När tingsrätten friade den före detta vårdaren för att ha våldtagit en tonårsflicka på ett behandlingshem skedde det med röstetalet 2-2.
En enig hovrätt bekräftar dock nu att åklagarens bevisning inte ger ett sådant konkret och tillförlitligt stöd för gärningspåståendet som behövs, även om mannen betett sig ”olämpligt och gränsöverskridande”.
En nu 38-årig man åtalades i Falu tingsrätt för våldtäkt. Mannen var i början av 2020 anställd som vårdare vid ett behandlingshem för unga i Dalarna. Enligt åtalet skulle 38-åringen någon gång under en tvåmånadersperiod ha våldtagit en 15-årig flicka på hemmet som han var kontaktperson för.
Enligt åklagaren hade mannen inlett ett kärleksförhållande med flickan redan i augusti 2019. Andra på boendet hade uppmärksammat att mannen gått in på flickans rum på kvällarna och att de ”suttit olämpligt nära varandra”. Den åtalade gärningen skulle ha utspelat sig i ett allmänt utrymme, där 38-åringen skulle ha fört in fingrar i flickans underliv – något som dock avbrutits när en annan flicka kommit in i rummet. 15-åringen hade där och då tyckt att agerandet var ok, men hade i efterhand förstått att det som hände var fel.
Polisanmäldes
38-åringen hade våren 2020 – kort efter den åtalade händelsen – tvingats sluta på hemmet efter att ha polisanmälts för utnyttjande av barn för sexuell posering och olovligt anskaffande av alkohol, men denna utredning hade lagts ned. 38-åringen medgav i tingsrätten att han och flickan haft en relation som han velat avsluta utan att lyckas, men uppgav att det aldrig blivit sexuellt och förnekade att den åtalade händelsen inträffat.
Både anställda och andra flickor som varit placerade på hemmet vittnade i tingsrätten. Genom vittnesmålen och chattkonversationer som tagits med som bevisning ansåg tingsrätten att det var bevisat att mannen och flickan haft en relation som ”klart överskridit vad som varit lämpligt enligt de förhållningsregler som gällde för vårdare på behandlingshemmet”.
Ord mot ord
När det gällde den åtalade händelsen stod dock ord mot ord och det fanns här inga direkta vittnesiakttagelser att gå på. Värdet av andrahandsuppgifter om händelsen ansågs också begränsat och tingsrätten konstaterade här att det inte gick att ”frigöra sig från att uppgifterna om den påstådda gärningen kan vara ett resultat av diskussioner och rykten som förekommit under lång tid”. Bevisning ansågs sammantaget inte heller hålla för att styrka den åtalade gärningen och 38-åringen friades.
Tingsrätten var dock inte enig. Ordföranden ansåg ihop med en nämndeman att flickans uppgifter ihop med vittnesmålen styrkte gärningen. Mannen hade allvarligt missbrukat flickans beroendeställning till honom på ett sätt som gjorde att gärningen skulle rubriceras som våldtäkt oavsett om flickan samtyckt eller inte.
Åklagaren drev åtalet vidare men Svea hovrätt går nu på samma linje som tingsrättens majoritet och friar mannen.
Trovärdigt intryck
Flickan har i och för sig gett ett trovärdigt intryck och lämnat uppgifter om händelse som framstår som tillförlitliga. Stödbevisningen består dock främst av uppgifter som flickan ska ha lämnat till andra personer – och flera av de hörda har i efterhand påtalat att det som antecknats i samband med polisens telefonförhör inte stämmer. Förhörsuppgifterna ska därför bedömas med stor försiktighet.
Stödbevisningen tar också främst sikte på relationen mellan mannen och flickan. Hovrätten delar tingsrättens uppfattning att parterna bevisligen haft en ömsesidig relation som ”klart överskrivit förhållningsreglerna för vårdare på hemmet” – och det som flickan berättat om framstår i ljuset av relationen inte som osannolikt.
Att mannen visat ett ”olämpligt och gränsöverskridande beteende” saknar dock egentligt bevisvärde för gärningspåståendet utan kan som mest tjäna som en ”allmän bakgrund vid bevisvärderingen”, menar hovrätten.
Frias av hovrätten
Den tidigare hemliga relationen har kommit fram i samband med den första polisanmälan och då diskuterats flitigt bland både personal och inskrivna på boendet. ”Flera av de hörda har haft svårt att hålla isär vad målsäganden själv har berättat med vad de har fått höra från andra personer”, konstaterar hovrätten – som också betonar att ryktesspridningen på boendet för uppgifter som lämnats efter att förhållandet blev känt svårbedömda.
Uppgifter som lämnats av flickan efter polisanmälan till personer som redan vetat om att de skulle vittna saknar också nämnvärt bevisvärde, betonar hovrätten.
Sammantaget kan åklagarens bevisning inte heller anses ge konkret och tillförlitligt stöd för gärningspåståendet och den kan därför inte läggas till grund för en fällande dom, enligt en enig hovrätt. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
