En 56-åring frias från att ha kört för fort på en 50-väg, eftersom hastighetsskylten varit så skymd och i så pass allmänt dåligt skick att mannen inte hunnit se den i tid.
Han har därför inte – vare sig uppsåtligt eller av oaktsamhet – gjort sig skyldig till brott, anser både tings- och hovrätten.
Enligt åklagaren hade en 56-årig man kört 79 kilometer i timmen med sin bil på en 50-väg i Bjursås i Falu kommun.
Mannen uppgav att han kört bilen från Ovanmyra på den aktuella vägen som hade 90 kilometer i timmen som hastighetsgräns. Efter ett par hundra meter fanns en skylt som visade 70 kilometer i timmen som hastighetsgräns, vilken hade också anpassade sig efter.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Syntes knappt
En bit ännu längre fram på vägen noterade mannen en sliten gammal 50-skylt som knappt syntes. När han väl fått syn på skylten sänkte han farten, men eftersom den synts så dåligt hade han inte hunnit sakta ner i tid.
Falu tingsrätt ansåg att 56-åringen hade gjort ett trovärdigt intryck. Han hade bland annat uppgett att det efter händelsen tagits bort sly, buskar och växter vid skyltplatsen och att en ny skylt dessutom ersatt den gamla. En hastighetskamera hade också satts upp.
Enligt domstolen talade detta starkt för att vederbörande myndighet själv uppfattat situationen med skymd sikt vid hastighetsskylten och bedömt att denna varit dålig.
Fotodokumentation saknades
Domstolen konstaterade samtidigt att det inte kommit in någon fotodokumentation från den polispatrull som stoppade 56-åringen, vilken hade kunnat motbevisa mannens berättelse.
Tingsrätten fann skäl att poängtera att den kontrollerande polismannen var polisaspirant och alltså under utbildning. 56-åringens invändningar var vare sig så oprecisa eller osannolika att de kunde lämnas utan avseende.
Mannen friades slutligen från brott mot trafikordningen.
Domen överklagades till Svea hovrätt som nu fastställer domen. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
