Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Oförsvarliga handläggningstider och bedömningar – flytta vapenlicenserna från Polisen”

Krönikor
Publicerad: 2019-10-08 10:22

KRÖNIKA – av Jan Kallberg, jur.kand. och fil.dr. verksam i USA

Dagens modell, där Polisen tar beslut om vem som får vapenlicens eller inte, är föråldrad.

Länsstyrelsen är idag tillsynsmyndighet för viltvård i länet, har kompetens och hanterar viltfrågor som till exempel tilldelning av älgjaktlicenser och indelning av skötselområden. Länsstyrelsen hanterar även glesbygdsfrågor, jordbruk, viltskador och näraliggande problem som skyddsjakt av en kraftigt ökande vildsvinsstam.

Om Länsstyrelsen hanterade vapenlicenser skulle vi också få en starkare rättssäkerhet med uniformitet och mer förutsägbar lagutövning eftersom Länsstyrelserna historiskt har varit drivna att, över rikets alla län, ha en i jämförelse likartad lagtillämpning.

Det är ett stort steg från dagens modell där enskilda polismän som arbetar med licensfrågor har stort inflytande på tolkning och värdering av behov, vilket har givit en spretig, oförutsägbar och oönskad lagtillämpning.  

Tidsutdräkten vid vapenlicensgivning är idag oförsvarlig. Antag att du istället skulle köpa en bil och fick vänta fem månader på att få klartecken att bilen inte var stulen och att du nu kunde hämta bilen och köra hem den från bilhandlaren.

Polisregion Mitt är snabbast att hantera vapenlicenser men handläggningstiden är som bäst fyra veckor och i Stockholm är handläggningstiden idag närmare fem månader.

Vi lever idag i ett informationssamhälle. Det skall inte behöva ta mer än högst två arbetsveckor att få ett svar på en vapenlicensansökan. Varför? Den bedömning man gör baseras till stor del på en registerkontroll som är automatiserad.

Med Länsstyrelsen som huvudman mottar de licensansökan, skickar begäran om registerkontroll till Polisen som inom högst några dagar svarar med registerutdrag och sedan kan man ta beslut. Svårare än så är det inte.

Det är upp till lagstiftaren att bredda bilden av sökanden med referenser och icke-polisiära registersökningar men det är fortfarande enklare att hantera i dagens informationsmiljö än någonsin tidigare.

Det allmänna är snabba på att ställa krav på medborgaren, det har blivit 2000-talets norm, men i en funktionell demokrati och rättsstat kan även medborgaren ställa krav på det allmänna och staten. Därför kan man ha ett krav på beslut inom två veckor där om inte vapenlicensansökan avslagits inom två veckor skall den utfärdas.

Om Länsstyrelsen anser att hinder föreligger får man avslå ansökan och sökanden ges då möjlighet att överklaga avslaget.

Det är viktigt att processen ger ett rimligt snabbt svar eftersom det är en process som är linjär och har klara krav som måste uppfyllas. I dagsläget är det en oförsvarlig belastning som åläggs vapenhandlarna att tvingas vänta fem – sex månader på vapenlicensansökan för slutföra försäljningen. Det är inget som hindrar att vapenlicensansökan hanteras på två veckor.     

Länsstyrelsen har även större möjligheter att bedöma en jägares samlade behov av vapen för dennes jakt eftersom man har ett samlat grepp över landsbygdsfrågor och viltvård. Jägare har olika intressen, aktiv allround-jägare eller en gång om året älgjägare, och dagens tal om vad som är en ”vapengarderob” är styvmoderlig och ger en påtvingad bild av vilka vapen och hur många en jägare behöver.

Tanken med ”vapengarderob” är att myndigheten bedömer vilka vapen en jägare kan förväntas behöva för att utöva jakt och idag är taket i de flesta fall satt till fyra vapen. Lyfter man samma logik till manlig klädesdräkt skulle vi ha ett tak för slipsinnehav som stannar vid fyra slipsar – fylleslagsslips, PowerPoint-maktföredragande slips, begravningsslips och julslips. Det låter rent ut sagt löjligt men det är exakt samma logik som för ”vapengarderoben”.

Genom att lägga vapenlicenserna på Länsstyrelsen anser jag att man har större möjligheter att göra en samlad bedömning som borde öppna upp för den som har tillräcklig jaktmark, tid och intresse att kunna erhålla närmare tio vapenlicenser. Det kräver givetvis ett strukturerat regelverk – annars hamnar man i samma medeltida godtycke som återfinns hos Polisens handläggning idag.  

Att lägga vapenlicenshandläggning hos Länsstyrelsen istället för hos Polisen är förvaltningslogiskt efter Länsstyrelsen redan idag är tillsynsmyndighet för jakt, viltvård, lantbruk och miljöfrågor. Polisen tillför inget övervärde som handläggande myndighet för vapenlicensen och nyttjas optimalt genom att enbart understödja Länsstyrelsen med registerkontroll för snabbare handläggning.

Kravet att en licensansökan skall handläggas på två arbetsveckor är underbyggt eftersom nödvändig information är tillgänglig, kraven är definierade och beslut kan tas. Länsstyrelsen som huvudman för vapenlicensansökan är en naturlig utveckling.

Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik – klicka här


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se