En man döms för att ha sexuellt ofredat sin sambos 14-åriga dotter och dennas klasskompisar under flera massagetillfällen.
Hovrätten anser att gärningarna är så pass allvarliga att de, trots brist på praxis, utgör artbrott.
Straffvärdet om fem månaders fängelse ger dock inte en tillräckligt stark presumtion för att döma till fängelse.
Den 37-årige mannen inledde en inledde en relation med en kvinna under 2018 och flyttade kort därefter in i hennes hus. Paret avsåg att starta en massagerörelse och inredde därför ett massagerum och ett frisörsrum i huset.
Växjö tingsrätt dömde senare mannen för att ha sexuellt ofredat kvinnans dotter samt tre av dennas klasskompisar vid olika massagetillfällen i massagerummet. Flickorna var då mellan 14 och 15 år gamla.
Samstämmiga berättelser
Genom både mannens och flickornas uppgifter var det utrett att flickorna hade legat helt nakna under massagen och att mannen hade masserat dem runt och delvis på brösten. Mannen hade även frågat sin sambos dotter om hon ville ha sex med honom.
Sammantaget var flickornas samstämmiga berättelser, tillsammans med den övriga utredningen, tillräcklig för en fällande dom. 37-åringen dömdes slutligen för sju fall av sexuellt ofredande, varav tre mot barn under 15 år, och ett fall av ofredande till fem månaders fängelse.
Mannen skulle även betala totalt 65 200 kronor till tre av flickorna.
Artbrott
Göta hovrätt gör ingen annan bedömning vad gäller skuldfrågan. Det är enligt rätten uppenbart att 37-åringen haft uppsåt till att sexuellt ofreda flickorna, som i sin tur haft all anledning att lite på att inte bli utsatta för övergrepp av en vuxen person i deras närhet. Sammantaget döms alltså mannen för samtliga brott som tingsrätten funnit.
Vad gäller straffvärdet eller den omständigheten att 37-åringen återfallit i brott talar emellertid för fängelse som påföljd. Frågan för hovrätten blir därför om brottsligheten, i kombination med straffvärdet, kan anses utgöra ett artbrott för vilket det råder fängelsepresumtion.
Saknas praxis
Bedömningen av huruvida ett brott utgör ett artbrott ska göras med utgångspunkt i förarbetena och Högsta domstolens, HD, praxis. Ett brott kan emellertid vara ett artbrott, även utan stöd i förarbeten eller praxis, om det exempelvis handlar om ett svårupptäckt brott eller om brottstypen innefattar en samhällsfara som inte speglas på något annat sätt vid påföljdsbestämningen (se bland annat NJA 2014 s. 559).
Hovrätten noterar att det saknas såväl vägledande uttalanden från Högsta domstolen som klargöranden i förarbetena vad gäller sexuellt ofredande. I hovrättspraxis har visserligen olika bedömningen gjorts av om allvarliga sexuella ofredanden mot barn kan anses utgöra artbrott (jämför RH 2018:21 och RH 2019:7).
Högsta domstolen har även uttalat att sexuellt ofredande utgör ett underbrott till grövre sexualbrott som kan utgöra artbrott. Samtidigt ser lagstiftaren särskilt allvarligt på olika formen av sexualbrott mot barn (se prop. 2004/05:45 s. 22).
Särskilt allvarliga
Hovrätten bedömer att brotten vid de aktuella massagetillfällena är särskilt allvarliga och att 37-åringens agerande, särskilt vid ett av tillfällena, gjort sig skyldig till brott som ligger nära andra grövre sexualbrott som enligt HD utgör artbrott.
Trots den restriktivitet som råder anser därmed domstolen att det finns tillräckliga skäl att bedöma gärningarna som artbrott. Presumtionen är dock inte så starkt att ett straffvärde om fem månaders fängelse utesluter annan påföljd än fängelse. Eftersom det saknas särskilda skäl att tro att mannen kommer att återfalla i allvarlig brottslighet samt då han bedömts som lämplig för samhällstjänst når rätten därför följande slutsats.
Den 37-årige mannen döms till villkorlig dom med 140 timmars samhällstjänst. Skadeståndet till sambons dotter bestäms till 22 600 kronor medan skadeståndet för en annan av flickorna också sätts till 22 600 kronor. I övrigt gäller tingsrättens dom. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
