”Det är självklart att vi inte skulle ha väckt ett åtal om vi inte ansåg att lagens förutsättning för att väcka åtal finns”. Det säger kammaråklagare Karolina Wieslander, som är en av tre åklagare i målet mot Lundin-topparna som nu åtalas för medhjälp till folkrättsbrott.
Förundersökningen mot styrelseordförande Ian Lundin och styrelseledamoten och tillika tidigare vd:n Alexandre Schneiter tog 11 år innan åtal väcktes. Nu räknar åklagaren med att huvudförhandlingen tar 1,5 år i domstol.
Under torsdagen kom åtalsbeslutet mot Lundin Energys styrelseordförande Ian Lundin och styrelseledamoten och tillika tidigare vd:n Alexandre Schneiter. Målet rör medhjälp till folkrättsbrott, grovt brott, i Sudan 1999-2003.
De misstänks för att ha medverkat till att den dåvarande sudanesiska regimen begick brott mot krigets lagar, alltså bristande respekt för den internationella humanitära rätten, i syfte att säkra bolagets oljeverksamhet i södra Sudan. Den sudanesiska militären ska tillsammans med en regimallierade milisgrupp ha genomfört offensiva militära operationer i området för att ta kontroll över det och skapa förutsättningar för Lundin Oils oljeprospektering. Bland annat har Ian Lundin, enligt åtalet, krävt under ett samtal med regeringen att en transportväg mellan Bentiu och Thar Jath, i ett område som inte kontrollerades av den sudanesiska militären eller regimallierad milis, skulle kunna tas i bruk av bolaget senast den 15 mars 2000.
”Ian Lundin framställde kraven med uppsåt om att de innebar att den sudanesiska militären tillsammans med regimallierad milis skulle behöva genomföra offensiva militära operationer och att den sudanesiska regeringens krigföring systematiskt innefattade anfall mot civila eller i vart fall urskillningslösa anfall. Härigenom främjade Ian Lundin att den sudanesiska regeringens krigföring användes för att skapa förutsättningar för Sudan Ltd:s verksamhet (Lundinbolaget reds. anm.)”, framgår det av åtalet.
Ett avgörande inflytande över verksamheten i Sudan
Ian Lundin var först vd och sedan ordförande från mellan 1999 och 2003. Alex Schneiter, som fram tills nyligen var vd för bolaget, var ansvarig för prospekteringsverksamheten under den aktuella tidsperioden.
Av Åklagarmyndighetens pressmeddelande framgår det att en av de tilltalade, Ian Lundin, åtalas för medhjälp under perioden maj 1999-mars 2003 och den andra, Alexandre Schneiter, under perioden oktober 2000-mars 2003. De två åtalade hade enligt åklagaren det avgörande inflytandet över Lundin Oils verksamhet i Sudan.
Nu väntar en historisk rättegång där långa fängelsestraff och miljardbelopp står på spel.
Dagens Juridik får en pratstund med kammaråklagare Karolina Wieslander, under eftermiddagen, samma dag som åtalet lämnades in till Stockholms tingsrätt.
Medhjälp till folkrättsbrott är ju en ganska svår brottsrubricering. Kan domstolen hantera detta och vilka utmaningar stöter du på som åklagare inför domstolen?
– Jag är övertygad om att domstolen kan hantera detta. Vi har ju tidigare drivit en del komplexa och komplicerade mål om krigsförbrytelser och folkmord i svensk domstol och det har gått alldeles utmärkt.
– Det är mer att detta är ett mer tidskrävande och resurskrävande mål för tingsrätten men när det gäller innehållet och materian så är jag övertygad om att de ska kunna hantera detta ärende precis som alla andra ärenden.
Det rörde sig ju om 80 000 sidor i fupen. Hur länge beräknar ni att detta kommer att pågå i domstolen?
– Så som vi har räknat på det utifrån åklagarperspektivet och av den bevisning som vi åberopar handlar det om i vart fall ett och ett halvt år som förhandlingarna kommer att pågå.
När det gäller vittnen och målsäganden. Hur mycket kontakt har ni haft? Kommer de att vittna under förhandlingarna?
– Vi har hört ett stort antal personer under förundersökningen, både vittnen och målsäganden. Men sedan åberopar vi inte vittnesförhör men alla personer. Vi har åberopat drygt 30 förhör med målsägare och drygt 60 förhör med vittnen. Det är förhör som vi åberopas och de kommer då att kallas till förhandling där vi räknar med att de ska höras.
