Hovrätten ändrar en tidigare dom och ålägger en ofredandedömd kvinna att inte bara betala 5 000 kronor i kränkningsersättning, utan även betala närmare 110 000 kronor för inkomstförlust och sveda och värk som en granne hon knuffat omkull drabbats av.
Utredningen visar på en adekvat kausalitet mellan knuffen och mannens axelskada och sjukskrivning.
En kvinna i 40-årsåldern åtalades i Eskilstuna tingsrätt för ofredande, efter en incident i ett flerfamiljshus i Eskilstuna i maj 2019. Kvinnan hade sedan tidigare en konflikt med en granne på samma våningsplan – och de hade båda anmält den andre till störningsjouren vid olika tillfällen. Kvinnan hade även polisanmält mannen, utan att det resulterat i några åtgärder.
Vid det aktuella tillfället hade kvinnan konfronterat mannen i anslutning till entrédörren till trapphuset. Uppgifterna gick isär kring hur bråket börjat, men delar av händelseförloppet kom att filmas av andra grannar – och en film från händelsen åberopades som bevisning i tingsrätten.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Knuffade
Filmen visade enligt tingsrätten otvetydigt att kvinnan – efter att inledningsvis ha stått och pratat med mannen – blivit alltmer aggressiv. I ett skede hade hon hållit i ytterdörren och hindrat mannen från att lämna trapphuset och därefter hade hon knuffat honom och dragit i hans kläder. Mannen hade samtidigt inte gjort motstånd utan framstått som ”lugn och behärskad”. I filmens slutskede kunde man se hur kvinnan handgripligen tog tag i mannen och knuffade honom så att han var nära att tappa balansen – samtidigt som hon gav uttryck för att hon skulle ”ge sig på” honom.
Filmen ihop med vittnesmål från en granne räckte enligt tingsrätten för att ihop med mannens egna uppgifter styrka åtalet. Kvinnan hade genom att knuffa och dra mannen i kläderna flera gången kränkt hans frid på ett kännbart sätt och dömdes därför till 30 dagsböter för ofredande.
Anspråk ogillades i tingsrätten
Hon ålades även att betala 5 000 kronor i kränkningsersättning, men mannens anspråk på ytterligare knappt 110 000 kronor i skadestånd för inkomstförlust, sveda och värk samt kostnader för vård och medicin ogillades. Mannen har gjort gällande att han skadades i axeln under eller i samband med den åtalade gärningen – och utredningen gav enligt tingsrätten stöd för att mannen knuffats omkull av kvinnan, även om det inte fångats på film.
Den medicinska utredningen gav i och för sig stöd för att mannen haft smärta i axeln vid en läkarundersökning dagen efter händelsen samt för påståendet att smärtan/skadan i axeln medfört att mannen blivit sjukskriven. Närmare utredning kring vad som orsakat skadan saknades dock – och mannen hade samtidigt medgett att han sedan tidigare har en nackskada till följd av en trafikolycka.
”Utöver frågetecken kring sambandet mellan [kvinnans] agerande och påvisad axelskada går det även att ifrågasätta om skadan var adekvat utifrån det som hände — att [mannen] till följd av [kvinnans] knuff ramlade till marken och orsakades sådana skador att han blev sjukskriven i över ett år och fick psykiska åkommor”, summerade tingsrätten när man ogillade skadeståndsanspråket i denna del.
Hovrätten ändrar
Svea hovrätt ändrar nu domen i skadeståndsdelen och ålägger kvinnan att betala ytterligare närmare 110 000 kronor till mannen.
Mannen har i hovrätten åberopat samma bevisning som vid tingsrätten, nämligen journalanteckningar, läkarintyg för sjukpenning, lönespecifikationer, uppgift om sjukpenning från Försäkringskassan samt psykologintyg.
