Hoppa till innehåll
KRÖNIKA
Krönikor

”Nämndemännen får rätt – nu måste de få bättre utbildning”



Chefredaktör William Eriksson. Foto: Eric Tagesson

KRÖNIKA – av William Eriksson, chefredaktör

Nämndemännen är rättsväsendets sorgebarn.

Många skulle vilja vara utan dem – men alla vet att de drygt 8 000 nämndemännen är avgörande för att Sveriges domstolar ska fungera.

Kostnaden för att ersätta dem med juristdomare är knappt överblickbar.

Dessutom är lekmannainslaget i dömandet, med rötter som sträcker sig tillbaka till 1200-talet, starkt historiskt förankrat.

Samtidigt är systemet behäftat med vissa problem.

De utses av de politiska partierna, de är för gamla och de saknar tillräcklig utbildning.

Men deras röst väger lika tungt som den lagfarne juristens vid en överläggning.

När Riksrevisionen nu granskat Domstolsverket och domstolarnas arbete för att systemet med nämndemän ska fungera ändamålsenligt är det inga oväntade slutsatser som presenteras.

Myndigheten konstaterar att nämndemännens sammansättning inte speglar befolkningen, att utbildningen behöver utvecklas samt att domstolarnas formella kontroll av nämndemäns behörighet och lämplighet under tjänstgöringsperioden kan bli bättre.

Nämndemannakårens höga ålder har diskuterats i årtionden. Inför valet 2023 gjordes nya insatser för att föryngra och bredda rekryteringen. Ändå steg medelåldern. Samtidigt har kåren en lägre andel utrikes födda än befolkningen i stort. Här måste förändringar ske.

Domstolarna kan inte lastas för vilka som blir nämndemän. Men de har ett ansvar för de som väl har utsetts.

Den utbildning nämndemännen får måste svara mot det ansvaret. De måste förstå sitt uppdrag och vad det går ut på. Det får inte spela roll vilken domstol man tjänstgör vid. Utbildningen måste vara lika bra – och lång – vid samtliga domstolar.

Under alla år jag har arbetat på Dagens Juridik har nämndemän pekat på den bristande utbildningen som ett problem. Bland annat har det efterlysts en nationell utbildningsplan. Det tror jag vore en klok idé.

Nu får nämndemännen stöd för sin kritik – och domstolarna måste agera.

Lekmän som ges förtroendet att sätta sig till doms över andra måste ges rimliga förutsättningar att klara av sitt uppdrag. Annars kan vi lika gärna slopa systemet.