Tingsrätten gjorde rätt när man ogillade åtalet om den tragiska olyckan där en familjehemsplacerad pojke sommaren 2018 bets ihjäl av en hund, bekräftar hovrätten. Familjehemsmamman tog inte en medveten risk när hon under några minuter lämnade den 50 kilo tunga amerikanska bulldoggen ensam med den 15-åriga pojken på uteplatsen, anser domstolen.
En kvinna i 60-årsåldern var i juli 2018 fosterhemsförälder dels för en 17-årig flicka, dels för en 15-årig pojke. Familjehemsplaceringen av pojken hade föranletts av en särskild problematik som han hade. Kvinnan hade vid tidpunkten även tre hundar, bland annat en fyraårig hanhund av rasen amerikansk bulldogg.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Bet sig fast i halsen
Kvinnan har befunnit sig på sin uteplats tillsammans med den sistnämnda hunden och 15-åringen, men lämnat dem ensamma för att ta itu med en situation inne i huset – enligt sin egen uppskattning i tre–fem minuter. Under denna tid har den 50 kilo tunga hunden gått till attack mot pojken och när kvinnan kom ut hade hunden ”bitit sig fast” runt pojkens hals. Hon har då försökt avbryta attacken genom att stoppa in sina händer i hundens mun, men pojken ådrog sig ändå bitskador på halspulsådern som var så svåra att han förblödde på platsen.
Åklagaren har valt att åtala kvinnan för vållande till annans död och särskilt hänvisat till att hunden har haft ”mycket dominanta egenskaper” och ”i sin mentalitet haft en benägenhet att reagera på situationer och händelser med att gå till angrepp”. Pojken har även haft en särskild problematik där han haft bristfällig impulskontroll och sociala samspelssvårigheter – och har dessutom saknat kunskap om hur hundangrepp uppstår och avbryts.
Friades i tingsrätten
Örebro tingsrätt ansåg dock inte att bevisningen höll utan friade kvinnan.
Amerikansk bulldogg är inte godkänd som ras i Sverige, men i vissa andra länder och beskrivs av vissa som en högriskhund. Tingsrätten konstaterade att den också är ”något överrepresenterad i olycksstatistiken”, men samtidigt beskrivs som ”glad och livlig” och ”generellt är bra med barn”.
Enligt tingsrätten hade det inte heller funnits anledning för kvinnan att misstänka att hunden skulle gå till angrepp mot en människa – oavsett den särskilda problematik som pojken hade. Domstolen ansåg inte heller att kvinnan kunde anses ha varit oaktsam när hon lämnade hunden utan uppsikt och kontroll på uteplatsen där även 15-åringen befann sig.
Fick betala skadestånd
Att kvinnan inte haft halsband på hunden eller något annat hjälpmedel för att avbryta ett angrepp hade enligt tingsrätten inte heller innefattat ett otillåtet risktagande. Domstolen noterade här att pojkens liv oavsett sannolikt inte hade gått att rädda, eftersom det enligt rättsläkare hade krävts anatomiska kunskaper för att hindra pojken från att förblöda inom fem–tio minuter.
Kvinnan ålades dock att betala närmare 100 000 kronor i skadestånd till pojkens föräldrar, med hänsyn till det strikta ansvar som gäller enligt lagen om tillsyn över hundar och katter.
Åklagaren drev målet vidare och krävde att Göta hovrätt skulle fälla kvinnan i enlighet med åtalet. Kvinnan yrkade samtidigt för egen del på att befrias från skadeståndsskyldighet.
Också hovrätten ogillar
Hovrätten ansluter sig dock nu huvudsakligen till de bedömningar som tingsrätten har gjort och ogillar åtalet.
Det är enligt hovrätten inte möjligt att utifrån utredningen i målet dra några slutsatser om vad som har fått hunden att gå till attack. Trots att åklagaren har lagt fram en omfattande bevisning i frågan går det inte heller att slå fast att just amerikansk bulldogg har en mentalitet som varit avgörande för olycksfallet. Hovrätten betonar här att utredningen pekar på stora individuella variationer mellan olika individer, eftersom det inte finns någon kontrollerad avel inom rasen.
Det avgörande är istället vad kvinnan känt till om hunden i fråga och om pojken. Hovrätten betonar här att hunden under fyra år bara varit inblandad i en incident, och att det då handlat om en ”mindre sammandrabbning” med de andra hundarna i ”en särpräglad situation”. ”Inget har således framkommit som skulle visa på ett mönster av aggressivitet eller kamplust i förhållande till andra djur och än mindre människor”, konstaterar domstolen.
Inte otillåtet risktagande
Inte heller pojkens förhållanden har enligt hovrätten motiverat en skärpt tillsyn och kvinnan har heller inte haft att förvänta sig ”något påtagligt irrationellt och oförutsebart beteende” från hans sida.
Slutsatsen blir att kvinnan inte har gjort sig skyldig till ett otillåtet risktagande när hon lämnat pojken och hunden ensamma på altanen – och att hon inte genast lyckats avbryta angreppet ska inte heller läggas henne till last. Eftersom kvinnans handlande inte i tillräcklig utsträckning avvikit från det aktsamma har det varit korrekt att ogilla åtalet.
Hovrätten konstaterar samtidigt att domstolen är oförhindrad att pröva anspråk som baserar sig i det strikta ansvar som följer av lagen om tillsyn över hundar och katter och fastställer kvinnans skadeståndsskyldighet, även om beloppet justeras något utifrån ändrade uppgifter om förlorad arbetsinkomst för pojkens mamma.
(Blendow Lexnova)
Gratis nyhetsbrev om rättsfall , juridik och näringsliv från Dagens Juridik – klicka här
