Flickan, som har en funktionsnedsättning, hade fått en brännskada efter att ha duschats med hett vatten.
Tingsrätten friade hennes bonusmamma, men hovrätten framhåller att den enda alternativa förklaringen är att flickan själv tillfogat sig skadan och anser inte att det är ett möjligt händelseförlopp.
Den 33-åriga kvinnan döms för misshandel till fängelse i sex månader.
Den 33-åriga kvinnan åtalades vid en tingsrätt i norra Sverige för misshandel och i andra hand vållade till kroppsskada. Enligt åklagaren hade hon duschat målsäganden, ett barn med funktionsvariation som hon dessutom var närstående till, med hett vatten och därigenom orsakat henne brännskador.
Genom bilder, journalanteckningar, rättsintyg och målsägandens berättelse var det bevisat att målsäganden orsakats brännskador och smärta genom att ha duschats med varmt vatten. I barnförhör berättade målsäganden om händelsen och hennes berättelse stämde överens med det som åklagaren påstått.
Behövdes stödbevisning
Berättelsen hade dock inte växt fram självmant, utan det hade behövts flera frågor. Det var inte heller helt tydligt vad målsäganden menade hade hänt. Tingsrätten framhöll att rätten hade förståelse för att det, särskilt för en ung person med de diagnoser som målsäganden har, säkert var både svårt och jobbigt att berätta om en händelse såsom den åtalade gärningen. Det kunde också tänkas att det var svårt att förhålla sig till att det sannolikt påverkar familjens sammanhållning. Även med beaktande av detta bedömde tingsrätten att målsägandens berättelse i de väsentliga delarna inte var klar, lång, levande eller detaljrik. Vid dessa förhållanden krävs det stark stödbevisning.
Av rättsintyget framgår det att vid en temperatur på 60 grader uppstår ytliga delhudsbrännskador inom loppet av sekunder och vid 50 grader tar det någon till några minuter. Kvinnan och målsägandens pappa berättade båda att målsäganden duschar och diskar med alldeles för varmt vatten, vilket lett till att hon åsamkat sig själv lättare brännskador. Pappan berättade att han alltid kontrollerade temperaturen på vattnet innan målsäganden duschade för att målsäganden inte skulle bränna sig. Pappan hade vidare berättat att målsäganden vid vissa tillfällen sagt att det är hon själv som orsakat skadorna och att hon får skylla sig själv.
Tingsrätten frikände
Sammantaget fann tingsrätten att det förelåg sådana brister i utredningen att det inte var ställt utom rimligt tvivel att 33-åringen begått den åtalade gärningen och hon frikändes därför.
Hovrätten för Övre Norrland bedömer det visat att målsäganden orsakats brännskador genom att hett vatten duschats på hennes kropp. Detta skedde i målsägandens hem och det varit möjligt att på kort tid, inom några sekunder, orsaka de uppkomna skadorna.
Hovrätten konstaterar att det är fråga om en ord-mot-ord-situation och det krävs stödbevisning till målsägandens uppgifter för att åtalet ska anses styrkt. Enligt hovrättens mening bör inte målsägandens utsaga om händelsen vägas med sådan försiktighet som tingsrätten synes ha gjort, även om den inte ensam kan ligga till grund för att åtalet ska anses styrkt. I motsats till tingsrätten anser hovrätten inte att målsägandens berättelse har varit vag och otydlig. Det står visserligen klart att målsäganden, genom de diagnoser hon har, har haft vissa svårigheter att formulera sig men hon har ändå i förhöret varit tydlig med vad som har hänt och hon har även lämnat dessa uppgifter till både sin pappa och i kontakt med vården.
”Såg inga skador”
Hovrätten anser det utrett att den åtalade gärningen skedde vid tillfället då målsägandens pappa var ute och fiskade. Kvinnan var vid tillfället hemma med målsäganden och dennes syskon. Kvinnan har i huvudsak berättat att målsäganden hade varit på toaletten uppemot en halvtimme och inte ville gå ut. När målsäganden höll sig fast i toalettstolen tog hon loss målsägandens händer, hjälpte henne med att dra upp skydd och byxor och lyfte sedan ut henne från toaletten. Hon har berättat att hon sa åt målsäganden att hon fick tvätta sig när pappan kommer hem. För egen del hade hon sedan ungefär två år tillbaka inte hjälpt målsäganden vid toalettbesök. Vidare har 33-åringen uppgett att hon inte har sett några skador och att hon upplevde att målsäganden var som vanligt.
Hovrätten finner det beaktansvärt att kvinnan säger sig ha varit helt ovetande om målsägandens brännskada fram till efter att målsäganden, tillsammans med sin pappa, sökt vård för densamma.
Hovrätten beaktar att det enda presenterade alternativa händelseförloppet är att målsäganden själv tillfogat sig skadan. Som tingsrätten har anfört har det framkommit att målsäganden vid flertalet tillfällen använt för varmt vatten vid disk och dusch, det har även framgått att hon en gång bränt sig på benen så att de har blivit röda. Att målsäganden för egen del återkommande handskas ovarsamt med varmvatten kan därför i sig tala för detta alternativa händelseförlopp. Samtidigt har det även framgått att skador så allvarliga som den nu aktuella aldrig tidigare har uppkommit. Enligt hovrätten framstår det sammantaget, mot bakgrund av utredningen, inte som ett möjligt alternativt händelseförlopp att det är målsäganden själv som tillfogat sig skadan. Enligt hovrätten är det i stället genom målsägandens uppgifter och den övriga utredningen ställt utom rimligt tvivel att det är den tilltalade 33-åringen som har orsakat målsägandens brännskada. Den 33-åriga kvinnan döms för misshandel.
Flera försvårande omständigheter
I målet finns ett flertal försvårande omständigheter och hovrätten anser att framför allt följande bör beaktas. Målsäganden är ett barn som har blivit utsatt för brottet i sitt hem, en plats där hon har rätt att känna sig trygg, dessutom av en närstående person som hon borde ha kunnat lita på. Målsäganden har en känd funktionsvariation och befann sig vid gärningstillfället även i en utsatt situation med svårigheter att värja sig. Vidare får den skada som följde av misshandeln anses allvarlig och den har orsakat målsäganden betydande smärtor. Sammantaget anser hovrätten att dessa omständigheter är straffvärdehöjande. Mot bakgrund av vad som framkommit om målsägandens utmaningar och parternas i delar konfliktfyllda relation kan det inte uteslutas att gärningen har föregåtts av en dispyt mellan de inblandade, något som dock inte kan få någon betydelse vid påföljdsbedömningen. Några förmildrande omständigheter har alltså inte framkommit. Kvinnan döms till fängelse i sex månader. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall, juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