Det är tillåtet för mannen att åberopa omständigheter som stöd för skadeståndsanspråket som inte omfattas av åtalet, eftersom åberopandet har det åtalade brottet som utgångspunkt och inte innebär att det blir fråga om en annan gärning än den som åtalats i målet, bekräftar hovrätten. Man instämmer även med tingsrätten i att det med tillräcklig styrka är visat att kvinnan knuffat omkull mannen. En tredje granne har här uppgett att kvinnan varit den aggressiva och att hon ”drev mannen framför sig med knuffar” efter att de lämnat trapphuset. Mannen har själv uppgett att han är osäker på om han ramlade som en direkt följd av kvinnans knuffar, eller för att han snubblade över en gatsten eller ett cykelställ. Detta saknar dock enligt hovrätten betydelse, eftersom det får anses utrett att det var kvinnan som med sina knuffar orsakade fallet.
Smärta och orörlighet
Mannen har i förhör uppgett att han tror att han skadade sig i axeln när han fick tag i ett staket för att inte ramla omkull eller när han ramlade på gräsmattan. Han har också uppgett att knäckte till i axeln när han ramlade över en cykel. På fråga från försvararen har han dock inte kunnat säga om han fick skadan i axeln av fallet eller av att kvinnan sparkade på honom. Han har också uppgett att han på grund av en bilolycka dras med nackproblem, men att han redan samma kväll som ofredandet märkte att han drabbats av smärta och orörlighet i axeln.
Den skriftliga utredningen visar att mannen dagen efter incidenten uppsökt sjukhus med anledning av axelsmärta och orörlighet och att han sedan varit sjukskriven från sitt jobb som byggnadssnickare i ett drygt års tid, först på heltid och under de två sista månaderna på deltid.
Adekvat kausalitet
För att en handling ska anses skadeståndsgrundande krävs det en adekvat kausalitet mellan handlingen och skadan. Eftersom talan om skadestånd och de omständigheter han har åberopat ligger helt utanför ansvarstalan ska denna bevisrättsligt prövas på samma sätt som om mannen hade fört sin talan genom ett tvistemål vid tingsrätten, fortsätter hovrätten.
Mannen har uppsökt läkare dagen efter händelsen och därefter varit sjukskriven i mer än ett års tid – och han har redan två veckor efter händelsen fått diagnosen partiell supraspinatursruptur. I läkarintygen anges att mannen ramlat och slagit i höger axelled samma datum som incidenten med kvinnan – och att han sedan dess dras med värk och rörelseinskränkning. Omständigheterna talar enligt hovrätten entydigt för att det var kvinnans handlande som åsamkade axelskadan och dess följder.
Den nackskada som mannen enligt egna uppgifter haft efter en trafikolycka har uppenbarligen inte hindrat honom från att arbeta heltid och den tidsmässiga kopplingen mellan händelsen utanför trapphuset och den skada och sjukskrivning som framgår av journalanteckning och läkarintyg innebär enligt hovrättens mening att det får anses uteslutet att axelskadan och sjukskrivningen berott på trafikolyckan. ”Att en nackskada från en tidigare inträffad trafikolycka måhända kan ha gjort [mannen] mer sårbar och medfört att konsekvenserna… blev värre än de annars skulle ha blivit, påverkar inte bedömningen att det förelegat ett orsakssamband”, skriver hovrätten.
I farans riktning
Att mannen skulle få en axelskada och bli sjukskriven i över ett års tid är inte i första hand en förväntad följd av ”en förhållandevis begränsad våldsutövning”, men det måste samtidigt anses ligga i farans riktning att sådant handlande kan leda till svårläkta personskador och långvarig sjukskrivning. Hovrättens slutsats är att det funnits en adekvat kausalitet mellan kvinnans handlande och mannens axelskada och följderna av densamma.
Lönespecifikationer och sjuklönebesked visar att mannen haft en inkomstförlust med det yrkade beloppet. Det framgår samtidigt av den medicinska utredningen att han under hela sjukskrivningsperioden lidit av smärta och rörelseinskränkning samt tvingats gå i regelbunden sjukgymnastik. Han är därför berättigad till ersättning för sveda och värk i enlighet med sitt yrkande. Någon ersättning för patientavgifter och läkemedel ska dock inte utgå, eftersom mannen här – trots att det borde ha varit enkelt – inte åberopat någon bevisning. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
