Hovrätten går på samma linje som tingsrätten och frikänner en 19-årig pojke som åtalats för en våldtäkt i Trosa i juli 2020.
Vittnesmål från målsägandens vänner ger visst stöd för åtalet, men även för försvarets version – och det finns oförklarade skillnader mellan målsägandens ”relativt detaljfattiga uppgifter” i rätten och i förhör.
En 19-årig man åtalades i Nyköpings tingsrätt för att i juli 2020 i Trosa ha våldtagit en tonårsflicka. 19-åringen och flickan hade gemensamma bekanta och de hade den aktuella dagen umgåtts i en grupp om fem, där de bland annat åkt runt i en bil samt lekt ”Sanning eller konka”. I anslutning till detta hade 19-åringen blivit ensam med flickan och han skulle då enligt åtalet ha genomfört både vaginalt, analt och oralt samlag med henne, trots att flickan sade att hon inte ville.
19-åringen lämnade, å sin sida, en helt annan version av händelseförloppet. Flickan hade i och för sig inte sagt rätt ut att hon ville ha sex, men de hade båda tagit på varandra och han hade gradvis eskalerat intimiteten för att flickan ”skulle kunna säga stopp”. Flickan hade inte sett ledsen ut utan tvärt om stönat och andats tungt på ett sätt som gjorde honom övertygad om att hon ville. Under det vaginala samlaget hade 19-åringen av misstag kommit åt flickans anal och när hon då sa nej hade 19-åringen genast avbrutit detta. Något våld hade det inte varit tal om utan flickan hade enligt försvaret varit med på allt som hänt.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Berättade för vän
En av flickans kompisar vittnade i tingsrätten om hur hon sett henne och 19-åringen kyssas och tänkt att ”det kunde bli mer”. Det var därför som hon hade lämnat dem ensamma och när hon kom tillbaka efter en stund för att se vad som hände hade hon hört sin kompis stöna och då inte velat störa. Efteråt hade flickan varit tyst och senare på kvällen hade hon berättat att 19-åringen gjort saker mot hennes vilja. Kompisen hade då följt med henne till sjukhuset.
Tingsrätten beskrev flickans uppgifter som ”relativt detaljerade, logiska, sammanhängande och i huvudsak konsekventa”. Uppgifterna ansågs också trovärdiga och tillförlitliga och flickans version av händelseförloppet fick visst stöd av vittnesförhören, framför allt när det gäller hur hennes sinnesstämning förändrats.
Även 19-åringens berättelse framstod dock som trovärdig och tillförlitlig. Hans uppgifter var dessutom inte bara sammanhängande och konsekventa utan även mer detaljerade än flickans. Uppgifterna om att flickan ville ha sex och stönade fick dessutom starkt stöd av vittnesmålet från flickans kompis.
Värdet försvagas
Detta var enligt tingsrätten ”inte alls förenligt” med flickans berättelse, där allt efter den inledande kyssen var ett övergrepp från 19-åringens sida. ”Det gör oundvikligen att värdet av [flickans] uppgifter försvagas”, skrev tingsrätten. För att flickans berättelse ändå skulle kunna läggas till grund för bedömningen hade det krävts stark stödbevisning som åklagaren inte hade och åtalet ogillades därför.
Åklagaren överklagade men Svea hovrätt går nu på motsvarande linje och fastställer den friande domen.
Flickans berättelse är enligt hovrätten ”inte särskilt detaljerad” – och detta gäller särskilt de delar som är mest centrala för åtalet, till exempel hur samlagen närmare ska ha gått till. Det krävs i och med detta starkt stöd i den övriga bevisningen.
Inte oförenligt
Flickans vänner har inte fått några detaljerade uppgifter om vad som hänt mellan flickan och 19-åringen, men har upplevt flickan som ”tyst” efter händelsen. Detta skulle kunna tolkas som att flickan reagerat på vad hon själv uppger har inträffat, men är samtidigt inte heller oförenligt med försvarets version av händelseförloppet.
Som tingsrätten noterat är också uppgifterna om hur flickan stönat svåra att förena med den berättelse hon själv lämnat – och även vittnesmålet om vad som hänt före den uppgivna våldtäkten avviker till viss del från flickans version. Även om vittnesuppgifterna ger visst stöd för flickans berättelse kan stödet sammantaget inte anses så starkt att åtalet därigenom anses styrkt.
Att flickan på sjukhuset beskrivit ett händelseförlopp som liknar det hon berättat om i tingsrätten ger visst ytterligare stöd för åtalet. Det framgår dock samtidigt att det även finns avvikelser, till exempel i fråga om 19-åringen fått utlösning eller inte. Någon förklaring till denna diskrepans har inte framkommit under förhöret med flickan, som trots ”den relativa detaljfattighet som präglat förhöret” har fått få förtydligande frågor.
19-åringen har samtidigt gjort ett trovärdigt och tillförlitligt intryck och hans berättelse får även visst stöd av vittnesuppgifterna. Åklagarens gärningspåstående kan under dessa omständigheter inte anses ställt utom rimligt tvivel och åtalet ska därmed ogillas. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
