Hovrätten går emot tingsrätten och dömer till gemensam vårdnad.
Föräldrarna har vissa svårigheter i samarbetet kring umgänget men har ändå förutsättningar att ta ett gemensamt ansvar i de vårdnadsfrågor som rör deras gemensamma dotter.
Parterna har tillsammans dottern född 2020. Föräldrarna separerade i juli 2020 och mamman har haft ensam vårdnad om dottern sedan födseln och det beror enligt pappan på separationen.
Pappan yrkade att vårdnaden ska vara gemensam. Han menade att det är bäst för dottern med gemensam vårdnad. Han anser sig ha god föräldraförmåga och det föreligger inga samarbetssvårigheter som hindrar gemensam vårdnad.
Grunden för mammans bestridande är inte att pappan är olämplig som vårdnadshavare utan att samarbetssvårigheterna är av sådant art och grad att det omöjliggör gemensam vårdnad.
Det måste byggas upp ett fungerande umgänge och samarbete över tid innan vårdnaden kan övergå till att vara gemensam.
Inte fungerat
Västmanlands tingsrätt konstaterade att samarbetet mellan föräldrarna inte fungerat och att det synes bero på att mamman inte känner tillit till pappan och att deras kommunikation blir lidande av det. Pappan har såvitt framkommit i målet inte motarbetat mamman men parterna förefaller, enligt rätten, ha skilda åsikter framför allt i umgängesfrågan.
Tingsrätten uppfattade att ”samarbetsförmågan i nuläget är så bristfällig att det är en omständighet som talar starkt mot gemensam vårdnad”.
Tingsrätten drog slutsatsen att en ändring av vårdnaden på sätt pappan har yrkat riskerar att försämra parternas möjligheter till samarbete i samband med umgänget framöver eftersom det skulle riskera att skapa ytterligare konfliktytor mellan dem. Vid en samlad bedömning fann därför tingsrätten att gemensam vårdnad i nuläget inte är bäst för dottern. Därför ogillades pappans yrkande.
Hovrätten ger pappan rätt
Enligt Svea hovrätt ger utredningen inte något stöd för uppfattningen att det finns några egentliga meningsskiljaktigheter mellan föräldrarna i de frågor som rör vårdnaden om dottern. Pappan har förvisso inte haft del i vårdnaden om dottern men han har såvitt känt heller inte haft synpunkter på mammans beslut att flytta (annat än att han ansåg sig bli informerad för sent och på omvägar), val av förskola, vaccinering eller liknande frågor.
Det finns inte heller något som talar får att han framöver i onödan skulle ifrågasätta mammans bedömningar i dessa frågor.
Fungerat bättre
Även om umgänget på senare tid har fungerat bättre finns det vissa delar av parternas förhållningssätt till den andre föräldern som kan förbättras. Hovrätten kan konstatera att parterna trots sina meningsskiljaktigheter och deras misstro mot varandra i viss mån ändå lyckats ta ett gemensamt ansvar i frågor som rör dottern. En gemensam vårdnad skulle också innebära att även pappan fullt ut kan bli delaktig i dotterns liv gällande kontakter med förskola, bvc och sjukvård och att det finns en vårdnadshavare som direkt kan ta vid om den andre skulle bli sjuk eller på annat sätt förhindrad att utöva vårdnaden om henne, vilket är en trygghet för ett barn.
Sammanfattningsvis anser hovrätten att föräldrarna i och för sig har vissa svårigheter i samarbetet kring umgänget men att de som föräldrar till dottern ändå har förutsättningar för att lyckas ta ett gemensamt ansvar i de vårdnadsfrågor som rör deras gemensamma dotter. Det är därmed förenligt med barnets bästa att båda föräldrarna har del i vårdnaden om henne. Tingsrättens dom ska ändras i enlighet med detta. Det som hovrätten funnit vara det bästa för flickan ska gälla omedelbart. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