Kommer de höras på plats allihopa eller blir det via länk?
– Vi har begärt att vissa personer ska vara på plats och vissa ska vara via länk. Men det är inte upp till oss i slutändan det är domstolen som beslutar om detta.
Var det svårt att få folk att prata om detta?
– Det är en svår fråga att svara på. Det är många människor som har drabbats av detta och då tänker jag i första hand på målsägandena. Det är många som är drabbade av brotten som ägt rum i Sudan. Vi har ju hållit förhör med de personer som vi har varit i kontakt med på olika sätt. Sedan är det klart att det finns andra ytterligare personer som skulle kunna ha saker att berätta, som vi inte har haft kontakt med. Sedan har det förflutit lång tid. Vi har varit i kontakt med många personer som har berättat på ett sätt som gör att vi anser att vi har tillräckligt med bevisning för att väcka åtal.
Finns det även vittnen inom Lundinsfären?
– Vi har åberopat vittnen som på olika sätt har koppling till bolaget.
Har de varit med på styrelsemöten där det har diskuterats olika beslut som är relevanta för målet?
– Det är lite blandat, det kan jag inte gå in på detalj. Det finns vittnen med koppling till bolaget som har haft olika roller eller arbetsuppgifter som har kommit i kontakt med olika andra personer eller haft kännedom om bolagets verksamhet.
Av åtalet framgår det att Sveriges tidigare utrikesminister Carl Bildt är en av åklagarens vittnen. Han satt i styrelsen hos Lundin Oil mellan åren 2000 och 2006. Han ska svara på frågor kring situationen i och nära Block 5A och Lundinbolagens verksamhet i området under perioden 1997 – 2003. Han ska vittna om att det fanns en kännedom inom Lundinbolagens ledning om att stridigheterna i och nära Block 5A handlade om kontrollen över områden för oljeprospektering.
Han ska även svara på att det fanns en kännedom inom Lundinbolagens ledning, däribland hos Ian Lundin och Alexandre Schneiter, om att den sudanesiska militären genomförde urskillningslösa bombningar med transportflygplan typ Antonov i samband med den väpnade konflikten i södra Sudan. Han ska även svara på att det fanns en kännedom inom Lundinbolagens ledning om att stridigheterna i och nära Block 5A förvärrades kring årsskiftet 2002/2003.
Bland vittnena finns även sex journalister som bland annat ska berätta om sina iakttagelser av och kännedom om situationen i södra Sudan efter sina besök i områdena. Det finns även historiker, präster och bychefer bland vittnena men även psykologi-professorer och psykologer. De sistnämnda ska vittna om att det är möjligt för bevispersoner att redogöra för sådant som ligger 20 år tillbaka i tiden och som tillkommit av svår stress.
Det har ju gått en tid sedan det misstänkta brottet har begåtts. Hur är tillförlitligheten till vittnenas uppgifter?
– Vi gör självklart en bedömning av både trovärdighet men också tillförlitlighet när vi hör personer och det är utifrån de uppgifterna vi sedan gör en sammantagen bedömning om vi har tillräckliga skäl att väcka åtal eller inte.
– I det sammanhanget kan jag påminna om att vi har ju i svensk domstol fällande domar såväl från före detta Jugoslavien som Rwanda och det är ju från åren 93 och 94. Det är rättegångar som har varit i modern tid, i närtid. Det har handlat om fällande domar med mycket långa fängelsestraff. Det innebär att även om bevisningen är gammal så har domstolen funnit att vittnena och målsägandena i de målen vara trovärdiga och då framförallt tillförlitliga. Mot den bakgrunden kan man säga att en lång tid i sig inte hindrar att det finns tillräcklig bevisning för en fällande dom.
De tilltalade har ju gång på gång försökt att stoppa utredningen eftersom det tagit sådan lång tid. Varför har det tagit så lång tid?
– Det har handlat om flera olika faktorer. Som utgångspunkt kan jag säga att redan när den här förundersökningen inleddes, av en förundersökningsledare som inte längre arbetar i ärendet i dag, så sas det att detta ärende kommer ta lång tid att utreda. Det såg man redan då. Den främsta orsaken var att krigsbrottet som sådant är som utgångspunkt ett komplicerat brott. Det är ofta komplexa händelser som man har att bedöma. Det handlar om ett brott för länge sedan på en annan plats, långt härifrån. Det är brottslighet som har koppling till företagsverksamhet och det är också en brottstyp som i sig är svårutredd och tar lång tid att utreda. Att utreda brott i bolag här i Sverige tar också lång tid att utreda.
