Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

Till kvinnorna i mitt liv

Krönikor
Publicerad: 2020-03-08 08:00

KRÖNIKA – av Emma Fagervall, bolagsjurist och initiativtagare till #medvilkenrätt, aktiv för miljö- och hållbarhetsfrågor via mångfaldigt prisbelönta Supermiljöbloggen.

Den feministiska kampen omfamnas inte av alla. Med undantag för de människor som faktiskt vill leva i en värld där våld mot kvinnor ska få finnas så vill jag fortfarande tro att resten av oss vill ha något långt bättre än så. Men vi lever fortfarande i en djupt ojämställd värld. Framtiden formas av oss alla: alla som aktivt arbetar för människors lika rättigheter och alla som kanske håller med om det men förblir passiva.

Idag, den 8 mars, uppmärksammas det systematiska underordnandet av kvinnor i samhället och idag bör vi alla ställa oss frågan om vi är en del av förändringen eller om vi underlåter att agera.

Jag har många fantastiska kvinnor i mitt liv som är en del av förändringen. Idag vill jag sätta ljuset på dem.

Den här texten är till er.

Ni som skapar er egen väg, stil, person – som om normerna om hur vi förväntas vara och agera inte finns eller någonsin funnits. Ni som skrattar högt och ogenerat utan att kväva skrattet eller dölja det bakom handen. Som vägrar göra er mindre och som tar den plats ni själva känner er bekväma eller tillräckligt orädda med, stor som liten.

Ni som är alla de dimensioner en människa kan vara: stark, svag, glad, ledsen, framåt, blyg, karriärist, familjeorienterad – allt i samma person. Som bestämmer er, ”ombestämmer” er, säger ja, säger nej, som är dynamiska och mänskliga.

Den här texten är till er som jag läser om i tidningen och inspireras av från håll. Som breddar den mediala bilden av kvinnan och hur en kvinna får vara, se ut eller agera.

Ni som vägrar acceptera den ojämna könsfördelningen i styrelserummen eller i ledningsgruppen. Som orkar skapa dålig stämning runt fikabordet och som ryter ifrån när någon far illa. Som flyttat skammen och skulden dit den hör hemma, till förövaren.

Den här texten är också till dig. Du som inte vågade säga ifrån, sätta ner foten eller stå upp för kvinnan bredvid men som med metoo i ryggen funnit styrka, mod och en röst. En idag ljudligare röst, som ett sätt att göra upp med ett tystare förflutet och som säkerställer att ingen behöver känna utsatthet så länge du hör eller ser.

Den här texten är till er som kämpar för en bättre värld och för att kvinnor ska få leva på samma villkor som män. Som är feminister i ordets sanna bemärkelse genom att vara er själva.

Ni som vägrar acceptera vår ojämställda värld. Den här texten till er.

Ida, Elin, Liv, Sophie, Maria, Karin, Josefin, Sofie, Eva, Zoë, Manuela, Myran, Andrea, Elnaz, My, Hanna, Silvia, Anna, Lisa, Cyndie, Sandra, Anna-Stina, Gudrun, Beatrice, Belinda, Lis-Marie, Mia, Jessica, Gabbi, Lykke, Ida T, Mariana, Sofia, Riitta, Nina, Åsa, Malin, Gunvor, Anne, Susanne, Mona, Lisa, Lanja, Soz, Ia, Fanny, Frida, Jonna, Matilda, Pia, Erika, Amelie, Tove, Julia, Sarah, Claire, Annsofie, Agnes, Dzenana, Linda, Linnea, Catharina, Monica, Birgitta, Louise, Greta, Katarina, Gunhild och alla miljoner modiga kvinnor som gått före och banat vägen. Tack.


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se
Kommentarer
Håll dig till ämnet i artikeln du kommenterar och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och för berörda personer i artikeln. Inlägg som vi bedömer som olämpliga kommer tas bort.