvisso närstående men hennes berättelse om händelseförloppet har framstått som spontant och trovärdig.
Mot bakgrund av detta finner rätten att det inte är ställt bortom rimligt tvivel att uppsåt eller oaktsamhet förelegat. Åtalet ogillas därför. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