– Till det kommer att vi har vittnen och målsäganden över hela världen. Under större delen som utredningen har pågått så har det även varit ett inbördeskrig i Sudan. Vi har mycket omfattande skriftlig bevisning som man måste ta sig igenom, analysera och skapa sig en uppfattning om. Och dessutom under de senaste ett och ett halvt åren har vi haft covid-restriktioner att förhålla oss till, som har ytterligare försvårat vårt arbete att bedriva förundersökning där det rör många personer i andra länder.
– Det är självklart att det är lång tid men det är en mer korrekt jämförelse att jämföra med förundersökningar som sker med anledning av brott som inte sker här i Sverige, som rättegången om Jugoslavien, Rwandatribunalen eller brott som leder till internationella brottmålsdomstolen. Det är en mer korrekt jämförelse. I alla dessa fall är det mycket omfattande utredningar som har pågått under lång tid.
Men var inte utredningen klar redan innan Covid-utbrottet?
– Den har varit föremål för slutdelgivning och det betyder ju att utredningen i grunden är klar. De åtgärder som vi har vidtagit därefter har i ganska stor utsträckning hängt samman med begäran om kompletteringar som har kommit från försvaret och försvaret har också inkommit med mycket stor mängd information som man har velat tillföra utredningen. Man har försökt att föra fram sin sak och det måste vi ju också att ta del av. Jag menar inte att covid har lett till att det har tagit tio år utan i slutfasen så har vi dessutom tampats med reserestriktioner när det har varit fråga om kompletterande förhör med folk på andra platser.
Har de tilltalade och bolaget varit samarbetsvilliga under utredningen?
– De har delgett oss en stor mängd material. De har också varit delaktiga i processen att framföra sin syn på saken och det är ju bra att vi får del av den så tidigt som möjligt så man inte sparar den till en eventuell rättegång. Men det säger sig ju själv, vi är ju varandras motparter. De har ju arbetat på uppdrag av sina klienters räkning för att vi inte ska väcka åtal för att de inte anser att det håller. Det är deras inställning. Vi har ju haft ett annat uppdrag. Vi har motstående intressen.
Vi har haft kontakt med Ian Lundins försvarare Torgny Wetterberg som säger så här till oss: ”Efter att ha förslösat enorma resurser på en förundersökning som pågått i 11 år vågar åklagaren uppenbarligen inte erkänna att förundersökningen borde ha lagts ner för länge sedan”. Vad säger du om detta?
– Det är försvararens uppdrag att försvara sin klient. Åklagarens uppgift är en annan än försvarsadvokatens. Vi har bedrivit förundersökningen och de har rätt i att det har tagit lång tid. En förundersökning som bedrivs under en lång tid kräver också mycket resurser. Det är inget som har någon betydelse i åtalsfrågan. När beslutet i åtalsfrågan tas så görs det uteslutande och endast utifrån aspekten: Har vi anledning att se fram emot en fällande dom och har vi därför tillräckliga skäl för åtal. Har vi det så har vi, som svensk åklagare, en åtalsplikt. Det är den enda bedömningen som en åklagare gör vid åtalsbeslut – inte att ”hur skulle det se ut om vi lade ned?”. Vi prövar uteslutande bevisläget.
Hade ni vågat lägga ned förundersökningen om ni kom fram till motsatsen?
– Självklart. Det är självklart att vi inte skulle ha väckt ett åtal om vi inte ansåg att lagens förutsättning för att väcka åtal finns. Men sedan säger det sig själv att vi har en annan uppfattning än försvaret i den här frågan eftersom de under en lång tid har menat att åtal inte bör väckas. Det är inte så konstigt.
Vi var inne på att det finns 80 000 sidor i fupen. Hur mycket finns det i slasken?
– Oj, det kan jag inte svara på. Självklart finns det så kallad sidomaterial, eller slask som man kallar det, men det har givetvis försvararna också haft tillgång till genom sin insynsrätt. I de delar de har velat lyfta upp något därifrån så har vi tagit in det i förundersökningen.
