I avsaknad av teknisk bevisning som stöder den då 7-åriga flickans berättelse om övergrepp lutar sig hovrätten mot meddelanden från den tilltalade till flickans mamma där han medger gärningarna men skyller på att han gjorde det i sömnen.
Förklaringen håller inte och han döms till fyra års fängelse.
Den 52-årige mannen åtalades i första hand för våldtäkt och i andra hand för grovt sexuellt övergrepp mot barn och fälldes för två fall av barnvåldtäkt och ett fall av grovt sexuellt övergrepp mot barn i Västmanlands tingsrätt. Målsäganden var en flicka som vid övergreppen var sju år gammal. Flickans mor hade en relation med 52-åringen under två års tid och bodde då mycket tillsammans med honom.
Enligt åtalet hade mannen stoppat in ett finger i flickans underliv vid flera tillfällen vilket orsakat smärta i målsägandens underliv.
Enligt den tredje åtalspunkten har han lyft undan flickans trosor och lagt sin snopp mot/på hennes underliv.
Nöden har nog aldrig varit större
Ansvarsfrihetsgrunden nöd har, egentligen ända sedan dess ikraftträdande, tillämpats på ett försiktigt och för tilltalade rätt snålt sätt. På senare år har det emellertid kommit ett par avgöranden från Högsta domstolen, vilka ökar såväl det potentiella tillämpningsområdet till tilltalads fördel, som osäkerheten om figurens räckvidd och struktur. Det konstaterar Claes Lernestedt, som här adresserar bägge dessa spår.
Tillförlitlig
Tingsrätten ansåg det visat att mannen begått de påstådda gärningarna. Rätten konstaterade att det inte framkommit att det har funnits någon anledning för målsäganden att ljuga. Tvärtom framgår det av utredningen att målsäganden och 52-åringen hade en väldigt bra relation. Hon framstår därför i dessa avseenden som tillförlitlig och hennes uppgifter som trovärdiga. Att hon har uppgett saker som att det hänt vid 40 tillfällen och att fingret var inne i hennes snippa i fem sex minuter kan, mot bakgrund av att hon är ett åttaårigt barn, inte anses förta hennes uppgifter i övrigt.
Målsägandens uppgifter stöddes inte av någon teknisk bevisning, vilket rätten i och för sig inte ansåg förvånande mot bakgrund av att händelserna inte ägde rum i samband med polisanmälan.
”Gjort det i sömnen”
Av den skriftliga bevisningen framgår emellertid att mannen under de närmaste dagarna efter att han hade konfronterats av målsägandens mamma skrev en lång rad meddelanden där han beklagade de hemskheter som målsäganden hade utsatts för och förklarade detta med att han sov och måste ha gjort det i sömnen. Meddelandena återges i domen. Mannen skriver bland annat: ”Jag förstår dig. Men jag har aldrig gjort nåt sånt medveten. Jag känner samma för dina barn som mina den har olyckan är hemsk”.
Såvitt framgår av meddelandena ifrågasatte han inte någon gång att han hade gjort något sexuellt med målsäganden. Tvärtom är vissa av meddelandena, enligt tingsrätten, omöjliga att tolka på det sätt som 52-åringen har påstått att de ska tolkas. Inte någon gång har han heller nämnt vad som enligt honom egentligen hände och hur han uppfattade målsägandens uppgifter. Vid en sammantagen bedömning framstår det därför baserat på den av åklagaren åberopade bevisningen som ställt utom rimligt tvivel att mannen har begått de av åklagaren påstådda gärningarna.
Mannen dömdes till tre års fängelse.
Efterhandskonstruktion
Svea hovrätt delar tingsrättens bedömning att det inte funnits någon anledning för målsäganden att ljuga och att målsägandens uppgifter framstår som trovärdiga och tillförlitliga. Hovrätten anser, i likhet med tingsrätten, att den förklaring som 52-åringen har lämnat till det han säger och skriver i meddelandena/inspelningarna till målsägandens mamma är en tydlig efterhandskonstruktion. Tvärtom ger dessa, enligt hovrätten, stöd åt åtalet.
Mannens uppgifter kan sammantaget inte tillmätas ett sådant bevisvärde att de förtar värdet av den bevisning som lagts fram till stöd för åtalet. Hovrätten ansluter sig därmed till den bedömning som tingsrätten har gjort i fråga om att 52-åringen ska dömas för de åtalade brotten. De ska rubriceras på det sätt som tingsrätten har gjort.
Hovrätten skärper dock påföljden till fyra års fängelse.
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
