Det är inte bevisat att mannen var delaktig när den döde mannen lastades ur bilen och lämnades i ett skogsparti och han kan därför inte fällas för brott mot griftefriden, enligt hovrätten.
Genom att köra gärningsmännen till och från dumpningsplatsen har mannen dock gjort sig skyldig till straffbar medhjälp – och någon nödsituation har inte förelegat.
En man påträffades i november död i ett skogsparti i Kalix kommun. Kroppen låg i nära anslutning till en skogsväg, delvis under ett täcke med ett lager snö och is. Obduktionen visade att mannen sannolikt dött till följd av förgiftning med opiaten buprenorfin. Ingenting tydde på att döden berott på inverkan av en annan person, utan antagandet var att mannen avlidit till följd av en överdos och sedan placerats i skogen av andra personer.
En man i 50-årsåldern åtalades senare i Haparanda tingsrätt för brott mot griftefriden. Mannen hade i polisförhör uppgett att det varit hans beslut att lämna mannen i skogen, men dessa uppgifter tog han tillbaka i tingsrätten.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Brottsligt syfte
Mannen förklarade under huvudförhandlingen att han hade fått i uppdrag att köra en bil från Stockholmsområdet till Haparanda och att den nu avlidne mannen varit med på resan. Vilka som var med på resan i övrigt eller vilket syfte den vidtagits i ville mannen inte gå in på, men tingsrätten ansåg sig här kunna utgå ifrån att syftet varit brottsligt.
Mannen skulle ha kört bilen när det varit mörkt, samtidigt som övriga sovit. När det börjat ljusna hade han sett att en av passagerarna ”bara satt där”. Han hade då stannat bilen, kunnat konstatera att mannen var död och sedan väckt de övriga passagerarna.
Vad som hände sedan hade mannen dock inte kunnat råda över, eftersom han var ”längst ned i hierarkin”. Han hade bara fått order om att hitta en plats där den döde kunde lämnas av och då kört in på skogsvägen i fråga. Han hade sedan aldrig lämnat bilen utan det var andra som hade burit ut kroppen i skogen. Om mannen fått bestämma hade färden i stället gått till ett sjukhus – eller så hade man åtminstone ”ringt någon”. Det hade dock inte funnits något utrymme att agera mot de andra personernas vilja, på grund av underförstådda hot.
Tingsrätten friade
Tingsrätten ansåg inte att själva transporten i bilen hade utgjort ett brott mot griftefriden, på grund av osäkerheten kring när mannen avled och när personerna i bilen uppfattade detta. Det var heller inte utrett vad som diskuterats i bilen. Det fanns samtidigt ingen bevisning som band mannen till själva hanteringen av kroppen – utan det fick godtas att han bara kört bilen och suttit kvar i densamma när kroppen lastats av.
Enbart den omständigheten att mannen kört bilen en sträcka medveten om den döda kroppen och sedan kört in till skogsbilvägen, i och för sig medveten om vad som skulle ske med kroppen, räckte enligt tingsrätten inte för att döma honom som gärningsman för brott mot griftefriden – och åtalet ogillades därför.
Hovrätten för Övre Norrland ändrar nu den friande domen och fäller mannen för medhjälp till brott mot griftefriden.
Hovrätten delar i och för sig uppfattningen att bevisningen inte håller för att fälla den tilltalade som gärningsman. Åklagaren har dock numera justerat avtalet till att även innefatta ett främjande med råd och dåd. Detta har mannen också gjort när han svängt in på skogsvägen, väntat i bilen medan kroppen lagts vid vägkanten och sedan kört bilen med gärningsmännen från platsen.
Ingen nödsituation
Ansvarsfrihet på grund av nöd kan bara komma i fråga i undantagsfall, där faran för det skyddade intresset varit akut. Mannens uppgifter om hotens innehåll har varit ”mycket knapphändiga och vaga” och det har därför inte funnits någon nödsituation som mannen kan tillgodoräkna sig.
Straffvärdet motsvarar tre månaders fängelse, men under de tre år som gått sedan gärningen har mannens personliga och sociala situation ”förbättrats påtagligt”. Trots presumtionen om fängelse beslutar hovrätten därför att bestämma påföljden till villkorlig dom och 60 dagsböter på totalt 5 400 kronor. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
