Arbetsdomstolen stoppar Svenska Hamnarbetarförbundets blockad av ryska fartyg, som skulle inledas på torsdagen, i väntan på att ett slutgiltigt beslut ska fattas i frågan.
Blockaden avses att pågå under så pass lång tid att den inte framstår som en protest- och demonstrationsåtgärd.
Den 17 mars varslade Svenska Hamnarbetarförbundet Sveriges Hamnar om stridsåtgärd i form av blockad mot fartyg på väg till och från Ryssland samt fartyg med ryskt gods som anlöper svenska hamnar. Orsaken var Rysslands invasion av Ukraina.
Blockaden omfattade även ryskflaggade, ryskägda och ryskkontrollerade fartyg som för tillfället inte seglar på ryska hamnar eller fraktar ryska export- eller importvaror. I varslet angavs att blockaden utgjorde riksomfattande sympatiåtgärder till stöd för Ukrainas hamnarbetare och civilbefolkning. Den 22 mars förtydligade förbundet, på Sveriges Hamnars begäran, den varslade blockadens innebörd och omfattning i olika avseenden.
Blockaden trädde i kraft den 28 mars.
”Otillåten politisk stridsåtgärd”
Den 27 april gjorde Sveriges Hamnar en fredspliktsinvändning hos förbundet mot blockaden och gjorde gällande i huvudsak att blockaden inte utgjorde en facklig sympatiåtgärd, utan att det i stället var fråga om en otillåten politisk stridsåtgärd med internationell anknytning.
Den 28 april meddelade förbundet Sveriges Hamnar att det inte avsåg att avbryta den pågående blockaden, men att den tidsbegränsades till den 31 maj.
Den 29 april stämde Sveriges Hamnar förbundet och yrkade bland annat skadestånd och fastställelse, även interimistiskt, av att blockaden var olovlig.
Under Arbetsdomstolens ledning träffade parterna den 6 maj en överenskommelse som innebar att blockaden upphörde med utgången av fredagen den 13 maj, vilket medförde att Sveriges Hamnar återkallade sin talan och målet avskrevs måndagen den 17 maj.
Samma dag, den 17 maj, varslade förbundet återigen Sveriges Hamnar om stridsåtgärd i form av blockad mot fartyg på väg till och från Ryssland samt ryskflaggade, ryskägda och ryskkontrollerade fartyg som för tillfället inte seglar på ryska hamnar.
Efter att verkställigheten skjutits upp flera gånger meddelade förbundet Sveriges Hamnar att den kommer att verkställas den 2 juni.
Bestred yrkande
Förbundet yrkade att Arbetsdomstolen skulle förklara att förbundet, för tiden till dess målet slutligt avgörs, är rättsligt oförhindrat att vidta blockaden i enlighet med utfärdat varsel.
Sveriges Hamnar bestred yrkandet om interimistiskt beslut.
Sveriges Hamnar menade att det är fråga om en politisk stridsåtgärd med internationell anknytning.
Blockaden har inte beslutats på uppmaning av en internationell facklig organisation till vilken förbundet är anslutet. Blockaden tycks enbart ha en politisk sida och saknar anknytning till något fackligt intresse.
Parternas kollektivavtal vilar på den tysta förutsättningen att rätten till affärs-, arbets- och företagsledningen tillkommer arbetsgivaren ensam i den mån annat inte har uttryckligen avtalats.
Blockaden får konsekvenser för Sveriges Hamnars medlemsföretag och medför bland annat att hamnars affärsförbindelser varaktigt kan försvåras, och innebär därmed en begränsning av arbetsgivarens arbets- och affärsledningsrätt enligt kollektivavtalet. Blockaden utgör inte endast en protest- och demonstrationsåtgärd och är därför en olovlig stridsåtgärd enligt 41 § första stycket andra punkten medbestämmandelagen.
Arbetsdomstolen konstaterar inledningsvis att för att en facklig sympatiåtgärd i kollektivavtalsreglerade förhållanden inte ska vara olovlig krävs att det har vidtagits en lovlig facklig stridsåtgärd och att den som anordnar sympatiåtgärden gör det för att stödja ena partssidan i den arbetsmarknadskonflikten (jfr 41 § första stycket fjärde punkten medbestämmandelagen).
