En nu 16-årig pojke som åtalades för våldtäkt mot barn, för att under en tremånadersperiod våren och sommaren 2022 ha haft samlag med en underårig flicka, frias av tingsrätten.
Flickan hade vid det första samlaget varit 13 år och 7 månader gammal, medan pojken var 15 år och 8 månader, framgick det av utredningen.
Tingsrätten tog del av ett videoinspelat förhör med flickan och pojken lämnade under huvudförhandlingen sin version av vad som hänt. Av de samstämmiga uppgifterna framgick det att pojken och flickan blivit kära och inlett en parrelation under våren och fyra-sex veckor in i relationen också började ha sexuellt umgänge. De fortsatte sedan ha samlag någon gång i veckan under hela den aktuella tremånadersperioden.
Pojken var medveten om flickans ålder och det fanns därmed som utgångspunkt förutsättningar för att döma honom för våldtäkt mot barn, konstaterade tingsrätten.
Skadestånd i anledning av brott – tankar och tips
Skadeståndstalan blir ofta styvmoderligt behandlad när den förs inom ramen för en brottmålsprocess. Den del av huvudförhandlingen som ägnas åt det enskilda anspråket är liten och den argumentation som förs sparsmakad, trots att skadeståndet kan vara det viktigaste i vissa mål. Det menar Erik Holm och Solveig Sörlien, som mot bakgrund av praxis ger sin syn på frågor rörande bland annat grunden för talan samt bevisbörda och beviskrav som kan vara bra att fundera kring när skadeståndstalan förs i samband med åtal för brott.
Frivillighet
Det sexuella umgänget hade enligt pojken och flickan samtidigt byggt på fullständig frivillighet och ömsesidighet och flickans ålder var enligt tingsrätten – med hänvisning till uttalanden från Högsta domstolen – inte så låg att hennes frivillighet inte skulle beaktas. Inte heller hennes mognad eller omständigheterna i övrigt pekade i denna riktning och gärningen skulle därför inte ses som barnvåldtäkt, utan som det mindre allvarliga sexuellt utnyttjande av barn.
Om det är uppenbart att den sexuella handlingen inte har inneburit något övergrepp mot den underåriga personen kan det även bli aktuellt att tillämpa straffrihetsregeln i 6 kap. 14 § brottsbalken.
Tingsrätten betonade här att båda parter pratat om en förtroendefull och trygg relation där sex endast varit en mindre del. Det sexuella umgänget hade samtidigt varit något som pojken och flickan planerade i samförstånd – och flickan har beskrivit pojken som ”sin bästa vän”.
Flickans vårdnadshavare var i och för sig av uppfattningen att relationen med pojken var något som hade påverkat flickans psykiska mående till det sämre. Enligt flickan hade det dock i själva verket varit så att hennes dåliga mående under perioden berodde på en konfliktfylld situation i familjen – och att pojken fick henne att må bättre.
”Uppenbart”
Enligt tingsrätten fanns det ingen anledning att ifrågasätta flickans uppgifter. Domstolen landade i slutsatsen att det fick anses uppenbart att samlagen inte hade inneburit något övergrepp mot flickan. Ansvarsfrihetsregeln skulle därför tillämpas och åtalet mot pojken ogillades av en enig tingsrätt ihop med flickans krav på skadestånd.
Såväl åklagaren som flickan överklagade, men Hovrätten för Nedre Norrland går nu på samma linje som tingsrätten och fastställer den friande domen.
Ansvarsfrihetsregeln är tänkt att tillämpas för att undvika orimliga konsekvenser av kriminaliseringen, som när den sexuella handlingen hade varit straffri om den yngre personen fyllt 15 år. I motiven anges som ett typexempel som omfattas av ansvarsfrihetsregeln att en 16-åring och en 14-åring som har en nära och god relation till varandra deltar i en ömsesidig och helt frivillig handling.
Lagstiftarens avsikt
Enligt hovrätten är det sådana omständigheter som lagstiftaren haft i åtanke som är aktuella i det mål som nu prövas. Pojken och flickan har haft en förtroendefull och trygg relation, där det sexuella umgänget bara har utgjort en mindre del. De har varit bästa vänner och de sexuella handlingarna har planerats i samförstånd och präglats av ömsesidighet och frivillighet. Det har inte förekommit några otillbörliga medel såsom våld, tvång eller någon form av påtryckning.
Att parterna skrivit till varandra via Snapchat och att meddelanden där anspelat på sexuella handlingar föranleder ingen annan bedömning. Pojken och flickan har nämligen båda två betonat att det som skrivits där bara varit fantasier som de skrivit om när de varit åtskilda och längtat efter varandra.
Det framgår samtidigt att flickan har kommit långt i sin utveckling och hon har i förhör berättat och resonerat kring förhållandet på ett för sin ålder ”moget och omdömesgillt sätt”. Flickan befinner sig även förhållandevis nära åldern för sexuell självbestämmanderätt och parternas åldersskillnad är ringa, avslutar hovrätten. (Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
