Ett offentligt biträde som ”visat en okunskap och bristande insikt om LVU-processen” ersätts för 5 i stället för yrkade 28 timmars arbete i kammarrätten.
Timersättningen sätts dessutom ned till hälften av timkostnadsnormen.
Biträdets argumentation har främst varit inriktad på att uttrycka missnöje med myndigheters och domstolars handläggning av tidigare ärenden.
Förvaltningsrätten i Uppsala beslutade år 2012 att en i dag 17-årig flicka skulle beredas vård med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU, på grund av fysisk och psykisk misshandel liksom brister i omsorgen. Avgörandet har därefter fått laga kraft.
Socialnämnden i Upplands Väsby kommun beslutade i juli 2022 att avslå flickans vårdnadshavares senaste hemtagningsbegäran.
Beslutet överklagades till Förvaltningsrätten i Uppsala, som avslog överklagandet.
Yrkade ersättning
Föräldrarnas offentliga biträde hade yrkat ersättning motsvarande 50 timmars arbete från den 1 mars 2022. Förvaltningsrätten konstaterade att begäran om upphörande av vård gavs in till nämnden den 10 mars samma år. Som huvudregel har ett offentligt biträde inte rätt till ersättning för arbete som lagts ned före förordnandet. I kostnadsräkningen i denna del fanns det en del poster upptagna som ”starkt måste ifrågasättas” enligt domstolen. Sammantaget ansågs biträdet inte ha rätt till någon ersättning för arbete som lagts ned före förordnandet.
Också i övrigt ansåg rätten att den debiterade tidsåtgången inte stod i proportion till målets art och svårighetsgrad, särskilt med tanke på att det offentliga biträdet sedan tidigare var mycket väl insatt i ärendet. Hon hade dessutom inkommit med omfattande material och argumentation avseende redan avgjorda frågor. Därtill hade hon lagt ned oproportionerligt mycket tid på att komplettera överklagandet.
Biträdet ansågs skäligen tillgodosedd med ersättning för tio timmars arbete.
Även Kammarrätten i Stockholm avslår föräldrarnas överklagande.
Ingen arbetsredogörelse
Det offentliga biträdet har i kammarrätten begärt ersättning för 23 timmars arbete. Någon arbetsredogörelse har hon dock inte lämnat in, varför det är svårt att bedöma skäligheten i den den begärda ersättningen. Hon har varit förordnad som offentligt biträde i flera tidigare mål om upphörande av vård av flickan i målet. Biträdet är därför mycket väl insatt i omständigheterna i målet och får därför nöja sig med ersättning för totalt fem timmars arbete.
Det framgår av 5 § lagen om offentligt biträde och 27 § rättshjälpslagen att timersättningen för ett offentligt biträde får avvika från timkostnadsnormen om den skicklighet och den omsorg som uppdraget har utförts med ger anledning till det.
Enligt kammarrätten har det offentliga biträdet ”uppvisat sådan oskicklighet och bristande omsorg i sin processföring att det finns skäl att avvika från den gängse timkostnadsnorm för arbete som normalt tillämpas”.
Missnöje
Hennes argumentation har varit inriktad på saker som saknar betydelse för frågan i målet, såsom att uttrycka missnöje med myndigheters och domstolars handläggning av tidigare ärenden. Hon har givit in omfattande inlagor och annat material i dessa delar, vilket har orsakat onödigt merarbete för kammarrätten och parterna. Härigenom har hon ”visat en okunskap och bristande insikt om LVU-processen angående upphörande av vård och vilka frågor som ska prövas inom ramen för denna process”.
Därtill har hon visat en bristande omsorg för uppdraget bland annat genom att har gett in en kompletterande överklagandeskrift några få dagar innan förhandlingen, trots att det anstånd hon beviljats för att komplettera överklagandet löpt ut över två månader tidigare. Först i denna skrift har det begärts vittnesförhör med tolv personer. Bevistemat för vittnena har angetts först på eftermiddagen dagen före förhandlingen och först efter föreläggande från kammarrätten. Samtliga dessa vittnesförhör har avvisats bland annat på grund av angivet bevistema.
Skälig timersättning ska därför bestämmas till att motsvara hälften av den normala timkostnadsnormen.
Reseersättning
Slutligen har det offentliga biträdet begärt ersättning för åtta timmars tidsspillan. Hon har inte specificerat vad tidsspillan avser men kammarrätten utgår från att den gäller resa till den muntliga förhandlingen. Hon har sin verksamhet i Bodafors och hennes förordnande är därmed ett sådant distansförordnande som avses i 27 § rättshjälpslagen. Några särskilda skäl att bevilja henne ersättning för merkostnader som uppstått på grund av detta har inte framkommit. Hon beviljas därför ersättning för tidsspillan som motsvarar tio mils resa, tur och retur, alltså fyra timmar. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
