Förvaltningsrätten ansåg att en 62-årig kvinna skulle kunna rehabiliteras till ett anpassat eller skyddat arbete.
Kammarrätten anser att hon ska beviljas hel sjukpenning då hon inte har gjort några medicinska framsteg på många år.
Försäkringskassan beslutade den 28 januari 2019 att avslå den 62-åriga kvinnas ansökan om sjukersättning. Anledningen var att innan alla pågående samt planerade insatser var fullföljda gick det inte att fastställa till vilken grad arbetsförmågan eventuellt var stadigvarande nedsatt och det gick inte att fastställa om möjligheterna till rehabilitering var uttömda förrän de rekommenderade rehabiliteringsåtgärderna hade genomförts.
Av de medicinska underlagen framgick att kvinnan lider av blandade ångest- och depressionstillstånd, smärta och värk cervikobrakialt syndrom samt utmattningssyndrom. Förvaltningsrätten i Stockholm konstaterade inledningsvis att 62-åringens arbetsförmåga är helt nedsatt i förhållande till förvärvsarbeten på hela arbetsmarknaden.
Förändrade regler om topsning
En del av lagreformen om biometri i brottsbekämpningen är förändrade regler om tagande av salivprov eller topsning för brottsbekämpande ändamål i rättegångsbalken. Dessa regler gäller från och med den 1 juli 2025 och innebär framför allt att möjligheterna till topsning för dna-analys på olika sätt har utökats. Mattias Hjertstedt analyserar de nya bestämmelserna och deras konsekvenser.
Skulle förbättras
Frågan var därmed om hon med hjälp av medicinska eller arbetslivsinriktade insatser skulle kunna rehabiliteras till ett anpassat eller skyddat arbete. Det ansåg domstolen och tog fasta på journalen från en rehabiliteringsklinik den 29 oktober 2018 av vilken det framgår kvinnan måste utredas mer avseende de somatiska besvären samt att det finns misstanke om en reumatisk sjukdom som aldrig har utretts ordentligt. Det anges vidare att hon har nedsatt stämningsläge på grund av kroniska smärtor som förmodligen skulle förbättras direkt om hon får rätt diagnos och kan erbjudas rätt smärtbehandling.
Det medicinska underlaget i målet gav således, enligt förvaltningsrätten, inte stöd för att 62-åringens arbetsförmåga är stadigvarande nedsatt. Försäkringskassans beslut att hon inte har rätt till sjukersättning var därför riktigt och överklagandet avslogs.
Inte gjort framsteg
Kammarrätten i Stockholm betonar i stället att det framgår av den omfattande utredningen som finns i målet att kvinnan inte har gjort några medicinska framsteg på många år. Genom det underlag hon har gett in har hon visat att hon inte lider av en reumatisk sjukdom och det finns inte något i målet som tyder på att ytterligare medicinsk eller arbetslivsinriktad rehabilitering skulle kunna medföra att hennes arbetsförmåga förbättrades.
Kammarrätten anser därför att hon gjort sannolikt att hennes arbetsförmåga på grund av sjukdom är stadigvarande nedsatt och att så var fallet redan vid tidpunkten för ansökan. Hon uppfyller därmed förutsättningarna för att beviljas hel sjukersättning i enlighet med sin ansökan. Överklagandet ska därför bifallas på så sätt att underinstansernas avgöranden ska upphävas och hon ska förklaras berättigad till hel sjukersättning från och med juni 2018. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