Parterna har inte presenterat någon utredning om innehållet i utländsk rätt.
Arbetsdomstolen finner på utredningens nuvarande stadium att förbundet inte ens gjort sannolikt att det förekommer någon utländsk lovlig facklig stridsåtgärd som har samband med förbundets varslade blockad. Blockaden kan således inte betraktas som en facklig sympatiåtgärd.
Är blockaden då en lovlig politisk stridsåtgärd? Det vägledande rättsfallet i fråga om en politisk stridsåtgärd med internationell bakgrund i kollektivavtalsreglerade förhållanden är AD 1980 nr 15. I det rättsfallet hade svenska kollektivavtalsbundna arbetstagarorganisationer på uppmaning av internationella fackliga organisationer beslutat om blockad under en vecka av transporter till och från Chile. Arbetsdomstolen uttalade att en i tiden obegränsad stridsåtgärd som avskär arbetsgivarens affärsförbindelser med ett visst land är otillåten, eftersom arbetstagarorganisationen måste inse att blockaden i själva verket innebär en varaktig begränsning av arbetsgivarens rätt att själv bestämma vem han eller hon vill driva affärer med.
Utrymme
Det fanns enligt domstolen utrymme för att av nu redovisade skäl stämpla en politisk stridsåtgärd såsom otillåten så snart den varar någon längre tid och därmed mister karaktären av en protest- och demonstrationsåtgärd. Det kunde, enligt domstolen, också vara av betydelse hur ingripande stridsåtgärden är. En till sina verkningar begränsad blockad torde sålunda kunna upprätthållas under längre tid än en total arbetsnedläggelse som görs för att uttrycka avståndstagande från de politiska förhållandena i ett främmande land.
Den praktiska följden av detta resonemang, enligt domstolen, blir att en politisk stridsåtgärd kunde tillåtas i kollektivavtalsreglerade förhållanden endast i den omfattningen den framstod som en protest- och demonstrationsåtgärd. Den inverkan en sådan begränsad åtgärd får i fråga om rätten att utöva affärsledningen blir enligt domstolen så jämförelsevis obetydlig att den fackliga organisationens intresse av att ge eftertryck åt sin politiska uppfattning måste ges företräde. Arbetsdomstolen konstaterade att den i det målet aktuella blockaden, som enligt vad som uppgivits inte hade fått några praktiska verkningar, låg inom ramen för vad som kunde anses tillåtet.
I detta fall är blockaden avsedd att vara under perioden 2–26 juni, dvs. i ungefär tre och en halv vecka. Förbundet har framhållit att blockaden, som således är tidsbegränsad, i praktiken bara lär komma att beröra ett fåtal fartyg. Sveriges Hamnar har däremot framhållit att blockaden kan medföra att gods omdirigeras eller att ett visst anlöp till och med helt upphör att komma till Sverige, och att hamnars affärsförbindelser därmed varaktigt kan försvåras.
En sådan blockad som varslats har, åtminstone inom transportsektorn, enligt
Avsedd pågå lång tid
Arbetsdomstolens bedömning normalt inte obetydliga verkningar för berörda arbetsgivares affärsledningsrätt redan genom att det med fog kan antas att potentiella kunder inte väljer en samarbetspartner som på grund av blockaden inte kan uppfylla det som önskas. Även om beslutade mellanstatliga åtgärder i detta fall visserligen kan antas få effekt på berörda arbetsgivares affärsledningsrätt, finns det inte anledning att anta att blockaden skulle sakna, eller bara ha obetydliga, verkningar för affärsledningsrätten.
Enligt Arbetsdomstolens mening är den varslade blockaden avsedd att pågå under så pass lång tid och därmed få sådan inverkan på affärsledningsrätten att den inte framstår som en protest- och demonstrationsåtgärd.
Arbetsdomstolen har då beaktat även att förbundet nyligen vidtagit en motsvarande blockad med ett snarlikt syfte som varade i ungefär en och en halv månad. Arbetsdomstolens slutsats är därför att den varslade blockaden står i strid med 41 § första stycket andra punkten medbestämmandelagen och därmed är olovlig. Förbundets yrkande om interimistiskt beslut ska därför avslås. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
