Enligt hovrätten är det i praktiken uteslutet att ett barns hjärnskador i samband med födseln orsakats av något annat än syrebrist till följd av ett överstimulerade värkarbete.
Den villkorliga domen står fast men barnmorskan slipper dagsböter på grund av den utdragna handläggningen.
Det var en morgon i november 2016 som det gravida paret kom in till sjukhuset i Kristianstad och skrevs in på förlossningsavdelningen. Sent samma kväll gick en idag 40-årig kvinna på sitt pass och tog över som ansvarig barnmorska för paret. Drygt fem timmar senare förlöste barnmorskan parets son med hjälp av en undersköterska. Pojken hade dock drabbats av syrebrist under utdrivningsarbetet och fick permanenta hjärnskador.
Barnmorskan fälldes i Kristianstads tingsrätt för vållande till kroppsskada, grovt brott.
Hon har själv medgett att hon under förlossningen vid flera tillfällen höjt takten på det värkstimulerande dropp som satts in – och att hon vid något tillfälle istället borde ha sänkt hastigheten eller stängt av droppet samt tillkallat läkare. Försvaret har samtidigt förnekat att barnmorskan har varit oaktsam samt att det är droppet som gett pojken hjärnskador.
”Överstimulerade värkarbetet”
Tingsrätten ansåg dock att den medicinska utredningen bevisar att pojkens hjärnskador varit en konsekvens av det ”överstimulerade värkarbetet” – och till exempel inte har berott på att han har haft navelsträngen runt halsen. Pojken föddes vid halv fyra på morgonen och enligt den medicinskt ansvariga läkaren på förlossningsavdelningen borde barnmorskan enligt sjukhusets rutiner redan någon gång mellan tolv och ett på natten ha tillkallat läkare eller sänkt det värkstimulerande droppet. Värkarna kom nämligen redan då för tätt och kurvan för pojkens hjärtljud var onormal. Om barnmorskan hade agerat utifrån rutinerna är det enligt tingsrätten också ”i hög grad sannolikt” att hjärnskadorna inte skulle ha uppkommit.
Barnmorskan har inte haft någon onormalt hög arbetsbelastning och har under natten inte behövt agera vid någon annan förlossning. Från positionen vid sängens fotända har hon dock sett skärmen med CTG-kurvorna dåligt – och inte kunnat lämna sin plats, eftersom barnet då kunnat falla i golvet. Hon säger sig också ha ”fastnat” i tanken att ”vid nästa värk kommer barnet”. Hon har även beskrivit det som att hon ”helt tappade bort tiden” och fick ”tunnelseende”.
Sträckt sig över timmar
Kravet på agerande är högre i riskfyllda situationer än annars och enligt tingsrätten har barnmorskans agerande varit så klandervärt att förutsättningarna för straffansvar är uppfyllda. Domstolen betonade här att det har handlat om ett misstag som sträckt sig över flera timmar – där barnmorskan enligt egen uppgift skulle ha agerat annorlunda om hon bara hållit uppsikt över de viktiga CTG-kurvorna. ”Då hade hon nämligen insett att [mamman] hade ett överstimulerat värkarbete, att kurvan beträffande hjärtljud periodvis var patologisk samt att konsekvenserna av att inte vidta någon av åtgärderna kunde bli allvarliga”, skrev tingsrätten.
Det har handlat om en erfaren barnmorska som arbetat under normal arbetsbelastning. Det har därför kunnat begäras av henne att hon – även om hon under en stund trott att barnet snart skulle födas – skulle inse sitt misstag och agerat utifrån detta.
Det har handlat om en allvarlig försummelse i en situation som har krävt ”särskild uppmärksamhet och skicklighet” – och pojken har också fått ”synnerligen allvarliga skador”. Vållandebrottet rubricerades därför som grovt. Påföljden bestämdes till villkorlig dom och 70 dagsböter på totalt 13 300 kronor.
Är klarlagt
Hovrätten över Skåne och Blekinge ansluter sig till vad tingsrätten redovisat om det faktiska händelseförloppet under förlossningen. Hovrätten finner vidare att det genom utredningen i målet är klarlagt att det inte finns något som talar för att pojken inte mådde bra innan förlossningen. I likhet med tingsrätten finner hovrätten därmed att pojken orsakats hjärnskador i samband med förlossningen.
Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 2014 s. 699 uttalat att för att det, givet förhållandet att vissa kroppsskador föreligger, ska kunna vara ställt utom rimligt tvivel att skadorna har orsakats av någon på ett visst angivet brottsligt sätt, måste krävas att slutsatsen vilar på en vetenskaplig ståndpunkt som det finns mycket starka belägg för. Samtidigt måste det vara i praktiken uteslutet att det finns någon annan tänkbar förklaring till skadorna.
Annan förklaring?
Av utredningen i målet står det klart att de skador som pojken drabbats av är förenliga med syrebrist vid förlossningen. Det är även klarlagt att skadorna är förenliga med att syrebristen orsakats av överstimulerat värkarbete. Frågan blir därför om det finns någon annan tänkbar förklaring till skadorna.
Enligt hovrättens mening är det i praktiken uteslutet att pojkens hjärnskador orsakats av något annat än syrebrist och att syrebristen orsakats av något annat än det överstimulerade värkarbetet. Det finns följaktligen, som också tingsrätten funnit, ett orsakssamband mellan det överstimulerade värkarbetet och hjärnskadorna.
Långdragen process
Hovrätten ansluter sig vidare till tingsrättens bedömning att om barnmorskan hade agerat i enlighet med riktlinjerna och långt tidigare vidtagit någon av de åtgärder som borde ha vidtagits, så som att stänga av droppet eller tillkalla läkare, så är det i hög grad sannolikt att pojken inte hade orsakats hjärnskadorna. Genom att inte agera på detta sätt har kvinnan agerat oaktsamt. Även hovrätten finner att det rör sig om ett så klandervärt agerande att det når upp till kravet på straffbar oaktsamhet. Hon ska därför, som också tingsrätten funnit, dömas för vållande till kroppsskada. På av tingsrätten anförda skäl ska brottet rubriceras som grovt brott.
Hon slipper dock dagsböter på grund av den utdragna handläggningen på fyra och ett halvt år. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
