Båda underinstanserna är kritiska mot hur förhörsledaren genomfört barnförhören med den 13-årige målsäganden.
Detta i kombination med en rad motsägelser och oförklarliga moment i pojkens berättelse innebär att det inte kan anses styrkt att den 25-årige mannen ens genomfört några sexuella handlingar med pojken.
Han frias därför helt.
En 25-årig man åtalades vid Värmlands tingsrätt för två fall av våldtäkt mot en då 13 år gammal pojke. Enligt åklagaren hade parterna utfört oralsex på varandra vid två tillfällen i juli 2019, efter att ha fått kontakt via sociala medier.
25-åringen nekade till brott och förklarade att de visserligen hade träffats, men att de bara pratat om vad de gjort med andra och inte ens nuddat vid varandra. Han hade varit övertygad om att pojken var 16 år. Hade han vetat att han var 13 hade han aldrig skrivit med honom, bedyrade 25-åringen.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
”En rad brister”
Tingsrätten ansåg inledningsvis att det fanns en rad brister i de barnförhör som genomförts med 13-åringen och ett vittne.
Bland annat hade förhörsledaren från början lett in barnen på att det rörde sig om allvarliga brott och – särskilt med pojken – talat om hur angeläget det är att hitta personer och lagföra dem.
En annan brist var att förhörsledaren under det tredje förhöret med pojken endast ville tala om det andra tillfället när pojken träffade 25-åringen. Eftersom pojken lämnat helt olika uppgifter i de inledande förhören om huruvida han och 25-åringen haft sexuellt umgänge eller inte vid det andra tillfället, framstod detta enligt tingsrätten som ett slags bekräftelse på att det som sades vid det andra förhörstillfället var det rätta.
Dessa brister förtog en del av bevisvärdet med förhören.
Motsägelser
På grund av andra motsägelser och oförklarliga moment i pojkens berättelse fann domstolen slutligen att pojkens berättelse inte kunde läggas till grund för bedömningen. I brist på tillräckligt stark stödbevisning var det således inte ställt utom rimligt tvivel att 25-åringen hade utfört någon sexuell handling mot pojken i något av de två påstådda fallen och friades därför.
Hovrätten för Västra Sverige instämmer i underinstansens bedömning att förhörsledaren redan inledningsvis använde ett ledande tillvägagångssätt, bland annat alltså genom att pojken fick utförlig information om att det rörde sig om allvarliga brott och hur angeläget det var att hitta personer och lagföra dem, framför allt att personerna ”inte träffar några andra” och ”inte träffar personer som är ännu yngre.”
Värderas med stor försiktighet
Enligt hovrätten riskerade detta tillvägagångssätt att ge pojken uppfattningen att förhörsledaren hade vissa förväntningar på honom. Att han i senare förhör uppgav att det kändes bra att 25-åringen var frihetsberövad ”så att det inte händer andra”, bekräftar i viss mån att pojken påverkades av förhörsledarens inledande agerande.
Mot bland annat den bakgrunden måste pojkens uppgifter värderas med stor försiktighet. Sammantaget anser hovrätten, liksom tingsrätten, att varken vittnes uppgifter eller den övriga utredningen är så stark att de läker de brister som finns i pojkens uppgifter. Det är alltså inte styrkt att 25-åringen vid de angivna tidpunkterna i juli 2019 genomförde sexuella handlingar med pojken på det sätt som påståtts.
Den friande domen fastställs därmed. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
