Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Människans rättssystem kommer strykas från evolutionens lista”

Krönikor
Publicerad: 2019-08-26 08:25

KRÖNIKA – Sven Cavallin, f.d. rådman i bl.a. Blekinge tingsrätt

Djur handlar ju juridiken ibland om, men då är det mestadels fråga om människors rätt att utnyttja den resurs olika djur sedan årtusenden utgjort – till exempel regler om jakt och fiske.

Mig veterligen finns på denna planeten ingen lagstiftning, som tar sikte på att tillvarata djurens egna rättigheter, frånsett då en del regler om förbud mot djurplågeri.

Djuren har liksom ingen egen talan – kanske för att de anses sakna ett eget språk. Innan denna fråga ytterligare berörs kan ju någon udda konfrontation med djur som jag själv råkat ut för i min domargärning få utgöra någon slags bakgrund…

I mitten på 1970-talet hade jag – i Ronneby tingsrätt – ett mål där den tilltalade, gemenligen kallad ”Tioöringen”, var åtalad för ett flertal brott – däribland förseelse mot då gällande hundskattelag.

Tioöringen medförde sin hund – en gatukorsning med förmodligen ganska mycket av schäfer i generna – in i rättssalen och jag efterfrågade hos åklagaren om denne hade någon synpunkt på denna hundförekomst vid huvudförhandlingen. ”Jaaa…”, sade distriktsåklagaren Karl-Bernhard Möllersten på sitt släpiga sätt, ”…hunden är ju nästan part i målet…”

Hunden fick alltså kvarstanna i rättssalen och uppenbarligen tog den detta medgivande till intäkt för att i slutskedet lägga sig i hanteringen ity att den efter domens avkunnande kraftfullt skällde ut såväl mig som domstolens övriga ledamöter.

Nå, det är ändock mestadels så att djur egentligen inte kan tala för sin sak och det är väl det främsta skälet till att deras rättigheter blir så dåligt tillgodosedda.

Det att djur inte kan tala är dock en sanning, som nu börjar ifrågasättas. En Eva Meijer, nederländsk filosof och musiker har skrivit en bok om ”Djurens språk– det hemliga samtalet i naturens värld” – och den boken har lett till debatt. Delar av innehållet i boken har återgetts i en artikelserie i Svenska Dagbladet denna sommar.

Hon ställer frågan om vad ett språk egentligen är lite grann på ända. Allehanda läten – ofta nog ohörbara för ett mänskligt öra – samt diverse gester och olika beteenden kan ju faktiskt anses utgöra ett språk i det att individer inom olika raser på det sättet kommunicerar med varandra. Till exempel delfiner, chimpanser och ett mycket stort antal andra djur i vår fauna kan i denna mening faktiskt sägas ha ett språk. Måhända gäller detta i princip alla djur på den här planeten.

Ibland kan djur tolka andra rasers läten och gester så att de till exempel kan uppfatta varningssignaler för olika rovdjur. Eva Meijer framhåller också att studier visat att många djur visat prov på ett känsloliv där till exempel ilska, sorg, empati och glädje kunnat beläggas.

Dessvärre gives högst avsevärda tolkningsproblem. Vi människor förstår alltför lite av djurens språk för att kunna ta till oss ens en bråkdel av denna viktiga information. Därför blir också djuren eftersatta och deras rättigheter ges mycket litet utrymme vid viktiga beslut i den värld människorna gjort till sin.

Dock – i en amerikansk dokumentärfilm från 2016. ”Öppna burarna”, regisserad av den nyligen avlidne D.A. Pennebaker, skildras hur Harvardprofessorn Steven Wise får en domstol i USA att ta upp frågan om huruvida en chimpans i fångenskap kan tillerkännas rätten att väcka talan och därmed utgöra en person i juridisk mening.

Detta är ju utomordentligt revolutionerande inom såväl juridiken som etiken!

Den evolutionerande mutation som människan utgör hamnar liksom i en situation där de andra djuren blandar sig i leken och därav följer också att människans ensamrätt till denna vår gemensamma planet alls icke ter sig så självklar, som vi i vår enfald trott. 

Detta vårt misstag må bedömas som slarvigt men mänskligt – fast någon anledning att sjunga hej o hå gives näppeligen… Möjligen kan det istället alltså sjungas på sista versen för den mänskliga rasen inom en icke helt avlägsen framtid.

Naturen är förvisso fantastisk och med åren har jag blivit alltmer imponerad över de outgrundliga och geniala lösningar, vilka ges rika exempel på i både flora och fauna. Mycket av det människan tror sig ha uppfunnit har sedan länge funnits i naturen – inte minst när det gäller till exempel komplicerade logistikproblem, vilka  förmodligen långt före Hedenhös redan hade fått sin  lösning i myrornas värld…Med mera, med mera, med mera…

Vem tillvaratar Orangutangernas rätt? Foto: Wong Maye-E/AP/TT

Ibland känner jag en fasa inför de många direkt felaktiga beslut som fattas av människor och vilka står i strid mot den betydligt klokare naturen. För snöd vinnings skull skövlas till exempel regnskogar i Amazonas samt på Borneo, Ceylon och annorstädes, vilket innebär att orangutangens ursprungliga livsmiljö fråntas denna människan mycket närstående djurart (97 procent av generna ska vara identiska).

Förutom att en sådan avverkning hotar människans egen livsmiljö är den alltså direkt förödande för många djurarter. Min tro är dock att naturen till slut kommer att segra, vilket torde innebära att vi människor, så att säga, stryks från listan, som en misslyckad variant i den stora evolutionen. Hur denna korrigering ska kunna genomföras begriper jag icke, men naturen gör det nog.

Knappast blir det då läge för ”apornas planet” utan naturen väljer måhända – än visare av skadan – att försöka återställa den balans som rubbats och låta mångfalden av djur och växter utvecklas sida vid sida, så att ingen art tillåts dominera och störa ritningarna på det destruktiva sätt människan kommit att göra under i vart fall de senaste  tusen åren av sin utveckling – en i evolutionssammanhang mycket, mycket kort period.

Benämningen ”Homo Sapiens” måste för naturen framstå som en utomordentligt illa vald beteckning på just den gren av chimpanssläktet som nutidens människor nock härstammar från. Detta tillskott kanske utgör evolutionens genom tiderna mest ödesdigra felgrepp och den mutationen – eller vad som nu kan ha inträffat – skedde egentligen för ganska länge sedan.

Förhoppningsvis kommer naturen vid en sådan korrigering att tillse att djuren i den framtida tillvaron på jorden får det drägligare än de haft det under den tid människan ansett sig kunna bestämma över deras liv.

Gratis nyhetsbrev om rättsfall och juridik från Dagens Juridik – klicka här

 


Dela sidan:
Skriv ut:

Dagens Juridik
red@dagensjuridik.se
Kommentarer
Håll dig till ämnet i artikeln du kommenterar och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och för berörda personer i artikeln. Inlägg som vi bedömer som olämpliga kommer tas bort.