Av brottmålsdomen framgår att orsaken till att mannen misshandlade bostadsrättsföreningens ordförande var den konflikt som varit mellan styrelsen och hans flickvän.
Flickvännen, som bor i föreningen, får nu se sin bostadsrätt förverkad.
Att mannen inte bor i bostadsrätten saknar betydelse eftersom han omfattas av hennes tillsynsansvar.
Solna tingsrätt dömde i september 2020 en man för misshandel, olaga hot, hemfridsbrott och skadegörelse till fem månaders fängelse. Samtliga gärningar hade riktat mot ordföranden i en bostadsrättsförening i Kista i Stockholm. Av domen framgår att mannen uppgett att orsaken till händelserna var den konflikt som pågick mellan bostadsrättsföreningen och hans flickvän, en 55-årig kvinna.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Väckte talan
Kvinnan har sedan 2011 innehaft nyttjanderätten till en bostadsrätt i föreningen. Med anledning av domen delgavs hon underrättelse om att föreningen ansåg att bostadsrätten var förverkad, och hon anmodades att flytta. Kvinnan flyttade inte ut, vilket ledde till att föreningen väckte talan mot henne i Solna tingsrätt och yrkade att bostadsrätten skulle förklaras förverkad.
Kvinnan ifrågasatte inte brottmålsdomens riktighet i sak men förklarade att hon tagit avstånd från mannen och hans gärningar.
Tingsrätten hänvisade till 7 kap. 9 § första stycket bostadsrättslagen. I bestämmelsen föreskrivs att en bostadsrättshavare ska hålla noggrann tillsyn över bland andra personer som hör till dennes hushåll eller gäster som är på besök.
Särskilt allvarlig störning
Det råder ingen tvekan om att mannen agerande utgör en särskilt allvarlig störning enligt bestämmelsen, vilket kan leda till förverkande. Frågan är dock om kvinnan har haft ett tillsynsansvar i förhållande till pojkvännen.
Enligt kvinnan var hon och pojkvännen vid aktuell tidpunkt särbor och de bodde aldrig tillsammans. Han hade en annan bostad men hon kan inte minnas var den låg.
Detta, konstaterade tingsrätten, motsägs av brottmålsdomen och förundersökningen i målet. I domen anges att mannen att mannen ”bor i samma bostadsrättsförening” som ordföranden samt att han bor i sin frus bostadsrätt i föreningen. I polisförhör kallar mannen kvinnan för ”sin fru” och uppger att han bott i radhuset i ”kanske 1 år”.
Med hänsyn till detta och till vissa vittnesmål fann tingsrätten att det var bevisat att mannen var inneboende eller i vart fall ofta besökte kvinnan som gäst och utförde arbeten åt henne i badrummet.
Omfattas
Det innebär att han omfattas av den krets som kvinnans har ett särskilt tillsynsansvar för – och att hon i princip svarar för hans agerande mot föreningens ordförande. Av betydelse är även att det inte har framkommit något som tyder på att hon tagit avstånd från hans gärningar, tvärtom verkar hon fortsatt ha umgåtts med mannen efter domen.
Mot denna bakgrund fann tingsrätten att mannen gjort sig skyldig till särskilt allvarliga störningar i boendet och att kvinnan ansvarat för honom. Kvinnans nyttjanderätt var därför förverkad. Det var även bevisat att kvinnan flera gånger nekat föreningen tillträde till radhuset. Även på den grunden var bostadsrätten förverkad. Föreningen hade yrkat på omedelbar verkställighet, men domstolen ansåg inte att skälen för detta var tillräckligt starka. Talan skulle alltså inte bifallas i den delen.
För egen del hade kvinnan genstämningsvis yrkat skadestånd för vissa kostnader hon haft på grund av en vattenskada som orakats av föreningen. I denna del fann tingsrätten det styrkt att styrelsen under några månader medvetet ignorerat kvinnans uppgifter om vattenskadan och behovet av åtgärder. Föreningen, som hade vitsordat att hon haft kostnader med 40 000 kronor, var därför skadeståndsskyldig.
Rättegångskostnadsdelen
I rättegångskostnadsdelen konstaterades att stor möda ”lagts på att parterna skulle nå en förlikning och det är alltjämt – som påpekats ett antal gånger under målets beredning – för tingsrätten oklart varför parterna inte kunnat enas om att låta försälja bostadsrätten och sedan gå skilda vägar; båda parter har uttryckt att detta är deras övergripande önskemål”. Detta har i sin tur lett till att rättegångskostnaderna i målet blivit avsevärda, på båda sidor.
När det gäller fördelningen har föreningen fått framgång sitt avflyttningsyrkande och med två av sina fem förverkansgrunder. Dessutom har föreningens yrkande om omedelbar verkställighet avslagits. Kvinnan har visserligen förlorat rätten att bo kvar i radhuset, men föreningen har ålagts att utge skadestånd till henne.
Vid en sammantagen bedömning kom tingsrätten fram till att parterna skulle svara för sina egna rättegångskostnader i målet.
Svea hovrätt delar tingsrättens bedömning att mannen genom gärningarna har gjort sig skyldig till särskilt allvarliga störningar. Dessa störningar har varit riktade mot föreningen och mot ordföranden i hennes egenskap av ordförande för föreningen. Det är även klarlagt att mannen har agerat i eget eller kvinnans sak.
Det är utrett att mannen hade en kärleksrelation med kvinnan vid tidpunkten för gärningarna och att han vistades i hennes bostadsrätt som gäst. Han omfattas därmed av den krets som kvinnan ansvarar för. Utredningen talar vidare starkt för att kvinnan var medveten om mannens störningar – som utspelade sig under en utdragen tidsperiod – utan att hon gjorde något för att förhindra honom.
Tingsrättens dom ska därför fastställas i förverkandedelen.
Inte rätt till skadestånd
I motsats till tingsrätten bedömer dock hovrätten att det inte finns tillräcklig utredning kring vattenskada, och kvinnans skadeståndsyrkande i denna del ska därför avslås. Inte heller i övrigt har hon rätt till skadestånd.
Vad slutligen gäller rättegångskostnader konstaterar hovrätten att föreningen i princip fått full framgång med sin talan, med undantag för yrkandet om omedelbar verkställighet. Det yrkandet har dock endast ringa betydelse. Kvinnan har inte vunnit framgång med något av sina yrkanden.
Att föreningen inte fått rätt om alla förverkandegrunden innebär inte att föreningen har framställt påståenden som saknat fog på ett sätt som innebär att föreningen ska vara för kvinnans rättegångskostnader. Inte heller i övrigt finns skäl att avvika från huvudregeln om att tappande part ska ersätta motpartens rättegångskostnader.
Kvinnan ska därför ersätta föreningen för dess rättegångskostnad i tingsrätten med cirka 560 000 kronor och för kostnaderna i hovrätten med 225 000 kronor. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
