Mark- och miljööverdomstolen river upp kommunens föreläggande och befriar två fastighetsägare i Vaxholm från skyldigheten att riva ett staket mot en allmänning.
Staketet har gjorts om två gånger sedan det generella strandskyddet infördes men har fyllt samma funktion och inskränkt allemansrätten lika mycket och därför inte krävt strandskyddsdispens.
Den lokala stadsbyggnadsnämnden beslutade i maj 2018 att förelägga två fastighetsägare i Vaxholms kommun att inom tre månader riva en byggnad, skaffa undan ansamlat byggmaterial samt ta bort ett staket. I beslutet bifogades fotodokumentation kring vad som avsågs och fastighetsägarna förelades även att senast en vecka från det att åtgärderna skulle ha utförts inkomma med egna fotografier som visade att föreläggandet utförts.
Strandskyddat område
Kommunen hade gjort bedömningen att fastighetsägarna utfört privatiserande åtgärder inom strandskyddat område som tidigare varit tillgängligt för det rörliga friluftslivet. Enligt fastighetsägarna handlade det om åtgärder som utförts ”i god tro” efter att ha köpt fastigheten av ett dödsbo 2005. Staketet hade varit i dåligt skick och måste enligt fastighetsägarna ha funnits på platsen mycket länge och skiljt av fastigheten från en intilliggande allmänning. Det enda man gjort med detta vara att ersätta murkna brädor med nya.
Länsstyrelsen Stockholm konstaterade att staketet krävde strandskyddsdispens, men bara under förutsättning att det byggts efter 1974. Svårigheten med att föra bevisning om omständigheter som ligger långt tillbaka i tiden gör att beviskravet inte ska ställas alltför högt, men det ankom ändå på fastighetsägarna att visa att staketet funnits på platsen före införandet av det generella strandskyddet, konstaterade länsstyrelsen.
Fastighetsägarna hade bara hänvisat till muntliga uppgifter från en av delägarna i det dödsbo som sålt fastigheten och inte kunnat prestera fotografier eller kartmaterial. Bevisningen var här inte tillräcklig och staketet krävde därför dispens.
Mark- och miljödomstolen i Nacka avslog senare också den fastighetsägarnas överklagande i frågan om staketet.
Domstolen delade uppfattningen att staketet hade en avhållande och hindrande effekt gentemot allmänheten när det gällde att beträda ett allemansrättsligt tillgängligt område. Genom utredningen var det visat att någon form av staket hade uppförts på platsen innan strandskyddslagstiftningen tillkom.
MÖD river upp
Vid en sammantagen bedömning kunde fastighetsägarna dock inte anses ha visat att det på platsen kontinuerligt sedan 1975 hade upprätthållits ett staket med motsvarande avhållande effekt på allmänheten. Staketet var med andra ord dispenspliktigt och kommunen hade därmed haft fog för rivningsföreläggandet.
Mark- och miljööverdomstolen, MÖD, gör nu en annan bedömning och river upp kommunens föreläggande avseende staketet.
Den utredning som finns tillgänglig i MÖD ger stöd för att det har funnits ett trästaket på platsen redan före 1975. Stakets utförande har dock förändrats och i början av 1990-talet har ett företag bytt ut den tidigare konstruktionen med stolpar och fyra horisontella järntrådar mot stolpar med två horisontella brädrader. Dessa brädor har i sin tur nu bytts ut mot en något kraftigare modell i tre rader.
”Fyllt samma funktion”
Den avgörande frågan är om någon av de båda ombyggnationer som gjorts efter 1975 har krävt strandskyddsdispens. Om så inte varit fallet har det inte funnits något grund för föreläggandet.
Enligt MÖD har de inhägnader som funnits och finns på platsen i allt väsentligt fyllt samma funktion och inskränkt allemansrätten i lika hög grad. Ombyggnationerna av staketet har därför inte krävt strandskyddsdispens och det har därmed saknats grund för kommunens föreläggande i denna del. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
